Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Aska igen
Ja, då är det Askonsdag igen och årets fasteperiod inleds. Genom årens lopp har jag skrivit väldigt många blogginlägg om det här med fastans syfte och mål så det känns som att jag låter det bero den här gången. För den som är nyfiken är det ett tips att använda sökfönstret på min hemsida och skriva in sökordet Fasta och ni får upp många historiska blogginlägg om detta ämne.
En av de mer lästa är den reflektion jag gjorde efter 2023 års fasteperiod. Den når du här (Årets fasta är slut!). Ett annat populärt blogginlägg har varit om den inre resan som jag skrev år 2022, den når du här (Fastan dag 1 – den inre resan).
Årets fasteperiod startar idag den 5 mars och tar traditionsenligt slut på skärtorsdagen den 17 april. Då är vi nämligen framme vid korset, Jesus korsfästelse på långfredagen. Det är 40 dagar ifall man hoppar över söndagarna.
I år är jag villrådig. Vad ska min fasteperiod innehålla? Jag har gått och grubblat några veckor nu och funderat hit och dit. Ska jag avstå från något? Ska jag tillföra något i mitt liv? Ska jag följa någon av alla dessa fastekalendrar som olika församlingar runt omkring vårt avlånga land ger ut? Ska jag helt och hållet göra en inre fördjupad resa detta år?
Min villrådighet kan bero på flera olika saker. Dels vill jag gärna leva som den helige Benedictus skriver i sin regel från 500-talet till sina munkvänner. Han rekommenderar att en munks liv varje dag ska präglas av fastetiden. Med det vill han naturligtvis sända ut budskapet att varje dag i livet bör präglas av ett visst mått av allvar och att det inte bara är under en speciell fasteperiod som munken ska sona sina försummelser. Varje dag är en möjlighet till att ödmjukt tänka på botgöring och förändring. Jag vill därför gärna tro att jag redan under alla livets dagar lever i en ständig fasteperiod med daglig bot och bättring.
En annan del är att jag redan idag gör en hel del repetitiva saker i mitt liv. Springer varje dag, ber bön varje dag och jag försöker låta min inre resa bli en ödmjuk resa gentemot alla i min närhet och de jag möter. Detta gör jag ju redan idag, oavsett fasteperiod eller ej. Så min fråga till mig själv blir då i all ödmjukhet, vad ska jag fokusera extra på under den här fasteperioden?
Det är med dessa tankar jag intar Höörs askondagsmässa. Jag har precis avslutat ett sorgesamtal med en familj vars man/far jag ska begrava om 14 dagar. Först tänkte jag åka hem till Malmö men väljer att stanna kvar över mässan. Min prästkollega håller en fin mässa och vi får våra kors på respektive panna.
När jag tar emot askan inser jag att jag bekänner mitt släktskap med alla som har gått före mig på denna jord. Denna värld av stoft. Jag är redo att avstå alla föreställningar som finns kring egen makt. Jag är stoft och kommer att förbli stoft. Jag står inför Gud och förkunnar att jag inte är Gud, indirekt erkänner jag den avgrund som skiljer oss åt. Gud är det jag inte är, ändå bär jag väsen från Gud inom mig. Varje dag. Jag lever i paradoxen fullt ut.
”Kom ihåg att du är stoft och stoft ska du åter bli”.
Min prästkollegas ord erinrar mig om passagen i 1:a Mos tredje kapitel där Adam för ett ögonblick har försökt att leva som Gud och Gud säger (jag tänker att Gud yttrar dessa ord lite med besvikelse i rösten):
”Du ska slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord ska du åter bli”.
Adams felsteg var att han såg sig som jämbördig med Gud. Han glömde att hans andliga natur hade skänkts av honom utifrån nåd. Det ord som för oss alla betyder gratis och som inte kan erhållas genom egen förtjänst eller prestation.
När jag åker hem med mitt kors på pannan tänker jag på mötet med sorgehuset. Det är ofta i Bibeln att namnet bär på en slags djupare innebörd. Tänker på stoft, aska och Adam. Jag tänker på den jord jag använder när jag ska begrava vederbörande om två veckor. ”Av jord är du kommen…”. När Gud säger till Adam att han måste slita för sitt bröd i sitt anletes svett tills att han vänder åter till jorden så tänker jag på det hebreiska ordet jord, nämligen adamah. Det kan även betyda bördig eller fruktbar jord, i motsats till det torra land som i begynnelsen steg upp från vattnet.
I en av Bibelns skapelseberättelser böjer sig Gud ned på sjätte dagen till adamah, tar lite jord och formar Adam, det vill säga människan. Är inte det en fin berättelse? Påminnelsen på Askonsdagen är att berätta för Adam, människan, att människan åter ska bli jord (adamah). ”Kom ihåg var du är ifrån, varifrån du har kommit.”
När jag sitter där och åker hem tänker jag på människans villkor. Att leva mitt liv med blicken mot påskens mysterium handlar om att återställa det som har gått förlorat. Att ödmjukt svara Gud att leva i förtröstan på Guds nåd. Vår åkallan att Gud böjer sig ned, rör vid oss, formar oss i sin hand och återskapar oss. Jag tänker på det uppenbara, nämligen att allt annat skapade Gud med sitt ord, människan skapade Gud med sin hand.
Då landar plötsligt min fasta för år 2025. Insikten kommer som en blixt från en klar himmel. Det är ödmjukheten som får bli min fasta. Det finns inget nedvärderande i att inse att jag är stoft. Det är ju Gud som gör en kärlekshandling och böjer sig ned och formar oss. Om vi fortsätter att vara den ödmjuke människan som vi är ämnad att vara kommer Gud fortsätta att böja sig ned och omfamna oss varje dag. Med min prästkollegas predikan ringande i mina öron att det kanske handlar mer om att tillföra något i ens liv än att ta bort så tänker jag mer ödmjukhet och mer öppna upp mitt hjärta för att Gud ska verka i mig. Det får bli kvällens tanke gällande fasta 2025! Ödmjukhet och öppna upp mitt hjärta för Gud att verka i mig.
Vad blir fastan för dig?
/m
En kommentar på “Aska igen”
Lämna en kommentar
Mats Uddin 
Varje kväll försöker jag titta på nyheterna och blir mer och mer beklämd, irriterad, ledsen över hur amerikanska presidenten skapar otrygghet, osäkerhet, hotar och utpressar människor, överger människor som kämpar för sin existens. Så min fasta blir att så långt det är möjligt att sluta köpa amerikanska produkter.
GillaGilla