Byt arbetssätt – enda som fungerar

Jag sitter ute och dricker mitt förmiddagskaffe. Solen steker. Uppkrupen mot väggen kommer inte den skånska vinden åt mig. Det känns som om sommaren är här. Nu är det några år sedan jag flyttade ned till landets sydligaste län och jag slås varje år av hur tidigt varje årstid kommer. Eftersom vintern saknas och att vi har en enda lång höst kommer våren tidigt och likaså sommaren.

Har precis avslutat en tidig morgon med volontärsarbete i Självmordslinjen. Många tuffa samtal idag. Precis när jag hade avslutat passet ringde en god vän från en region. Vi har arbetat tillsammans som direktörskollegor för många år sedan. Jag blir numer en aning nedstämd när jag pratar med gamla kollegor, de vittnar nämligen om en svensk hälso- och sjukvård med mängder med problem – och frustration. En hälso- och sjukvård, som jag i min naiva bild, tänkte fortsatte att utvecklas efter att jag lämnade den.

Samtalet handlade om omorganisationer, stuprörstänk, väntetider, överbelagda sjukhus, upplevd otillgänglighet i både primärvård och slutenvård, ohållbar arbetsmiljö och inte minst rekryteringsutmaningar. Samtalsämnet gled över till politikens inflytande och dess möjlighet att förändra. Min vän var närmast håglös i sin beskrivning över dagens rikspolitiker inom hälso- och sjukvården som ger uttryck i partiprogram att omorganisation och huvudmannaförändring låter som den heliga graalen. Så långt har vi kommit. Politiker på riksplan som är amatörer inom hälso- och sjukvårdsfrågor är nu på ministerposter.

Jag försökte ändå säga till min vän att något måste ju hända för så här kan det ju inte fortsätta. När jag lämnade regiondirektörsjobbet år 2017 fanns det många positiva tecken och vi hade trots allt en kvalitativ sjukvård på många sätt. Min vän tar upp exempel på exempel där det gått åt fel håll sedan dess.

Efter vårt samtal satte jag på en kopp kaffe och sitter nu här med solen i ansiktet och funderar. Det är 5 år sedan jag skrev en artikel i Dagens Medicin med rubriken att man måste förändra arbetssättet i Hälso- och sjukvården, inte omorganisera, när alltmer digitaliseras. Nyttja digitaliseringen som en språngbräda in till att ändra både arbetssätt och beteende. Det var mitt budskap. Ytterst lite verkar ha hänt, trots möjligheten kring den hemska pandemin, som trots allt tvingade verksamheter att tänka nytt.

Vi har 21 regioner som är ansvariga för sjukvården i detta land. Med facit från de senaste åren går det inte att förneka att deras förmåga att förändra och utveckla vården är begränsat. För mig är det svårt att förstå att alla de möjligheter kring medicinteknisk utveckling, digitaliseringens naturliga intrång och allmänt högre medicinkunskapsutveckling inte har fått större genomslagskraft. Vi borde inte ha långa väntetider, överbelagda sjukhus, otillgänglig vård och rekryteringsbekymmer om vi ändrat arbetssätt. Med detta som grund kan jag förstå att vissa rikspolitiker gör den enkla analysen, att bara vi överstatligar så löser vi problemet. Då har man sannerligen inte förstått någonting.

Låt mig ta ett exempel. Exemplet kring digitalisering. Det finns mängder med möjligheter kring digitalisering och AI. Trots detta underpresterar regionerna något våldsamt. Allt inom prevention, vårdkontinuitet, patientinvolvering och tillgänglighet kan och bör använda den nya tekniken. Här är det just den samlade kraften som dessa 21 regioner utgör som skulle gemensamt kunna dra nytta av exempelvis egenmonitorering hos alla patienter i en viss patientgrupp. Enkelt, eller hur? Slå ihop dessa 21 så kör vi gemensamt!

Så enkelt är det inte, för det handlar om arbetssätt, det handlar om ökande användning av ny teknik för att förbättra vården för personer med kroniska sjukdomar. Det handlar om daglig stöd i sin hemmiljö få vård genom bland annat digitalt stöd till egenvård vid exempelvis hjärtsvikt, artros, diabetes, högt- och lågt blodtryck. Allt detta leder till mindre komplikationer och färre fysiska besök. Varför görs inte detta i större utsträckning idag?

Jo, för att fokus ligger inte på att införliva ny teknik och ändra arbetssätten från dagens system till att arbeta mer proaktivt. Att styra vården mot förändrade arbetssätt är tungt, det vet alla som håller på med utvecklingsarbete, även om alla vet att det skulle vitalisera hela systemet. Fokus för många ligger tyvärr på organisationsutveckling, tänka på hur vården bäst styrs, tänka på vilka målparametrar vi ska styra på, tänka ut bra mätvärden som vi kan införa ersättningssystem kring mm. Allt detta är säkert jättebra men tar bort fokuset från det som ger verklig effekt, nämligen att arbeta upp nya arbetssätt!

Det räcker inte att varje region har egna projekt kring exempelvis egenmonitorering i hemmet. Det blir inga större synliga effekter. Då blir det enstaka projekt och enstaka besök som syns men på helheten lyser det stillastående i utvecklingskurvan. Den nya tekniken har en otrolig fördel, den kan nyttjas på bredden. Dock krävs det att vi ändrar arbetssätt. Det kravet kräver modiga chefer och inte minst att hålla emot när många tycker att det blir för jobbigt. En ändrad organisation som förändras på en organisationskarta genom att flytta några rutor ter sig enklare.

Visst kan vi ha politiker som ropar efter en större omorganisation och vill se förstatligande av hälso- och sjukvården, precis som man gjort i Danmark och Norge. Dock missar man då en vital del, nämligen att det är inte där förändringen ger utslag i mer effektiv hälso- och sjukvård. En förändring syns först då ändrade arbetssätt inom vården genomförs. Att vara politiker och chefer handlar inte om att ta de enkla besluten, det handlar om att leda komplexa organisationer med ständiga beslut i förändringsutvecklingens tecken. Det handlar om att leda i förändring. Att aldrig nöja sig. Att aldrig stå still. Att hantera de resurser du har till ditt förfogande med de knappa resurser som finns men ändå genomföra genomgripande förändringar, utan att göra minsta lilla omorganisation eller ropa efter mer resurser.

Så istället för att ropa efter nya organisationsformer, som skulle ta både kraft och tid och leda till ännu högre risk för överbeläggningar mm, satsa på lösningar som gör att ändrade arbetssätt stimuleras i vården. Ge ersättningssystem som stimulerar till ökad användning av preventiva lösningar där digitala lösningar ger möjlighet i form av exempelvis egenvård i hemmet. Den nya tekniken har sin otroliga fördel i möjligheten att just förändra arbetssätten i grunden. Detta till gagn för både patienter, vårdens medarbetare men även för alla invånare i detta land.

För en kvalitativ hälso- och sjukvård vill vi väl alla ha!

/m