Arvsynd i nutid

Jag har vid stunder under dagen, då kontemplation varit möjlig, vilket inbegriper större delen av dygnets vakna timmar, gått och funderat på Augustinus. Medger att det kan vara en aning udda att gå och tänka på den stora kyrkofadern Augustinus i dessa dagar men låt mig få förklara. Det är möjligt att ni ser mina funderingar som mer lättbegripliga och nutidsmässiga när ni har läst klart.

Augustinus levde mellan åren 354-430. Han är den antika kristendomens mest betydande teolog. I hans mästerverk ”Bekännelser” skriver han både personligt och övergripande om människans situation. Hans rika författarskap har jag i övrigt inte hunnit att ta del av ännu men ”Bekännelser” är en skrift som ligger mig varmt om hjärtat. Det är speciellt en teori som han framför som jag har gått och funderat på dessa dagar och det är naturligtvis hans arvsyndsbegrepp, som jag tror att han var först med att som teolog föra fram. Läran var i polemik mot dåtidens rådande uppfattning, exempelvis munken Pelagius, som stod bakom synsättet att människan har en fri vilja och kan således genom egen ansträngning undgå synd. Arvsyndsbegreppet har delat kyrkan sedan Augustinus dagar.

Augustinus, som utgick från Paulus brev till församlingen i Rom, som han skrev någon gång mellan åren 56-58, var speciellt fascinerad vid en rad i brevet, nämligen Rom 5:12. Jag kan tänka mig att Augustinus såg tydligt vad den raden innebar för mänskligheten, som ingen annan. Predestinationsläran, innehållandes arvsynden, var därmed född och det utifrån en, enda rad från ett brev som skrivits från Paulus till de kristna församlingarna i Rom, ungefär 350 år tidigare. Ni som inte kan er arvsyndslära så kommer här en liten sammanfattning:

”Människosläktet har fått Adams synd i arv och synden syftar på människans medfödda och okontrollerade begär, vilket är en följd av Adam och Evas syndafall.”

Visserligen har Nationalencyklopedin sedan vridit om begreppet till att handla om ”människors medfödda benägenhet för synd och oförmåga till det goda” men det är en vridning som saknar grund i Augustinus ursprungliga Paulus-analys. Så långt Augustinus och Paulus.

Vi går vidare i historien till den andra kontinentalkongressen år 1776 i Philadelphia. Tre män har fått i uppdrag att skriva ett utkast till en självständighetsförklaring för några delstater som vill bli fria från vad de uppfattar som Engelsk ockupation. De tre männen, Benjamin Franklin, John Adams och Thomas Jefferson, diskuterar igenom de punkter de tycker bör vara med och sedan överlåter de skrivandet till Jeffersson. Det blir USA:s självständighetsförklaring som sedan ligger till grund för Konstitutionen (Bill of Rights) som ratificeras vid självständigheten år 1787. Det intressanta är vad dessa, nationens förfäder tänkte och skrev kring ”fria medborgare” i USA. De avsåg naturligtvis vita män, inte kvinnor eller mörkhyade. Redan från början gav således denna nation en syn på skillnader mellan människor som sedan dess lever vidare. En slags arvsynd föddes de där dagarna i Philadelphia för alla kommande generationer i USA. Visserligen har inbördeskrig och ett antal tillägg till konstitutionen försökt rätta till ”synden” men den verkar vara djupt rotad. För mänskligheten kommer arvsynden från Adam enligt Augustinus, för USA kommer arvsynden från Bill of Rights via grundlagsfäderna.

Då är vi åter i nutid och jag har under dagen grubblat intensivt kring det här med arvsynd och den rasism som verkar vara djupt rotad i den amerikanska kulturen. Kan verkligen en hel nation präglas av arvsynd? Ja, om man får tro på Augustinus så präglas hela mänskligheten av arvsynd, är det då så otroligt om en nation präglas av en arvsynd från grundlagsfäderna? För mig har de senaste veckornas händelser i efterspelet efter George Floyds hemska död blivit en påminnelse om den arvsynd som denna nation haft sedan nationens födelse. En arvsynd i form av olika syn på hudfärg. Det bär mig emot att säga det men är det någon nation som har en medfödd arvsynd gällande rasism så kan det vara USA. Hur ska man annars kunna förklara den långa raden av dödsoffer för polisiärt ingripande mot mörkhyade, den långa raden av historiska händelser med våld mot mörkhyade, den långa raden av motsättningar mellan vita och svarta? Jag ser en möjlig förklaring i arvsynd.

Rasism har ända sedan nationens födelse varit ett samhällsproblem. Ursprunget är naturligtvis slaveriet där Thomas Jefferson själv var i retorikens namn emot slaveriet men i praktiken sägs han ha haft uppemot 600 slavar under sin livstid. Hur det än var med Jefferssons tyckande lyckades de ju i alla fall inte lösa problematiken utan en kompromiss gjordes i Konstitutionstexten där slavarna enbart fick räknas som tre femtedelsperson (ifall det var en man som var slav). USA:s inbördeskrig med Lincolns emancipationsdeklaration år 1862 samt det fjortonde tillägget, vilket upphävde femtedelsproblematiken, eliminerade inte problematiken. Rasdiskrimineringen fortsatte med rasåtskillnadsbeslut i Högsta domstolen (Plessy v Ferguson) år 1896 och delstatsbeslut. Det var inte förrän 1954 och Brown v Board of Education som en slags omvändning skedde i Högsta domstolen och på det följde medborgarrättsrörelsen under 1960-talet och resten är historia som man brukar säga.

Då jag går här hemma i lägenheten på Limhamn känns världen utanför trygg. Arvsynden är ett tankesätt och något jag går och grubblar på. Augustinus och Jefferson är historiska figurer men jag grubblar ändå på deras eftermäle, om deras tankar, idéer och levnad har någon relevans för oss idag. Det känns på något sätt ofarligt att gå här och tänka. Dock vet jag att USA har en president som inte likt någon annan president, under min livstid i alla fall,  som har eggat åsiktsskillnaderna så mycket bland sina egna medborgare. En Amerikansk president brukar vilja förena en splittrad nation, den här presidenten döljer inte att han gärna söndrar mer än förenar. Jag tänker på hans ständiga angrepp på media, mot oliktänkande och mot politiska motståndare.

Med tanke på den historiska arvsynden denna nation bär med sig, de våldsamma protester som är i den senaste raden av uppmärksammade polisbrutalitetsfalls (George Floyd) kölvatten och med en president som söndrar mer än förenar känns lägenheten i Limhamn plötsligt liten. Augustinus, Jefferson och arvsynden. Var ska detta sluta?

/m

En kommentar på “Arvsynd i nutid

  1. Pingback: Demokratin är under attack – Mats Uddin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: