Lite mer seriösa politiker, tack

Är på resande fot. Igen. Denna gång lämnar jag Malmö för att spendera några dagar tillsammans med mor och far i Flen. Byter tåg i Linköping och minnet färdas tillbaka till alla ögonblick som jag fått uppleva i denna stad. När ett av Östgötatrafikens tåg kommer in på motsatt perrong inser jag att det är ett av de tåg jag var med och fattade beslut om att inköpa. Hoppas östgötarna uppskattar tåget.

En annan tid men när jag passerar Linköping påminns jag varje gång om alla de beslut jag som Regiondirektör fattade och alla de år som del i landstings- och regionledningen. ”Allt har sin tid”. Predikarens ord ekar i mitt huvud när jag går på Mälartåget.

Visst var det en annan tid men å andra sidan inte så länge sedan rent tidsmässigt. Jag minns det som en fin tid. Jag minns mycket men om jag ska lyfta fram en sak som helt går emot dagens politiska värld så är det den ansvarskänsla som präglade de politiska besluten i regionen. Ifall majoriteten la fram ett förslag så kunde oppositionen i samförstånd diskutera med majoritetssidan och finna ett gemensamt förslag som blev det bästa för östgötarna. Visst tyckte man olika i frågor men där man kunde enas såg man en fördel i att enas, inte försöka peka finger åt varandra. Allt för östgötarnas bästa.

Tänker på det när jag ser efterspelet utifrån riksdagens beslut i torsdags om den stora straffreformen som Tidö fört fram. Lagrådet har tidigare kritiserat denna proposition för att vara ett hastverk. Nu förde ändå Tidö denna i hamn. Hade det varit i Östergötland hade man enats. Majoritet och opposition. Allt för östgötarnas bästa. Det är jag säker på.

För om jag läser underlagen rätt på riksdagens hemsida så vill ju både Tidö samt sossarna ”slopa” straffrabatten. Socialdemokraterna verkar vara helt överens med regeringen om att genomföra detta om man läser underlaget. Men problemen med det stora reformpaketet var flera menar sossarna. Den har tidigare i år dömts ut av Lagrådet, som kallade den ett hastverk och skrev att förslagen ”inte har förutsättningar att bli ny lag” på grund av bristerna.

Om jag tyder propositionen rätt så beräknas hela reformen resultera i 16 000 fler fängelseår döms ut varje år. Detta är nästan en dubblering jämfört med de 18 700 förra året. Propositionen är ju dessutom helt ofinansierad och kan inte verkställas förrän år 2040. Om jag förstår underlagen rätt vill därför Socialdemokraterna i stället börja med slopad straffrabatt för vålds- och sexualbrott, och sedan utöka förslaget i takt med att resurserna räcker till. Samma politik men finansierad och från min synvinkel verkar den mer realistisk och dessutom genomförbar innan år 2040. Varför kunde man inte göra en östgötsk modell på detta och enas? Allt för svenskarnas bästa?

Jo, för just nu är det pajkastningens tid vi lever i. Istället för att ha det bästa för Sverige för ögonen så verkar Tidö ha ögonen på att försöka PR-mässigt framstå den andres sida som om de var emot slopandet. Alla som kan läsa kan ju dock gå in på underlagen och se själva vad sossarna vill och därmed inse att Tidöpartierna sprider lögner.

Nu låter det i stället på Tidös sociala medier som att en S-regering vill ha ”rabatt på våldtäkter”. Det är ju en ren lögn. För mig blir det en gåta varför de gör så här? Det blir särskilt märkligt eftersom Socialdemokraterna faktiskt vill genomföra exakt samma sak som Tidöpartierna. Vad vinner de på detta? Varför inte enas över en av de största straffrättsreformerna som först fram? Allt för medborgarnas bästa.

Företrädarna för Tidöpartierna tappar det helt på sociala medier. Språket är hårt, nedsättande och bygger på rena lögner. På en bild, som Ulf Kristersson själv lagt ut på sin Instagram, syns Magdalena Andersson trycka på nej-knappen under voteringen i riksdagen. Bilden är smygfotad med lögnaktig text. Känns ju inte direkt ansvarsfullt av en statsminister. Min statsminister!

Det hela påminner mig om en av Sorkins filmer, ni vet han som skapade serien ”The West Wing”. Innan han gjorde serien skapade han filmen, ”Presidenten och miss Wade”. En romantisk historia där oppositionsledaren Rumson försöker slå ned på presidenten för att han förälskar sig i en lobbyist. Han påstår än det ena, än det andra, men det handlar verkligen inte om seriös politik.

En mening i filmen sitter jag tänker på när jag läser alla utspel från Tidö:

”We’ve got serious problems, and we need serious people.” 
(”Vi har allvarliga problem, och vi behöver allvarliga människor.”)

President Andrew Shepherd säger detta i pressrummet när han svarar på senator Bob Rumsons attacker. Han fortsätter med att säga att Rumson inte är intresserad av att lösa problemen, utan bara av att göra folk rädda och peka ut syndabockar – för att vinna val.

Hela passagen lyder i översättning ungefär så här:

”Vi har allvarliga problem att lösa, och vi behöver allvarliga människor för att lösa dem. Och oavsett vad ditt särskilda problem är, så lovar jag er att Bob Rumson inte är det minsta intresserad av att lösa det. Han är intresserad av två saker, och två saker bara: att göra er rädda för det, och att tala om för er vem som är att skylla. Så vinner man val.”

Sen avslutar han med den berömda repliken:

”This is a time for serious people, Bob – and your fifteen minutes are up.” 
(”Det här är en tid för allvarliga människor, Bob – och dina femton minuter är slut.”)

Ett kraftfullt försvarstal för sakpolitik och mot personangrepp i politiken.

Önskar att vi fick lite mer seriositet i riksdagspolitiken och att de tog efter östgötapolitikerna. Allt för medborgarnas bästa. Kanske borde Tidöpartiernas företrädare titta på Sorkins film – kanske skulle de bli lite mer seriösa därefter…

/m