Söndag i ett vinterlandskap

Först….svar på en del frågor

Först vill jag rikta ett stort tack till alla er som läst mitt förra blogginlägg och skickat frågor till mig via mail eller PM. Det värmer att ni läser och frågar. Tänkte svara på några frågor som ni skickat:

1, Ja, jag har som ambition att försöka få båda mina manus utgivna. Som alltid är det dock kvaliteten som får fälla avgörandet. Om jag tycker manusen håller för utgivning – då satsar jag 🙂

2, Ja, det ena manuset baseras i grunden på självupplevd historia. Det har tagit mig snart ett år att färdigställa manuset. Det har som sagt varit lite som en terapisession för mig att skriva det. Frågan är om det är för självutlämnande……

3, Vissa av er har frågat om Mankellgården. Jag hänvisar er till Författarförbundets hemsida där det finns en del information om gården. Bifogar länk här. Det är en underbar gård och framförallt läget. Perfekt för kreativt arbete.

Söndag i vinterlandskap

Denna dag har annars blandats mellan skrivande, redigerande och upptäckande. Här kommer en liten redogörelse.

  • morning run

Som vanligt påbörjades dagen med en morgonjogg i det underbara landskapet. Gården ligger lite upphöjd och utanför civilisationen. En grusväg går upp till gården och man kan springa ostört på småvägar. Visserligen är det fortfarande alltför mycket snö vilket omöjliggör skogslöpning men tidigt en söndag morgon utanför Sveg är det minimalt med trafik. Löpning på vägarna här är därför väldigt riskfritt.

  • skrivande/redigerande

Efter morgonjoggen blev det några timmars skrivande. Att få möjlighet att skriva, innesluten i ett rum fyllt med böcker från kända författare i en gård som bär namnet Mankell. Ja, ni fattar…man känner sig ganska liten men man kan inte göra annat än sitt bästa.

  • gudstjänst

Klas och jag deltog sedan i Gudstjänsten inne i Sveg. Det är alltid fascinerande att lära känna en annans församlings upplägg på en gudstjänst. Här kändes det väldigt traditionellt. Dock ingen nattvard.

Efter gudstjänsten satt vi kvar och fikade med några av deltagarna och diakonen. Det blev ett härligt samtal om kristen utveckling, diakonins uppgift, levnadsvillkoren i glesbygd och inte minst kyrkans framtid.

  • Stor-Märet och 1600-talets häxprocess

Är man i närheten av Sveg och historienörd, vilket jag är, måste man ju bara åka till platsen för häxbålet år 1672. Cirka 27 kilometer från Sveg, precis innan Lillhärdal vid Spångmyrholmen står en sten som är rest till minne av Stor-Märet.

Märet Jonsdotter, född 1644, död i september 1672, var ett av de mer kända offren för häxprocesserna i Sverige. Hon kallades också Stor-Märet, eftersom hon hade en yngre syster med samma namn, som kallades Lill-Märet. Anklagelserna mot henne utlöste den berömda svenska häxjakten ”Det stora oväsendet 1668–76”.

Bakgrunden var följande:

I Älvdalen i Dalarna hade en liten pojke, Mats Nilsson, hösten 1667 sagt sig ha sett en flicka föra sina getter över östra Dalälven genom att gå på vattnet vid Hemmansäng vid Åsen. Denne pojke hade vallat får med flickan och då fått stryk av henne då de bråkat. Flickan, den elvaåriga Gertrud Svensdotter, förhördes av prästen, Lars Elvius. Gertrud övertalades till slut att säga att Djävulen varit inblandad, att han gett henne magisk salva. Hon sade att då hon bodde hos sina föräldrar i Lillhärdal i Härjedalen hade en piga från granngården fört henne till Satan. Pigan var Märet.

Stor-Märet försöker in i det sista försvara sig, men blir till slut avrättad och bränd på bål.

Spångmyrholmen är just den plats där avrättningen ägde rum.

