Marie Colvin, IVO och jag var där

Marie Colvins arbete som krigskorrespondens har alltid fascinerat mig. Ibland blev hon ifrågasatt eftersom ingen annan krigskorrespondent på plats rapporterade detsamma som hon och frågan var då om hon verkligen rapporterade sanningen. I exempelvis Falluja rapporterade hon från nedgrävda massgravar när andra korrespondenter slussades runt som i en turistbuss för att rapportera om annat. Hon gick sin egen väg och det var också hennes försvar då hon blev ifrågasatt. Hon hade ju trots allt varit på plats, hon hade varit närvarande, hon och ingen annan kunde veta hur det egentligen var. Hon upprepade därför samma mening om och om igen:

”Jag var där.”

För egen del är jag långt ifrån krigets fasor. Sysslolös tar jag mig an IVO:s senaste granskningar. Slöläser. Mest för att få tiden att gå. Jag antar att även ni tar er an IVO:s granskningar då ni har lite tid över. Inte? Jag tycker att det är en skyldighet som medborgare och numer arbetslös före detta regiondirektör att hänga med i resonemanget. Det är dock en läsning som inte direkt muntrar upp. Här har ni länken till IVO:s granskningar. Jag slår igen datorn och yttrar Colvins mening:

”Jag var där.”

Slutsatserna från IVO:s granskning av regionernas arbete då det gäller medicinsk vård och behandling av de äldre på särskilt boende under Covid-pandemin är inga nyheter direkt. En av fem patienter på äldreboendena (javisst ja, det heter tydligen inte patienter i den kommunala världen….boende eller brukare är nog den termen som använts där) fick inte någon individuell läkarbedömning då de så här i efterhand både hade rätt till det och inte minst…var i stort behov av individuella läkarbedömningar. IVO:s journalgranskningar pratar sitt tydliga språk. I vissa regioner skedde till och med kollektiva bedömningar för ett helt äldreboende!

Med Socialstyrelsens goda minne, samt i vissa fall med regionernas riktlinjer som stöd, har läkare hållit sig borta från äldreboendena och fattat beslut via telefon. De äldre som smittades av Covid och deras anhöriga fick varken information eller gjordes delaktiga i behandlingen. De anhöriga fick ju inte ens träffa sina äldre släktingar. Jag slår lite slumpartat på länkarna som går till olika beslut för olika regioner och man kan lugnt konstatera att den vård som skedde i livets slutskede skedde sannerligen inte enligt regelverket. Ni kan läsa själv på IVO:s länkade sidor.

”Vi var där.”

Alla vi som har eller fortfarande arbetar inom hälso- och sjukvården kan dock inte slå bort denna kritik och säga att IVO har fel. Jag säger som Marie Colvin….”jag var där”…faktum är att IVO:s granskning ytterligare understryker allt det vi redan visste. Ädelreformen är ett gigantiskt misslyckande då det gäller gränsdragningarna mellan dåvarande landsting (nuvarande regionerna) och kommunerna och det såg vi redan 1992 men inget har gjorts som har lyckats mildra eller överlappa en ansvarsfördelning som sedan 1992 inte har fungerat. Jag skrev tidigare om detta i ett annat blogginlägg där jag kritiserade Ädelreformen. IVO måste ha läst mitt inlägg för de har exakt samma punkter som jag lyfte fram. Det är egentligen inte så konstigt att vi ser samma saker. Vi som har arbetat och levt i Sverige sedan 1992 kan inte blunda och säga att det är någon annans ansvar, eller att vi inte visste…för ”vi var där”. Vi såg reformens genomförande, vi tog del av Socialstyrelsens rapporter om brister som upprepades gång på gång på gång….så vi kan inte skylla ifrån oss.

Nu är jag sedan länge utanför den regionala beslutsnivån och kan inte göra så mycket men jag vädjar åt gamla kollegor, politiker som kanske har någon slags vilja till förändring (några få finns kanske kvar) och till debattörer och andra. Detta är ingen fråga som man direkt vinner val eller får stora journalistpriset för men det kan inte få fortsätta som det har gjort. Sedan 1992 har det varit en otydlig ansvarsfördelning mellan kommuner och regioner, den medicinska kompetensen har urholkats och inte minst har äldre fått lida oerhört. De förfärligt höga dödssiffrorna i pandemins spår från våra äldreboende borde räcka som väckarklocka för nu kan ingen säga något annat än….

”Vi var där”.

…och med det hoppas jag att man lägger till att ”nu får det vara nog…nu gör vi någonting åt bristerna”.

/m

En kommentar på “Marie Colvin, IVO och jag var där

  1. Lägg ner all kommunal vård och omsorg, överför ansvaret till landstingen. På sikt: gör all offentlig vård och omsorg statlig.
    Var mycket bättre organisation på 80-talet, när jag började i vård och omsorg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: