De små detaljerna

Jag är svag för de små detaljerna, de där sakerna som går de flesta obemärkt förbi. Ni vet det där som till synes kan se ut att vara en bagatell, en liten del i ett mycket större pussel som i det stora hela försvinner. När de flesta har gått vidare och nöjer sig med att helheten gick ihop är jag kvar i någon detalj…något som fastnat hos mig…något som inte vill släppa.

Just nu har jag gått och funderat på en liten avslutningsdel i ett brev. I det stora hela är brevet ett personligt brev till en vän. Det skrevs för ungefär 2000 år sedan, troligtvis av Paulus men kan också vara någon som skrev i hans namn.

Andra Timotheosbrevet är en skrift som ingår i Nya Testamentet. Det räknas som ett av Paulus brev även om detta ifrågasätts av vissa forskare och är därför ett av de så kallade pastoralbreven. Enligt brevet så är Lukas ensam kvar hos Paulus i fångenskapen och brevets adressat är Timotheos.

Brevet är ett personligt avskedsbrev från Paulus till Timoteus, där han uppmuntrar honom att hålla fast vid tron, vara modig och fortsätta förkunna evangeliet trots motstånd. Brevet är enligt kristen tradition det sista brevet från aposteln Paulus hand innan han led martyrdöden i Rom under kejsar Nero ca år 65.

Den som läser brevet i sin helhet läser in att brevet handlar mycket om uthållighet, trofasthet och att stå fast vid den sunda läran. Paulus uppmanar Timoteus att inte skämmas för vittnesbördet om Jesus, utan att lida för evangeliet om det behövs. Paulus påminner Timoteus om den gåva och kraft Gud ger. Han uppmanar honom att föra läran vidare till pålitliga människor. Han använder bilder som soldat, idrottare och jordbrukare för att betona disciplin och uthållighet. Han varnar för falska lärare och tomma diskussioner. Han beskriver också svåra tider som ska komma och uppmanar Timoteus att hålla sig till skriften. Brevet slutar med Paulus personliga reflektioner, hans förväntan om döden och en stark försäkran om att han har bevarat tron.

Om man ska beskriva brevet med en enda mening så kan man säga att brevet är Paulus uppmaning till Timoteus att förbli trogen Kristus, även när det kostar på, och att fortsätta leda (och lida) och undervisa med fasthet och tålamod.

De flesta skulle nog nöja sig där men jag har under några dagar nu gått och funderat på en del i avslutningsdelen av brevet, nämligen 2 Tim 4:13. En vers som går de flesta förbi… antagligen… men jag är fast…så här står det:

”När du kommer, ha då med dig manteln som jag lämnade kvar i Troas hos Karpos, och så böckerna, framför allt mina häften.”

Paulus vill att Timotheos ska besöka honom och han skriver att Timotheos ska ta med Markus. De ska sedan ta med manteln, hans böcker och så den lilla, lilla detaljen i form av ”mina häften”. Dessa ”häften” har jag gått och funderat på ett tag nu, ja, egentligen hela versen…manteln, böckerna och häftena.

Vad menar då Paulus med ”mina häften”? Uppenbarligen vill han att Timotheos och Markus ska ta med sig detta, även om Paulus vet att han snart kommer att avrättas. Det måste därför vara viktigt för honom. Manteln kan jag förstå. Det kanske är kallt. Böckerna likaså, Paulus var en läsande person. Så är det detta med ”mina häften”. Vad är det?

Ja, om man ska tolka Bibel 2000 så står det alltså ”mina häften”. Ett synnerligen märkligt ord. Om man istället går till 1917 års svenska bibelöversättning står det istället så här:

”När du kommer, så tag med dig den mantel som jag lämnade kvar i Troas hos Karpos, och böckerna, i synnerhet pergamenten.”

Då börjar vi nog närma oss vad det handlar om. Med “häfte” menas troligen inte ett modernt skrivhäfte i första hand, utan något i stil med anteckningar, papper eller en liten samling skrifter som Paulus ville ha med sig. Det syftar nog mer mot lösa blad, anteckningsböcker eller pergamentrullar. Pluralis i alla fall.

När jag läser mitt Novum så är det grekiska grundordet ”μεμβράνας” (membranas), ett ord som hänger ihop med pergament. Känns ju därför bättre att kalla det “mina pergament” eller “mina papper”, snarare än ett häfte i dagens mening.

Paulus menar sannolikt sina skriftliga studiematerial eller personliga anteckningar och det grekiska ordet pekar mot pergamentblad eller något skrivet på pergament. Varför pergament?

Jag tänker att pergament var sannolikt viktigare för Paulus än papyrus av olika skäl. För det första var pergament hållbarare och tålde användning bättre än papyrus. För det andra kunde det användas för bibelrullar och andra texter som man ville bevara länge, han kanske ville bevara dessa texter länge. För det tredje kan Paulus ha syftat på särskilda anteckningar eller avskrifter av de hebreiska skrifterna, och sådant värdefullt studiematerial brukade ofta skrivas på pergament.

Det betyder alltså inte nödvändigtvis att Paulus föraktade papyrus. I 2 Tim 4:13 kan uttrycket mycket väl antyda att han ville ha både vanliga skriftrullar och särskilt de mer värdefulla pergamenten.

Hela versen tycker jag egentligen är fantastisk utifrån det perspektivet att trots att han visste att han snart skulle avrättas så värderade han läsning och teologiska studier högt. Ända in i slutet. Han värderade troligtvis också sina egna anteckningar så högt att han ville ha dem hos sig. Frågan är varför? Var de egentligen inte säkrare åt eftervärlden där de var, utanför fängelset än innanför? Det förstod han nog, så kanske ville han inte bevara dem utan de skulle helt enkelt förstöras av romarna.

Kanske är versens huvudpoäng att läsning och nedtecknande aldrig är onödig, inte ens på slutet. Att “ta med manteln … och böckerna, särskilt pergamenten”, visar på att en gudsman aldrig kan vara tillräckligt djupt andligt utrustad. Det finns alltid behov av att läsa mer, skriva mer, fördjupa sig ytterligare.. man blir aldrig fullärd… man blir aldrig färdig.

Paulus var inspirerad och kunnig, men han behövde ändå böcker, det lär oss att även den mest andlige predikanten fortfarande ska fortsätta studera. Det visar att det är fel väg att gå om man tror att man kan hoppa över läsning eller fördjupningar i skriften eller andra böcker.

Kristen läsning kan leda till ett bättre liv, inte bara mer kunskap och kanske är det därför Paulus in i det sista fortsätter. Man ska läsa Bibeln med bön, begrundan, tillämpning och lydnad, och sedan också föra vidare det man lärt sig till andra. För honom är 2 Tim 4:13 alltså ett stöd för både andligt studium och trofast lärjungaskap.

Att han skriver om detta i avslutningen av sitt brev är oerhört personligt. För mig vittnar det om att det verkligen är Paulus (möjligtvis Lukas) som skrivit brevet…men det får vi ju aldrig svaret på och jag kommer nog förbli nyfiken på vad som egentligen stod på dessa pergament? Vad var dess innehåll?

/m