Jag och Klas försökte besöka platsen och ta oss till minnesstenen. Tyvärr inbegrep det pulsande i nästan en meter snö ett hundratal meter, vilket omöjliggjorde oss till att nå själva stenen. Vi var dock vid platsen där lite av svensk historia således utspelade sig för nästan 350 år sedan.

  • kvällsarbete

Ikväll har det blivit redigeringsarbete blandat med matchtittande på datorn (Hammarby-Kalmar). Nu väntar Babel på SVT, redigeringsarbete och fortsatt njutande av det underbara landskapet utanför vår dörr. En söndagkväll i vinterskrud.

Ses snart igen.

/m

En lördag som alla andra…

Jag har en lördag för mig själv…. (sanning med modifikation då min författarkollega är instängd i ett angränsande rum här på gården. Ibland möts vi ute i hallen. :-)) Jag klagar dock inte. Kanske är dock min lördag lite annorlunda än er. Eller?

En skillnad kan vara att jag vaknade upp till ett vinterlandskap. Långt hemifrån. Det hade snöat kopiösa mängder under natten och min morgonjogg fick vänta till senare då vägen upp till gården blivit plogad.

Ett otroligt vackert landskap!

En annan skillnad kan vara att jag har skrivit och redigerat manus hela dagen. Som ni vet befinner jag mig på Mankellgården, Överberg utanför Sveg för tillfället. Lyckligt lottad att under nästan två veckor få skrivtid. Har man den lyxen är dagarna här uppe lika. Oavsett om det är vardag eller helgdag så skriver man för glatta livet. Man våndas kring texterna och man gläds åt förhoppningen att det kommer att bli ett färdigt manus.

En annan skillnad kan vara att jag håller på med två manus samtidigt. Det låter inte bra, kanske du tycker.

Jag vet inte. Jag vill ändå tro att skrivandet av det ena manuset berikar skrivandet av det andra, men det är möjligt att det blir platt fall för båda :-).

Eftersom ni är några tusen som lyssnat eller läst min debutroman, Viljans makt, får jag en hel del frågor om när uppföljaren kommer. Det gläder mig något oerhört att det är flera av er som vill fortsätta följa mina karaktärers öden. Som ni förstår är ett av mina manusarbeten just nu bearbetning av uppföljaren. Jag är snart halvvägs in i manuset. Det har gått några år sedan sist. Nu är det år 1913/14 samt år 2008. Både Carl och Caroline, som mina huvudkaraktärer heter, kommer sin vana trogen att hamna mitt i händelsernas centrum. På helt olika sätt men ända touchas deras öden, med nästan 100 års mellanrum. Ni kommer således att känna igen er då detta manus släpps som bok.

Det andra manuset har jag kallat ”min egen lilla terapibok”. Att skriva det manuset har varit som en lång terapisession för mig. Jag har under många månader ömsom skrattat, gråtit och våndats. Jag har känt skam, skuld och stolthet, på samma gång. Det har verkligen varit en resa och jag är övertygad om att den fortsätter, dock på ett annat sätt om jag vågar ge ut den. Som ni kanske förstår baseras manuset på verkliga händelser. Jag har dock tagit mig en författares frihet att fabulera och extrapolera vissa händelser och karaktärer. Man kan dock inte träna sig till eller fabulera sig till vissa känslor. De måste upplevas. Jag tror att vi upplever saker eller är med om saker i våra liv för att kunna säga att de hände. Att de hände just dig och ingen annan. Ibland börjar man inte leva förrän vetskapen om ens egen dödlighet blir uppenbar. Att allt kan ta slut då man minst anar det. Det jag har lärt mig, den hårda vägen, är att så länge man lever är det aldrig för sent. Hur illa än allt ser ut att vara. Det är aldrig för sent. Allt ter sig bättre när man är vaken än när man sover och när man ligger där på sin dödsbädd vill man bara en sak….man vill komma tillbaka!

Det handlar mitt andra manus om…..och lite till :-). Nu är revideringen av det manuset strax färdigt och jag befinner mig mellan känslorna ”det här är kanon” till att ”det här är skräp”. Känns det igen :-)?

