Att skriva ett manus är oftast ett ensamarbete. Att däremot göra en bok och få ut den på marknaden är ett stort teamarbete. Ni anar inte hur mycket arbete det är. Eftersom det här är min debutroman kan jag ärligt säga att jag förstod inte riktigt hur mycket jobb det ligger bakom en utgiven bok. Det är och har varit en otroligt rolig resa.

Jag kan tänka mig att många författare brinner för den kreativa skrivprocessen och att de nog helst bara skulle vilja sitta och skriva, skriva och skriva hela tiden. För mig är det bara halva jobbet. När väl en bok är släppt kommer en författare in i andra halvlek (för att använda fotbollsspråk) eller andra andningen (för att använda löparspråk) och inleder en tid av marknadsföring, signeringstillfällen och läsarträffar. Jag tror mig vara en sådan författare som ser fram emot marknadsföringsdelen av ens bok. Säker är jag ju inte – eftersom jag aldrig har gjort det här förut :-).

I nästa vecka kommer jag att skicka ut inbjudningar till min releasefest som jag nu har bestämt till den 20:e oktober. I min naiva inre bild tänkte jag att det är bara roligt med releasefest och att allt kommer gå så lätt. När jag igår diskuterade upplägget med min sambo (min klokare hälft Anette) insåg jag hur mycket jobb det är med att enbart anordna en releasefest. Tur att jag har nära och kära som villkorslöst ställer upp för mig.

I skrivande stund är det lördag förmiddag här i Malmö. Jag har några timmars egentid i väntan på att Anette ska bli klar med sina ärenden. Sitter på St. Jakobs stenugnsbageri och skriver lite. Är nu inne i skrivandet på uppföljaren till Viljans makt men även ett annat alster. Antar att det också är en författares vardag. Ständigt dessa olika berättelser som gror runt i ens huvud. Får se om någon av dessa berättelser fastnar på papper för att om ett till två år kunna föras fram på en bokreleasefest.

Bifogar länk till min inbjudan:

Bokrelease Viljans makt

Vi ses snart igen

/m

Nu börjar boksläppet att närma sig med stormsteg. Det känns fortfarande lite overkligt att snart få hålla sin allra första bok i handen:

Nu är Hannah Schmitz klar med inläsningen till ljudboken. Hennes röst passar utmärkt till den historiska och politiska miljö jag har skapat i Viljans makt. Det är ju lite av tycke och smak det här med röster på inläsare. När förlaget frågade om vilken typ av röst jag helst ville se som inläsare var jag snabb att svara att jag ville ha en kvinnlig inläsare. Jag har alltid tyckt bättre om kvinnliga röster än manliga då jag själv lyssnar på böcker. Vet inte varför egentligen. Det finns ju många duktiga manliga inläsare men eftersom jag själv hade förmånen att få välja fick förlaget förtroendet att leta fram tre förslag på kvinnliga röster. Jag valde sedan Hannah som jag är jättenöjd med. Hoppas att ni också kommer att tycka det.

Jag fick förmånen att lyssna igenom hela boken efter Hannahs inläsning. Efter säkert hundra läsningar från min sida och redaktör hittade Hannah ändå två korrekturfel! Jag hade på en sida vänt på romerska siffrorna, så istället för Gustaf VI Adolf blev det nu Gustaf IV Adolf. Helt otroligt hur jag kunde missa det. På en annan sida hade jag kvar en karaktärs namn som jag och redaktören bytt namn på. Det gamla namnet stod kvar!

Nu blir det rätt i ljudboken men i den första tryckupplagan och e-boken står de båda felen kvar. Tänk – efter alla dessa läsningar så hittar man fortfarande korrekturfel. Vi ändrar det till andra tryckningen :-).

Håller annars på att planera releasefesten som blir den 20:e oktober. Otroligt roligt! Återkommer till det.

Sköt om er så länge

/m

Har en förmiddag utan konsultmöten och passar då på att skriva lite på stället där min debutbok föddes, Condeco i Malmö.

Under sommaren och tidig höst år 2017 skrev jag större delen av Viljans makt på Condecos övervåning. De har gott om plats och sköna fåtöljer. Inte minst viktigt då man ska skriva en historisk spänningsroman.

