Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Almedalen – att lyssna på den tyste
Det är fyra år sedan jag var i Almedalen senast. Min enda gång. Jag kan ärligt säga att jag saknar det inte. Allt för många människor samlade på en alltför begränsad yta. Alla med samma ambition – att nå ut och synas. Det börjar dessutom komma allt längre från den ursprungliga politikerådran och dess budskap. Därför uppskattar jag årets upplägg med politikerintervjuer i TV med partiledarna och inget annat. Känns som ett bra koncept inför framtiden. Det är dock en sak jag saknar – mänskliga relationer. Mötena.
Almedalen bjuder på väldigt mycket mingel. Jag själv är ingen minglare av rang men jag älskar möten med andra människor. Det är i relation till andra som gör att vi som människor antingen krymper eller växer vilket gör att mingel och Almedalen är en mycket intressant arena för mänskliga relationer. Här finns det planerade möten och här uppstår de spontana mötena. Oavsett så är det en mötesfylld arena under några få dagar i juli.
Min vana trogen hade jag en noggrann plan för vilka seminarier jag skulle besöka och vilka mingel jag tänkte deltaga i under mitt deltagande år 2016. Jag hade några få egna åtaganden i form av att vara moderator för två seminarier och deltagande i fyra panelsamtal, vilket möjliggjorde att det fanns gott om tid för att odla mänskliga relationer under de tre dagar jag tänkt stanna på ön. Under dessa dagar gjorde jag en egen liten ovetenskaplig studie kring mellanmänskliga relationer och det är delar från den studien jag tänkte bjuda er på i detta blogginlägg.
De möten som jag ändå tycker är de mest förekommande är möten mellan två personer. Möten då du och en annan person träffas, spontant eller planerat, och diskuterar. Det existerar således inga andra i samtalet. Dessa samtal lägger vi lite åt sidan just nu och koncentrerar oss på möten som uppstår där flera deltar, tänk exempelvis mingel. Jag fann nämligen en strategi under dessa dagar som jag utvecklade i mitt huvud och som jag sedan testade i verkligheten. Klassisk forskningsmetodik.
Vid alla möten finns det vad jag kallar en primär talare eller huvudperson. Den som leder möten eller har lätt för att prata. Inte alltför sällan har en sådan person någon annan med sig. Någon som går bredvid vid exempelvis ett mingel. Huvudpersonen får ofta all lyskraft och människor tenderar att vilja mingla med dessa individer. För egen del utvecklade jag en annan strategi.
Jag valde att uppmärksamma den person som hela tiden var med. Personen som inte syntes, personen som gick bredvid eller bakom. Var det en minister som jag mötte så fokuserade jag på någon av dennes tyste medarbetare, var det en kollega jag träffade fanns det oftast någon annan i dennes sällskap som var tillbakadragen som jag vände mig till. Nu kanske ni tycker att jag negligerade de så kallade huvudpersonerna men jag fick ändå min beskärda del av deras charm. Så funkar det vid mingel och gruppmöten, de hörs och syns mest. Min strategi var att lära känna alla de andra.
Hur det gick? Ja, som i den klassiska forskningsmetodikådran jag tog mig an detta mingelprojekt/relationsprojekt gjorde jag även en utvärdering. Jag kan med fog säga att mitt lilla försök blev minst sagt lyckat. Att se, tilltala och lyfta den tysta personen gav både den personen en unik möjlighet men det gav även mig information och erfarenheter jag aldrig annars skulle ha fått. Min strategi kan låta märklig men den fungerar. Testa den själv när denna Covid-19 tid är över och vi åter samlas i grupp.
Almedalen 2016 blev nog mitt första och enda Almedalen. Jag kommer nog aldrig mer delta men för dig som kommer att åka nästa år eller kommande år kommer här ett tips. Sikta in dig på den tyste personen – där finns oftast klokskap och erfarenhet som bara väntar på att delges dig.
/m
Mats Uddin 