Nu är det strax lördag kväll. Jag tänkte ägna kvällen åt lite läsning och löpning. Även det kanske är en skillnad mot er lördagskväll, eller?

Vi ses snart igen

/m

Otippat möte med schatullmakaren Jöns Ljungberg och Café Cineast

Mellan hopp och förtvivlan

Dag tre på min skrivarresa till Mankellgården går mot sitt slut. Det går framåt. Sakta men säkert. Det finns dock stunder jag tvivlar ifall det som produceras här är värt att bevara för eftervärlden eller om det för evigt ska förpassas till den elektroniska papperskorgen. Ungefär så här känner man sig under en dag här på Mankellgården:

1, Det här blir fantastiskt

2, Det här är riktigt svårt

3, Det här är rena skräpet

4, Jag är en riktig loser

5, Det kanske blir bra

6, Det här är fantastiskt

7, Jag är ett geni

Det är inte nödvändigtvis i nummerordning känslorna uppkommer.

Café Cineast

Idag tog vi det vågade steget att lämna gården för en lunch i stan med efterföljande besök på biblioteket. Sveg ligger ungefär 5 km från Överberg och vi hade googlat fram ett lunchställe/fikaställe som verkade vara värt ett besök. Det heter Café Cineast och har ett 50-talstema och en ovanvåning som bjöd på filmöverraskningar.

Byggnaden där Café Cineast huserar i ser utifrån inte mycket ut för världen. Väl innanför möts man av ett klassiskt amerikansk 50-talstema. Pastellfärger, motorcyklar, neonskyltar och en bensinpump. På väggen sitter klassiska filmaffischer och flera neonskyltar. På ena väggen finns dessutom en hårtuss från Elvis inom en tavelram.

Lunchen avnjuter vi i klassiska fåtöljer som taget ur Grease-filmen. Jag passar på att unna mig en bakelse till efterrätt.

Då vi ska lämna caféet får vi en ingivelse att besöka ovanvåningen. Då förstår vi varför stället heter Cineast, dvs Filmälskare. På ovanvåningen finns flera rum och vrår och varje liten del är täckt med olika teman från olika filmer. Här finns allt från ett skräckrum med uppstoppade dockor, Freddy Kruegers handske till fängelsecellen från filmen Nyckeln till frihet. Helt otroligt! Det är nästan som att kliva omkring i ett museum.

Utanför caféet står dessutom en gammal hederlig telefonkiosk. Minnen från ungdomen kommer tillbaka :-).

Besök Café Cineast om ni har vägarna förbi och då inte bara för det goda fikats skull!

Schatullmakaren Jöns Ljungberg

Vid ett besök på Svegs bibliotek deltog vi något otippat på en föreläsning om schatullmakaren Jöns Ljungberg. Föreläsningen sändes på länk från Jamtli, Östersund. Ett mycket intressant föredrag om Jöns Ljungberg som under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet introducerade en rokokostil i Härjedalen som satte sin prägel på områdets inredningskonst och arkitektur långt in på 1900-talet. Föredraget tog sitt avstamp från en pågående utställning vid Härjedalens fjällmuseum.

Mankellcentrum

I biblioteket huserar också Mankellcentrumet. Här finns hans samlade verk och annat material. Lärorikt att lära sig lite mer om hans liv och gärning. Mankell växte upp i Sveg och har i intervjuer sagt att det var de viktigaste åren i hans liv.

Väl värt ett besök.

Mankellbron

På vägen hem passade vi på att stanna till vid Mankellbron över Ljusnan. En av två kombibroar längs Inlandsbanan. Bron huserar således både bil- och tågtrafik.

Bron förekommer i flera av Mankells böcker. En mycket vacker bro att beskåda även om vädret inte var direkt vykortsaktigt just denna dag.

Nu lider dag tre mot sin kväll. Dags för middag här på Mankellgården. Ikväll blir det vegetariska korvar för mig då Klas är vegetarian.