Med musik i hörlurarna och gott kaffe i muggen kunde jag enkelt försjunka ned till år 1906 och riktigt se mina karaktärers göranden framför mig. En vän frågade mig om det inte vore tystare och bättre om jag satt hemma i lägenheten på Limhamn än på ett stökigt fik. För många skulle säkert det vara att föredra men jag vill helst sitta någon annanstans än hemma och skriva. Det kan låta märkligt men jag störs mer av andra aktiviteter hemma än borta. Sitter jag hemma finns det så mycket annat som lockar. Städning, disken, tvätten, tv:n, surfande, träning, jobb mm. Är jag på ett fik, exempelvis Condeco, finns bara jag och mitt skrivande.

Jag är i väntans tider gällande Viljans makt. Det finns inget mer jag kan göra just nu. Det sista korrekturet är godkänt och efterordets punkt är satt.

Jag har också godkänt sista layouten som Niklas Lindblad på Mystical garden design har formgett. Björn Lindqvist har fotat författarporträttet. Det blev fantastiskt bra, om jag får säga det själv. Är supernöjd.

Nu är allt på väg för tryck. Utan att jag kan påverka någonting. Känns konstigt men nu får boken leva sitt eget liv.

Måste medge att det har varit mycket mer arbete än vad jag först förutsåg kring att ge ut en bok. Det här är ju min debutbok så allt var nytt för mig. Det har dock varit otroligt roligt och lärorikt. Allt från det långa redigeringsarbetet till att välja matt omslag med UV-lack och rött kapitälband har varit en otrolig resa. Det enda jag är lite missnöjd med är att det ”bara” blev en roman på 250 sidor. Vid redigeringen tog vi säkert bort 15 000 ord, vilket jag inte tyckte gjorde så mycket med själva storyn, men naturligtvis minskades då antalet sidor. Nu hoppas jag att läsare runt om i vårt avlånga land attraheras av annat än hur tjock en roman är.

Nu är det dags att fortsätta att skriva på uppföljaren till Viljans makt. Dags att försjunka ned till år 1914.

Ses snart igen / m

Satt på ett av mina favoritställen och skrev på en scen som jag hade svårt för. Karaktärerna gjorde inte som jag ville. Orden flödade inte och missnöjet började ta ut sin rätt. Jag var på väg att ge upp. Det var uppenbarligen inte min dag i skrivandets tjänst.

Min uppmärksamhet gled över till mobiltelefonen istället och jag började bläddra igenom de nya mailen. Såg att mitt förlag skickat ett meddelande om AKB. I min värld är det inte självklart vad förkortningen AKB står för så nyfikenheten blev främst att jag måste öppna mailet för att få reda på vad förkortningen betydde. Var det Anna Kinberg Batra som gjorde politisk comeback eller menades den japanska teater/musikgruppen AKB48?

Det tog inte många sekunder innan jag förstod att det hela avsåg Akademibokhandeln och att de beslutat köpa in Viljans makt. En otroligt häftig nyhet för mig. Hade aldrig trott att min debutroman ens skulle ges ut av ett förlag. Nu ska den till och med finnas för försäljning i en riktig bokhandel!

Stolt och glad lämnade jag uppmärksamheten från mobilen och återgick till mitt manusskrivande. Nu gjorde karaktärerna som jag ville. Orden flödade och tusen ord senare lämnade jag favoritstället. Nöjd och tacksam. Tack vare AKB.

/m

Kul att det är så många som redan har hittat hit. Har fått positiva kommentarer om hemsidan. Otroligt roligt. Ska försöka att uppdatera så ofta jag har möjlighet kring mitt skrivande och övrigt som kan vara värt att läsa.

I skrivande stund är jag upptagen med att skriva mitt andra manus i det som är tänkt att bli en serie som bygger på karaktärerna från min första historiska spänningsroman Viljans makt. Även om det är mitt i semestertider känner jag att semester får anstå för mig i år. I alla fall någon längre sammanhållen semester. Jag hade en vecka på Island för två veckor sedan och det får bli min semester i år. Nu är det skrivandet som gäller för hela slanten.

