Redigeringsrundan avklarad

Då är mitt nästa manus ett steg närmare publicering. Redaktörsrundan är avklarad. Nu är manuset hos några korrekturläsare, under tiden filar vi på baksidestext samt framsidans motiv. Det här blir min andra publicerade bok och jag har möjligheten att jämföra hur processen är att jobba med två olika förlag.

Egentligen är processen snarlik, det är små nyansskillnader. Redigeringsrundan tog längre tid och var på så sätt djupare och kanske skarpare med mitt första alster. Det kan naturligtvis också bero på att det manus vi nu arbetar med är ett manus jag själv genomarbetat ett otal vändor innan det ens skickades till några förlag.

Redigeringen och bollandet mellan redaktör och författare har skett i word och med spåra ändringar samt kommentarsfält som viktigaste verktyg. Här nedan visas två sidor från respektive manus där redaktör föreslagit ändringar.

Tycker att båda förlagen har varit väldigt lätta och bra att arbeta med. De är proffs.

Nu återstår som sagt baksidestext samt framsidan. Har filat på baksidestexten. Den är nästan svårare än själva manustexten. Kort, kärnfull och ska locka till läsning. Svårt med en sådan komplex bok jag har skrivit. Här kommer nuvarande förslag, den kommer säkert att ytterligare filas på innan den är färdig men ni får en liten vink om hur texten kommer att vara.

På ett ögonblick kan livet vända och när Robert tror att han har lämnat det värsta bakom sig inser han att det här är bara början. Regiondirektör Robert Lundin lämnar sitt uppdrag på egen begäran under oklara omständigheter. Frågorna hopar sig. Varför avgick han? I avsaknad av svar lämnas fältet öppet för en hårt granskande journalist att skapa en egen story och för en politiker att skapa mediaglans åt sig själv. Jag är paria är en historia om etik, moral och människors felbarhet. Om hur till synes obetydliga steg kan leda till något mycket större. En historia om sanning, tvetalan och villfarelser. Om hur förlåtelsen har en kraft utanför ens egen påverkan. Det är en historia om hur livet vänder då man minst anar det. Om ofullkomlig kärlek, övermäktig kraft och bristande förståelse. Det outsagda och det ofattbara. En klassisk historia om det goda som möter det onda men med en annorlunda tvist. Den som förefaller göra rätt, kanske gör fel? Den som förefaller vara god, kanske är ond? Finns det ljus även i de mörkaste av personliga handlingar? Kan en människa både vara god och ond? Vad driver oss människor att ibland vilja söka oss till medialjuset och ibland vilja fjärma oss? Med förlåtelse som underliggande tema tar författaren med oss på en resa genom samtidens utmaningar och genom existentiella frågeställningar.

Återkommer senare i processen med uppdateringar kring hur boken utvecklar sig. Tills dess – ta hand om er!

/m