Varje dag får man uppleva något nytt här i livet. Tacksam att få vara med lite till på livets resa.

Ses snart igen. Ha det bra!

/m

Mankellgården i Överberg utanför Sveg

Just nu har jag det himla bra. Det måste jag säga. Jag och min författarkollega Klas Corbelius, har grottat in oss i varsitt arbetsrum på Mankellgården. Skrivande blandas med läsning och livliga diskussioner om författande och politik!

Författaren Henning Mankell donerade år 2009 denna gård till Författarförbundet och Dramatikerförbundet. Medlemmar i respektive förbund kan ansöka om vistelse i huset i perioder om två veckor eller en månad. Klas fick ett sådant vistelsestipendium och vips var jag här.

Mankellgården är i princip ett stort hus. Väldigt rymligt och praktiskt. På bottenvåningen finns det kök och matsalsdel med öppen spis, två stora arbetsrum, toalett och tvättstuga med torkrum. På övervåningen finns det tre stora sovrum, ett allrum/TV-rum med öppen spis och badrum och bastu. Onödigt rymligt för enbart oss två men vem klagar.

Den allra bästa platsen huset har att erbjuda är den stora altanen precis bredvid ingången. I skrivande stund har vi haft två soliga, underbara dagar och faktiskt kunnat njuta av gassande sol emellanåt. Visserligen har temperaturen bara varit runt fem plusgrader mitt på dagen men idag var det vindstilla vilket gjorde det möjligt att få lite värmande sol i ansiktet på altanen.

Utsikten från altanen och balkongen ovanför är vidunderlig.

Förutom skrivandet, vilket upptar större delen av dagarna förstås har jag hunnit med två morgonjoggar och igår unnade vi oss en cykeltur i närmiljön. Fortfarande är det mycket snö i skog och mark så cykelturen fick bli på plogade vägar.

Än så länge har vi inte riktigt besökt Sveg, mer än åkt igenom det på vägen hit. I morgon tänkte vi dock inta staden en stund mellan skrivandestunderna. Mer om det i ett kommande inlägg.

Jag hoppas bilderna här ovanför på gården och dess omgivning kan ge er en liten vink om hur underbart det är på Mankellgården med dess omgivning.

Ses snart igen

/m

Roadtrip to Sveg

I mitt liv har jag den stora välsignelsen att ha många vänner. Det är en gudagåva. Under de senaste två åren, som varit väldigt omtumlande för mig, har jag verkligen fått erfara vilka som genuint är mina vänner och som älskar mig för den jag är och vilka som inte är mina vänner. En ny vän till mig, som jag bara kände ytligt för några år sedan, har tagit det vågade steget att bjuda in mig till Mankells gård i Sveg för två veckors skrivande. Är det inte underbart med sådana vänner!

Han heter Klas Corbelius, som bl.a. skrivit boken ”Fredsdrottningen” (läs den!), och som medlem i Sveriges Författarförbund erhöll han ett vistelsestipendium till Henning Mankells gård utanför Sveg. Istället för att sitta själv i det stora huset inbjöd han mig att följa med. Fantastiskt trevligt!

Igår var det så dags. Resan till Sveg tog sin början med att jag hämtade upp Klas i Norrköping och sedan körde vi genom det svenska landskapet som bjöd på fantastiskt väder ända upp till Sveg.

Naturligtvis passade vi på att stanna till lite här och där och bara njuta.

Eftersom det just nu pågår slutspelshockey och ”slaget om Siljan” är i full gång stannade vi till i Leksand för att sympatisera med det lokala laget :-). Go Leksand!

Annat stopp som vi unnade oss var i Mora och då vid målportalen. Där hade jag några veckor innan passerat på skidor…..väldigt mycket tröttare än igår.

Resan från Orsa till Sveg bjöd på ett vidunderligt landskap. Stora vidder och inte en bebyggelse. Som från ingenstans uppenbarade sig sedan ett samhälle. Tätorten i Härjedalens kommun: Sveg! Vi stannade till vid ”Världens största träbjörn”. Ett verkligt landmärke för Sveg och jag antar för hela Härjedalen eftersom Björnen är Härjedalens landskapsdjur.

