De Ed…svurna…

Jag är på väg från ett möte till ett annat under torsdagen innan midsommarafton. Träffar en person som har läst mitt inlägg om Existentiell hälsa (kan läsas här). Jag får en följdfråga om min synpunkt på min prästkollega, Birgitta Ed, inte minst utifrån Aftonbladets granskningar/drev. Jag svarar att jag aldrig har träffat henne så jag har svårt att uttala mig. Hennes man däremot, har jag träffat några gånger. Följdfrågan blir om hur jag ser på ifall Birgitta Ed borde bli av med sin krage eller ej. Har sedan dess grunnat lite på det. Här är ett försök till svar.

Tycker det är svårt att överblicka alla aspekter, inte minst eftersom man hela tiden sitter på andrahandskällor samt att hela granskningen har mängder med olika infallsvinklar. Om jag läser Aftonbladets granskning rätt så är det ju allt från SÄPO:s säkerhetsgranskning gällande umgänge med statsministern till domkapitelprövning till fakta gällande Existentiell hälsa. Jag ska i detta inlägg försöka att hålla mig till min frågeställares fråga om det prästerliga, samtidigt som det naturligtvis kan vara svårt att enbart se på en liten del av en komplex helhet, eftersom allt oftast hänger ihop.

Om jag börjar med de ideella krafterna, där den wallrafflande journalisten påbörjade sin granskning. På ett sätt är det märkligt att det blir en sådan stor sak av att ideella krafter är med och bistår i ett arbete på en kyrklig retreatgård. I kyrkans värld är frivilliga, ideella krafter grundstommen i vår verksamhet. Det är de ideella som bär mycket av vår verksamhet. Att frivilliga då bistår i en kyrklig kontext är därför inget ovanligt i sig.

Att man dessutom får gåvor, donationer eller liknande är ej heller något ovanligt. För mig som har vuxit upp ett stenkast från Fållökna och sett hur nedsliten gården varit kan jag förstå om det krävs lite ekonomi för en upprustning av gården, vilket kan kräva donationer av olika slag.

Att det drivs retreater och kurser i bland annat Existentiell hälsa är dessutom väldigt bra. Det behövs verkligen fler och utökade samtal inom området Existentiell hälsa, som mitt förra blogginlägg i ämnet vittnade om. Jag ska inte återupprepa all den forskning och lyckade projekt jag där hänvisade till. Att hävda, vilket många nu gör, att Existentiell hälsa inte har evidens bakom sig, handlar snarare om okunnighet och ointresse hos den som uttrycker en sådan åsikt än fakta.

Vad ser jag då som problemet/problemen?

Med det ovannämnda sagt så kan man naturligtvis fundera på ifall stiftelsen som driver Fållökna är en del av en kristen gemenskap där volontärskap är en naturlighet eller om verksamheten drivs som ett entreprenörskap för att få egna vinster? Volontärskap eller ideella krafter i en kyrklig värld sker där vinstintresse icke existerar. Ideella krafter arbetar på egen basis för att de just är kristna och gör det i sann kristen anda kring medmänsklighet och att göra gott för varandra utan att egentligen få något annat än uppskattning tillbaka. I detta fall, hur är det egentligen med…de utlovade ”nätverken”? Möten på Sagerska? Andra höga poster? Har det utlovats eller ens tagits upp…ja då är det naturligtvis ett problem.

Om jag ser rätt i granskningen används de båda flyglarna som privatbostäder. Det är klart att volontärsinsatser gällande dessa måste naturligtvis helt vara avskilt från insatser i kursgårdsdelen samt trädgårdsytorna. Överhuvudtaget det här med privatbostad kontra verksamhet…bör naturligtvis vara helt separerade, i alla fall tydligt reglerat. Inte minst skattetekniskt.

En annan fundering jag har är detta med den månatliga arvoderingen som Birgitta Ed erhåller från stiftelsen. Detta verkar inte vara som arvodering efter att hon hållit i kurser eller föreläsningar utan verkar mera vara en månatlig utbetalning som ligger fast utan egentlig prestation, eller? Det skrivs i granskningen om att det handlar om ”utveckling av verksamheten” och så kan det ju vara, vilket i så fall handlar mer om lön än arvodering. Jag antar att detta sker under tjänstledighet från ordinarie tjänst i Strängnäs.

Styrelsen och ledningen för Fållökna verkar dessutom vara intimt förknippade med olika affärer och projekt inom Strängnäs stift och inte minst Strängnäs domkyrka. Här blir ju objektiviteten en fundering jag har…är alla Ed…svurna? Inte minst inför kommande domkapitelprövning. Jag själv har suttit i otaliga styrelser och ser en stor skillnad ifall jag sitter i en bolagsstyrelse eller i en styrelse för exempelvis offentlig verksamhet eller kyrklig kontext. Är man styrelseproffs och främst har sin bakgrund i bolag som har vinstintresse som mål, kanske till och med ett börsnoterat bolag, ja, då är ekonomiska målsättningar det som är deras livsluft. Att då sammanblandas i nätverksliknande sammanhang är inget konstigt för dem. Alla nätverk är av godo ifall man kan nyttja dessa för ekonomisk vinnings skull.

Kan man vara egen företagare och präst samtidigt?

Då kommer vi till det som jag tycker är en av huvudfrågorna utifrån mitt prästerliga perspektiv. Jag själv har ett eget företag och håller en del föreläsningar och skriver böcker. Detta sker helt skiljt från mitt arbete i Höörs församling och det gör jag på min fritid. Egentligen helt utan vinstambitioner och för att jag tycker det är kul att föreläsa och skriva böcker. Företaget går naturligtvis med minus varje år. Jag har en passion för att få andra människor att växa och kan jag göra det med mina böcker och föreläsningar så är jag tacksam. Jag är trots allt i första hand präst.

