Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Trumps arga vita män
I morgon är det en vecka kvar till det amerikanska presidentvalet. Detta val kommer att testa landets kärna, testa dess själ. Ställa frågor om vilka medborgare som USA för närvarande har och hur det kommer sig att man befinner sig i den situation man gör? En fråga som i princip varje dag har följt mig sedan november 2016 är hur det kommer sig att detta land valde Donald Trump till deras folkvalda president? Den frågan har gradvis fått ett svar för mig men fortfarande ter det sig häpnadsväckande för någon som mig att även om Joe Biden leder i mätningarna som nu föregår valet så finns det fortfarande en chans att Donald Trump blir omvald…hur otroligt det än låter. Här nedan kommer en del av svaret.
Trump är USA: s president eftersom en majoritet av vita människor i landet ville att han skulle vara det. Kanske stödde vissa honom trots hans uppenbara brister, men andra såg utan tvekan dessa brister som prisvärda attribut, och stödde honom ändå. För vissa var Trumps rasism till och med ett välkommet inslag. Enligt den senaste ”Quinnipiac-undersökningen” stöder fortfarande fler vita människor Trump än Biden. De flesta vita kvinnor stöder Biden, vilket är en vändning från det senaste valet, där ett flertal röstade på Trump. Det vita rasistiska, sexistiska, främlingsfientliga patriarkatet och alla dem som drar nytta av eller strävar efter det är i en kamp med alla andra, för inte bara nuet utan också för framtiden.
Det republikanska partiet, som nu utan tvekan är Trumps parti, har blivit en strukturell reflektion av honom själv. Liksom Trump ser det republikanska partiet en framtid där det enda sättet de kan vinna är att fuska. Det är därför de försöker få majoriteter i domstolarna där nomineringprocesser avverkas snabbt ifall de ser en möjlighet att runda författningen. Det är därför de öppet anammar författningstekniska kryphål som är välkända för att resultera i elektorsröster i starka högerfästen men som inte leder till majoritet i valmanskåren. Det är därför de starkt motsätter sig invandring, för de vet att invandringen oftast inte består av arga vita män.
Trumps bas av mestadels vita män, mestadels utan högskoleexamen, ser honom som ambassadör för deras ilska, en som betjänar deras rädsla, tröstar deras förluster och mäter deras offer. Trump är den arga vita mannen som leder striden för alla andra arga vita män.
De mest optimistiska bland oss andra ser Trump-eran som någon form av tillfällig galenskap där hälften av nationen står under en slags trollkarls trollformel. De mest optimistiska tror att landet åter kan återförenas. Jag är inte en av dem.
Statsvetaren Thomas Schaller sa till Bloomberg-kolumnisten Francis Wilkinson år 2018: ”Jag tror att vi är i början av ett mjukt inbördeskrig”. Om 2018 var början på det är vi nu mitt inne i kriget. Trump bygger en armé av de förfärade. Det är en armé med egna legosoldater, människor som Trump inte personligen måste leda, men sådana som han absolut har vägrat att fördöma.
När det gäller den tidigare Ku Klux Klan-ledaren David Duke, de unga nynazisterna som marscherade i Charlottesville och den högerextrema kampklubben ”Proud Boys” hittar Trump ett sätt att undvika en fullständig fördömelse, som ofta försvinner i okunnighet.
”Jag vet ingenting om David Duke,” sa Trump i presidentvalet 2016. Det var naturligtvis en lögn. År 1991, när Duke framgångsrikt bedrev sin kampanj för att bli guvernör i Louisiana, sa Trump till CNN: s Larry King: ”Jag hatar att se vad han representerar, men jag antar att det bara visar att det finns mycket fientlighet i detta land. Det finns en enorm mängd fientlighet i USA”.
King svarade: ”Ilska?”
Då förklarade Trump: ”Det är ilska. Jag menar, det är en ilska. Människor är arga över vad som har hänt. Människor är arga över jobben”.
Det är just den ilskan som Trump utnyttjade för att vinna presidentskapet. Ilska över rasförskjutningen förklädd till ekonomisk ångest. Trump kämpar för vit makt och vitt arv – han sörjer förlusten av ”vackra” monument för rasister medan han attackerar raskänslighetsträning. Han kämpar för att hålla utlänningar borta, såvida de inte kommer från länder som är ett överväldigande vitt land. Han kämpar för att människor ska vara dumma, som att inte bära en mask mitt i en global pandemi orsakad av ett luftburet virus i folksamlingar där man står som ”packade sillar”.
Trump kämpar för dessa människor och de kommer att fortsätta att kämpa för honom. Trump vet det. Och han håller dem arga eftersom han behöver dem arga. Det finns en stor chans att Trump inte vinner det kommande valet, men det finns också en stor chans att han vinner en majoritet av vita män. Frågan är då hur en arg Trump och de arga männen kommer att reagera på nederlaget och förödmjukelsen?
/m
En kommentar på “Trumps arga vita män”
Kommentera
Mats Uddin 
Pingback: Lögnens väg – Mats Uddin