Efter att ha frågat några snälla damer om vägen lyckades vi till slut finna den underbara gården. Henning Mankells gård!

Här får ni en liten bild över hur det är på gården:

Nu är vi installerade och redo. Skrivpassen kan börja!

/m

Papperskorgen för sista gången

Läste någonstans att Jo Nesbö, den kände norske författaren och musikern, raderade ett färdigt manus från sin dator vid något tillfälle. Han var helt enkelt inte nöjd. Jag har haft liknande funderingar och även gjort detsamma – två gånger faktiskt. Att skriva på en mac har dock sina fördelar. Det man raderar hamnar i papperskorgen och om man ångrar sig kan man hämta upp manuset igen. Så gjorde jag – båda gångerna.

Självtvivlet ifall ett manus håller måttet drabbar nog alla skrivande personer någon gång. För mig verkar inte tvivlet lämna mig ifred. En konstant molande känsla som just nu ockuperar mitt inre. Er respons betyder därför väldigt mycket vilket jag är mycket tacksam för. Jag har därför kastat mitt manus i papperskorgen för sista gången. Vem vet…någon gång kanske just det manuset blir en bästsäljare. Jag behåller det därför.

Vill fortsätta att tacka för all respons jag fick för mitt förra inlägg. Vill därför passa på att svara på några av de frågor jag fått via mail eller DM:

1, När kommer uppföljaren till Viljans makt?

Jag är oerhört tacksam att ni uppskattar min bok och dess karaktärer och att ni längtar efter uppföljaren. Manuset är jag mitt uppe i och räknar med att ha det färdigt under april månad. Sedan dröjer det säkert ytterligare 6-12 månader efter det innan all redigering, layout och sättning är färdigt och uppföljaren finns på marknaden.

2, Det andra manuset du skrev om i bloggen verkar vara en annorlunda bok. Du nämnde att du var osäker på att ge ut det men det bygger väl på att något förlag nappar?

Ja, helt rätt. Jag var lite vag i mitt förra blogginlägg. Inser det nu när flera av er haft liknande fråga. Naturligtvis måste manuset genom nålsögat hos förlagen precis som vanligt. Inget som är självklart naturligtvis.

3, Skriver du varje dag och har du något skrivmål per dag?

Flera av er har frågat mig om det här med målsättningar mm. Jag skrev i mitt förra blogginlägg något om min kreativitet. Jag tror egentligen inte på att vänta in rätt stämning och när den infaller flödar orden ur mig. Jag tror på gammalt hederligt hårt arbete. Skriva varje dag helt enkelt vare sig man har feeling eller ej.

Självklart sätter jag upp mål varje dag kring mitt skrivande. Inte alltid jag når dem men jag vill ha något att sträva emot. Ni som använder er av Scrivener har ju fördelen att kunna skriva in projektmål med tidpunkt då man vill vara klar med manuset och då räknar programmet ut hur många ord en författare behöver skriva per dag för att nå målet. Kanonbra!

Avslutningsvis – kul att ni blir fler och fler som läser min blogg. Ska bli bättre på att uppdatera den lite oftare bara – nu när jag ser att ni läser 🙂

Sköt om er / m

Arbetslös med två manus

Livet ger och livet tar. Just nu är jag inne i ett skede i mitt liv där jag inte har några konsultuppdrag och mitt skrivande är det enda jag har. Låter säkert som ett härligt liv för några av er men för mig är det just nu döden. Både för mig ekonomiskt men även för mig som kreativ kraft. Jag blir helt enkelt inte tillräckligt kreativ och effektiv om jag inte jobbar.

Min debutbok har, för att vara en debut, både fått ett strålande mottagande och sålt ganska bra. Den bistra realiteten är dock att en författare inte kan livnära sig på sitt författarskap förrän han/hon har fått upp ett antal försäljande böcker. Jag är inte där ännu. Långt därifrån.