Jag har dock problem med att finna ett bra skrivställe för mig. Jag får ingen riktig ro då jag sitter hemma. Det blir så mycket annat som lockar. Städning, diskning, trädgård, filmer/serier och inte minst VM-fotboll eller Tour de France. Jag har helt enkelt ingen stark karaktär att hänge mig endast åt skrivandet.

Min första roman är i princip skriven på Condeco, Södra Tullgatan i Malmö. På deras andra våning finns det gott om utrymme och mysiga soffor/fåtöljer. Med favoritmusiken i hörlurarna kunde jag fördjupa mig ned i ett flow av timmar med skrivande. Från maj till september förra året skrevs i princip hela boken där.

Nu är jag i Linköping och får ingen ro där hemma. Har därför under ett antal dagar testat på Espresso House vid Trådgårdstorget i Linköping. Inte lika idealistiskt som Condeco i Malmö men tillräckligt för att jag bör kunna finna mitt flow.

Utvärdering och analys kommer naturligtvis inom kort :-).

Hörs snart igen.

/m

För några veckor sedan kom Svensk bokandels tidning över höstens böcker ut.

Jag fanns med som en av nästan 100 debutanter :-). Debutantporträttets textinnehåll tyckte jag speglade min känsla relativt väl inför släppet av min debutbok.

Det kan låta märkligt men jag skrev egentligen boken till mig själv. Naturligtvis är det jätteroligt att bli utgiven men samtidigt är jag ödmjuk inför den tuffa konkurrens som finns gällande skönlitterära alster så jag har inga större förhoppningar om bästsäljande siffror och det var inte därför jag skrev den. Under hela skrivprocessen fanns det en gnagande känsla i bakhuvudet om ”att skriv ned en historia som du själv skulle uppskatta att få läsa”. Det var egentligen det som drev mig. En bok åt mig själv.

När jag nu läser debutantporträttet och ser annonsen känner jag både en stolthet och ödmjukhet på samma gång. Det är dock en annan känsla som för första gången kommer inträngande på mig. Känslan av att det nu även kommer att bli någon annan som kommer att läsa min historia. Min bok.

Plötsligt känns det nervöst. Min historia. Skriven åt mig själv, ska nu få vingar och nå andras ögon och öron. Pirrigt.

Hoppas att ni kommer att älska den lika mycket som jag tyckte om att skriva den.

Utgivningsdagen är nu satt till 21:a oktober.

/m

Tack för att du har hittat hit! Till min nya hemsida.

Jag kommer att släppa min första roman i höst och tar därmed ett nytt steg i mitt liv.

Historiska personer och dess levnadsöden har alltid vandrat vid min sida. De har följt mig från barndomens alla besök på Kalmar och Gripsholms slott till vuxenvärldens otaliga museibesök. Några av dem har stått ut med mig då jag i mitt arbete som chef i olika organisationer försökt att med stadig hand hålla fast vid uppdraget. En del av dem har stöttat mig då livet ställts på ända och några av dem har stått vid min sida då livet haft sina fröjder. Några av dem har stöttat mig då jag nästan stupat i mål efter genomfört klassikerlopp, maratonlopp eller Ironman. En eller två av dem är med mig i denna stund då jag skriver dessa rader.

Det var en septemberdag år 2004 och jag stod och väntade på en försenad buss. Jag läste en morgontidning. Det gjorde man på den tiden. Långt före Iphone eller Androidernas intåg i folks väntande liv. Hans Majestät Oscar II stod och sneglade över min axel och läste samma artikel. Den handlade om nästa års jubileumsår. Det skulle då vara hundra år sedan den svensk-norska unionens upplösning och naturligtvis skulle det firas stort i Norge. Oscar II suckade djupt bakom mig. Jag kunde riktigt känna hans frustration.

Mötet med den gamle konungen vid busshållplatsen bar jag med mig även fortsättningsvis i mitt liv. Ödet ville dock annorlunda. För mig och konungen. Djupa dalar följdes av höga berg i mitt liv. Fokus på familj och arbete tog över och andra historiska personer följde vid min sida. Det skulle dröja tretton långa år innan jag träffade Oscar II igen. Det var en vårdag år 2017. Livet hade ställts på ända för mig. Då klev han in genom min dörr. Även hans liv ställdes ju på ända en vårdag år 1905. Vi började prata med varandra och mötet resulterade i min debutbok.

/m