Frågan är hur det är för Birgitta Ed? I första hand egen företagare och i andra hand präst, eller? En fundering som jag tänker bör granskas i alla fall. Hon verkar vara synnerligen handlingskraftig och självständig och ser nog möjligheter som andra kanske inte noterar men det verkar handla mycket om att göra affärer, en sann entreprenör helt enkelt. Här kan det naturligtvis uppstå en krock mellan det prästerliga, som är mer av ett kall och helt utan eget vinstintresse kontra entreprenörskapet som i mångt går ut på vinstmaximering.

För egen del ser jag på mig själv som församlingens tjänare och ej som egen individ. I det sammanhanget blir det en liten krock i mitt huvud när jag tar del av Birgitta Eds olika individuella entreprenörsprojekt. Präster kommer och går i en församling men församlingen består. Det vill säga att jag gör mitt bästa som präst i en församling men samtidigt måste jag hela tiden tänka in i församlingens bästa och vad som är bäst för församlingen, inte mig, inte mitt eget bästa.

För mig får det inte råda några oklarheter i en prästs liv, leverne, oavsett privat eller offentlig, att man är i någon annans tjänst…hela tiden. Du är Kristus tjänare…alltid. Du är i en församlings tjänst…hela tiden…du är präst…alltid.

Vän av ordning kan ju då fråga, kan man inte vara präst och egenföretagare samtidigt och vilja driva sitt egna företag med högt vinstintresse som mål? Ja, det är där jag tycker att allt grottar ned till. Varför blir man präst? Är det för att rätt förvalta sakramenten och verka genom de kyrkliga handlingarna i första hand och se entreprenörskapet som sekundärt…då tänker jag att man har en bra utgångspunkt. Du döper, konfirmerar, celebrerar nattvard, begraver och viger för du är Kristus tjänare, du brinner för uppgiften. Då finner du passionen i det du är vigd till. Då ger du församlingen ditt bästa, då ger du kyrkan ditt bästa, då verkar du i din vigningstjänst och du ser ditt eget företagande som sekundärt.

Handlar det om det omvändna, det vill säga att du i första hand är egenföretagare och det här med sakramentsförvaltning och kyrkliga handlingar hamnar i skymundan, i värsta fall använder du prästkragen som plattform för egen vinnings skull…ja, då har du nog brustit i dina löften som du lovar vid din prästvigning. Då är du Kristus tjänare i andra hand…i alla fall i mina ögon.

Med allt detta uppradat så tänker jag att rätt utförd domkapitelprövning som vänder och vrider på alla dessa aspekter blir en bra utgångspunkt för vidare resonemang kring präst kontra egenföretagare. Jag ser fram emot en sådan prövning.

En annan sida…jag är ju trots allt präst…alltid…

Vill passa på att se på allt detta ur ett annat perspektiv…bakom varje rubrik finns det alltid en människa av kött och blod, det finns en familj och det finns närstående. Jag och min familj har själva upplevt mediadrev och det finns inget man kan göra något åt det. Då drevet kommer är man helt oskyddad. Du är till syvende och sist ensam i stormens öga. I klorna på journalister som har egen agenda. Du är en människa men du befinner dig i ett mörkt, svart hål. I alla dessa sammanhang, oavsett graden på vad du har gjort eller inte gjort, vill jag vara en medmänniska för de som drabbas.

Jag tänker ibland på Jesus och Paulus (som ni kanske förstår). Jesus sa enligt Lukas så här:

”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända” (Luk 6:37). Några verser senare säger han ”Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?” (Luk 6:41) med tydlig adress till oss människor att vi är snabba på att kritisera andra men ser inte våra egna fel och brister.

Varken Jesus eller hans apostlar önskade avskaffa domstolarna, det kan vi vara överens om. Deras regler handlade om det vardagliga livet. Fastän Jesus visade på kärlens väg som inspel, fortsatte lärjungarna (och andra) att göra fel. Detta fick följder vilket jag i textläsningssammanhang kan tolka som att det är ok att göra fel men lär av dina misstag. ”Omvänd dig”. Vi kan naturligtvis hitta flera skäl till att döma vår nästa, det är för hens eget bästa, så att hen lär sig och därmed bättrar sig.

Om man ser på Jesus ord om ”flisan i min broders öga” handlar det om de grundläggande skälen till att döma någon annan människa. Om jag ständigt kritiserar andra och letar fel hos andra är det ett sätt att undvika att ställas inför mina egna problem? De fel jag finner hos andra bevisar dock inte att jag är bättre eller mer värd än andra. Min hårda dom döljer ofta egentligen en egen osäkerhet och innerst inne en rädsla att själv bli dömd. Jag kan se till viss del på en del människors uttalande kring Ed och granskningen att man dömer snabbt…frågan är varför…egen agenda? Oppositionen ser möjligheter att slå på Eds man och ytterst ett helt parti, hela regeringen…men i mina ögon är det att döma andra utan att se sitt eget.

För egen del handlar detta ”om att inte döma” som Jesus och Paulus ideligen återkommer till om att se våra egna fel och brister och att inte döma andra för deras fel och brister. I vår värld måste domkapitlet i Strängnäs få döma utifrån rådande kyrkoordning men betänk det mänskliga i allt detta.

I ljuset av att en präst eventuellt ”prickas” eller avkragas, se på dig själv och dina egna brister, ta ansvar för egna fel, döm inte andra utifrån deras eventuella tillkortakommanden och stötta andra i deras livsresa så mycket det bara går. Sprid inte hörsägen och annat för att göra dig själv förmer än andra. Du kan inte ljuga för Gud och dig själv. Så enkelt är det.

Var först och främst en medmänniska på denna jord.

/m