Skrivmässigt brottas jag med två manus för närvarande. Som flertalet skrivande personer har man flera alster på gång samtidigt. Förutom uppföljaren till Viljans makt som blir en naturlig fortsättning på den historiska spänningsromanen har jag under år 2018 skrivit på ett annat manus. En slags terapibok för mig själv.

Det är en historia om etik, moral och människors felbarhet. Om hur till synes obetydliga steg kan leda till något mycket större. En historia om sanning, tvetalan och villfarelser. Om hur förlåtelsen har en kraft utanför ens egen påverkan. En historia om mänskliga relationer och gudomlig kraft. Om hur livet vänder då man minst anar det. En historia om ofullkomlig kärlek, övermäktig kraft och bristande förståelse. Om det outsagda och det ofattbara. En historia som utspelar sig mellan dop och begravning. Mellan himmel och helvete. Mellan födelse och hädanfärd. Mellan liv och död.

Att skriva manuset har varit som en lång terapisession för mig. Jag har under dessa månader ömsom skrattat, gråtit och våndats. Jag har känt skam, skuld och stolthet, på samma gång. Det har verkligen varit en resa.

Det finns dock två problem;

För det första är jag osäker om jag vill ge ut alstret. Det är otroligt personligt, avslöjande och intimt. Visserligen är det en påhittad roman men som så mycket annat bygger den på självupplevda delar från författaren. Således innehåller den politiker som är maktgalna och gör vad som helst för att bibehålla sin maktposition. Den innehåller grävande journalister som gärna tar till en eller flera lögner för att underbygga sin story och den innehåller en chefs öde då en narcissistisk stalker försöker komma närmare sitt offer.

För det andra; manuset är inte riktigt klart ännu. Eller är det det? Jag är alltid osäker när sista punkten är gjord. Behövs det mer redigering? Fördjupande karaktärsdrag och närmare miljöbeskrivningar? Håller storyn?

I väntan på svar….som kanske aldrig kommer…fortsätter jag att skriva på uppföljaren till Viljans makt. Jag grottar ned mig i hösten år 1913 och våren år 1914. Mina karaktärer väntar på mig…..dags att ge dem liv!

Tills vi ses nästa gång. Ha det bra!

/m

 

Författarafton i Flen

Sitter på Snälltåget till Malmö. Älskar verkligen att åka tåg. Man kan jobba, skriva, läsa, sova eller vad man än nu vill göra under resan. Valmöjligheterna är stora. Tiden flyger förbi och man är effektiv och kreativ samtidigt. Fantastiskt trevligt. Har väldigt svårt att förstå folk som flyger inrikes. Har alltid haft svårt för det. Varför finns inrikesflyget egentligen när vi har en järnväg?

Jag inser att i vissa delar av vårt avlånga land är tågtrafiken begränsad och då kanske flyget är det enda som erbjuds men flyg mellan t.ex. Stockholm-Malmö eller Stockholm-Göteborg. Varför erbjuds det överhuvudtaget när det finns ett effektivt miljöalternativ? Ja, det är sådant jag sitter och funderar på just nu….

Snälltågets restaurangvagn

Igår kväll hade jag en underbar kväll. Jag var inbjuden som föreläsare till Flens bibliotek för att presentera den historiska bakgrunden till min bok Viljans makt. Ett 30-tal Flensbor dök upp på deras stora bibliotek och det blev en helt underbar kväll med mängder med frågor om allt kring Unionsupplösningen år 1905 till redigeringsarbete som författare. Älskade varje minut! Tack till alla som kom och till Flens bibliotek som anordnade.

Är just nu inne i en skrivprocess kring bok nummer två i serien. Har fått många meddelanden och propåer från läsare med en enda fråga: ”När kommer tvåan?”

Jag är otroligt glad att min debutbok har tagits emot så väl och att ni läsare uppskattar den så mycket. Att skriva en bra uppföljare blir därför en extra utmaning. Den ska ju föra kvaliteten från första boken vidare och gärna vidareutveckla densamma. En rejäl utmaning! Måste dock erkänna att jag sätter kvaliteten före tidsaspekten. Det får helt enkelt ta sin tid – för den ska bli väldigt bra!

Är annars väldigt trött just nu. Har haft feber några dagar. Vet inte om jag fick med mig något från helgens Vasalopp eller om jag hade det redan under loppet. Det börjar att släppa dock så det känns som om det går åt rätt håll. Vasaloppet i år var annars mitt 20:e lopp. Fick hedersmedalj och allt! Dock det tidsmässigt längsta lopp jag någonsin åkt. Jag får skylla mig själv. Hade inte tränat en meter på skidor innan loppet!

Nu kommer jag vara en vecka i mitt älskade Malmö och fortsätta skriva och konsulta! Hoppas att ni får en härlig helg!

Vi ses snart igen.

/m

Första upplagan slutsåld

Då har vi lämnat år 2018 bakom oss och kommit in i år 2019. Alltid lite speciellt med ett nytt år. Tycker du inte det? Första gångerna jag skriver datum, i exempelvis min dagbok, brukar jag alltid skriva fel årtal några gånger innan hjärnan vänjer sig. Märkligt.

Min bok fyllde 3 månader den 21 januari. Otroligt glad och tacksam över den här första tiden. Som debutant vet man inte vad man har att vänta sig utan man står där bara med mängder av förhoppningar och en hel del nervositet. Nu har jag facit. Nu vet jag hur det blev. Allt från inlämning av manus till färdig bok till boksigneringar och slutligen läsarreaktioner. Vilken resa. Jag är verkligen ödmjuk och tacksam. Resan har överträffat mina förväntningar och som bonus har min historiska spänningsromans första upplaga sålt slut och andra upplagan är nu tryckt! Tusen tack!

I skrivande stund håller jag på och skriver på uppföljaren. Det går långsamt tycker jag. Vill att det ska gå fortare men som en författarkollega så klokt uttryckte det – ”man ska inte stressa karaktärerna”. Det får helt enkelt ta sin tid. Jag vill att det ska bli bra. Inte minst nu när jag har fått så fin respons på Viljans makt.

Avslutar med en fin läsarreaktion jag fick från en dam som köpte min bok till sin man i julklapp. Otroligt roligt att få höra att läsare redan längtar efter uppföljaren. Den kommer….lovar!

Hörs snart igen

/m

 

December månad = Boksigneringar

Som debutant får man gilla läget. Ingen efterfrågar ens alster. Ingen vet vem man är. Ingen vet att boken är ett mästerverk!

Skämt åsido. Hur det än må vara med debutbokens kvalitet får en författardebutant gilla läget och ge sig ut och marknadsföra sin bok. Så är det bara. Jag har därför haft en hektisk månad med mängder med inbokade signeringar. Det har varit allt från att delta i Tellus bokmässa till att stå i köpcentrum eller i olika bokhandlares affärer.

Det har varit fantastiskt roligt. Inte försäljningen nödvändigtvis, utan träffen med alla dessa människor och få höra vad de är intresserade av. Få höra hur lika och olika de tycker. Få möta alla leende ansikten som ibland blandats med möten med människor med undfallande ögon. Få diskutera främmande människors drömmar, förhoppningar och intressen blandat med att få träffa alla dessa fantastiska människor som jobbar i bokhandeln.

Tack till alla ni som kommit fram och pratat med mig och verkat intresserad av min bok, ni som köpt och ni som har kommit med ett varmt leende. Ni är guld värda!

Tack också till alla bokhandlare som givmilt tagit emot mig. Näthandeln i all ära men jag fullkomligt älskar bokhandeln. En genuin bokhandel där man kan ta och känna på böckerna innan köp. Där det finns någon att rådfråga. Där man känner sig välkommen. Jag älskar den fysiska bokhandeln helt enkelt!

Jag fortsätter med några signeringar till innan jul! Idag väntar Akademibokhandeln på Storgatan i Linköping och i morgon kommer jag hem till barndomsstaden Flen!

Ses snart igen / m