författare/konstnär/coach/föreläsare
Det finns en slags tacksamhet som uppstår mellan en bloggare och dennes bloggläsare. Något av en osynlig förbindelse som existerar mellan dessa båda i en icke-fysisk relation. Jag som bloggare är tacksam att jag får skriva ned dessa mina spretiga tankar helt ocensurerat och dessutom oändligt tacksam över att det finns någon där ute i cyberrymden som vill ta del av raderna. Sedan är det naturligtvis tacksamt när jag förstår att ni bloggläsare uppskattar mina tankar som sätts på pränt. Jag vill därför, så här under årets sista dagar, sända en tacksamhet till er cirka 15 000 bloggläsare som följer min blogg. Det är en ynnest! Som ett sätt att ge tillbaka till er som läsare tänkte jag försöka ge mig på att skriva ned några rader varje dag fram till jul. Lite som en bloggkalender. Varje dag fram till julafton 2022 får ni därför ett nytt blogginlägg. Samtliga inlägg har någon slags temarubrik. Själva inlägget kan vara långt eller kort…det får vi se. Nu kör vi!
Nr 13/24 – tankar om Lucia
Har fått lite frågor om varför jag inte jobbar som chef för närvarande. Jag kan bara svara att just nu är det dygnet runt skrivande och putsande kring min magisteruppsats som gäller. Mitt livs fjärde examinerande uppsatsarbete. Jag har sedan tidigare en ek kand i nationalekonomi. Den uppsatsen handlade om EMU (Europeiska monetära unionen). Sedan en magister i pedagogik med inriktning ledarskap. Den uppsatsen handlade om en komparativ studie mellan olika yrkesgruppers syn på vissa centrala begrepp inom hälso- och sjukvården. Den tredje examen tog jag i våras, min teologie kandidat med uppsatsen om Svenska kyrkan och Samernas försoningsprocess. Nu blir det således min Teologie magister som ska vara inne till jul för examinering den 10:e januari. Jag skriver om Johannes av Korset och Dag Hammarskjöld med utgångspunkt från Jesus i Getsemane. Utöver det coachar jag och skriver en del som frilansjournalist. Hoppas det gav lite svar…kanske inte på frågan om varför jag inte är chef…men ändå.
Annars har jag funderat lite på Lucia idag. Har noterat att det varit en del diskussion kring Lucia i skolan eller något Luciatågsavstyrande på regionfullmäktige någonstans i vårt avlånga land. Det är väl lite symtomatiskt att det blir debatt kring Lucia. Jag menar redan under hennes samtid väckte hon ju reaktioner. Berättelsen om Lucia är en berättelse om förfärliga övergrepp. Lucia blev bortlovad för att gifta sig redan som ung flicka. När hon övertalade sin mor att bryta förlovningen, straffades hon genom tortyr och ett liv på bordell. Lucias kamp för sin kristna tro och hennes motstånd mot att gifta sig väckte stor ilska hos omgivningen. Enligt vissa berättelser stack de ett svärd genom hennes hals, enligt andra stack de ut hennes ögon. Oavsett vilket våld hon utsattes för, så är en sak säker, Lucia trotsade samhällets normer och straffades hårt.
För svenskt vidkommande är det klart att det finns olika sätt att fira Lucia av Syrakusa. Svenskkyrkliga ställs inför en särskild problematik när de vill lyfta fram Lucia som en kristen karaktär som ett starkt kvinnligt helgon. Hur de sekulariserade vill fira och numer med diskussionen i skolan kring lucia tänker jag är enklast att bara släppa. Låt skolorna göra precis som de vill, de kommer aldrig ha som prioritet att förkunna evangeliet eller Lucias sanna bakgrund, eller för den delen liturgiskt fira helgonet från Syrakusa. Det är onödig kraft som läggs på att kritisera sekulära institutioners luciafirande.
Dock vill jag själv slå ett slag för martyren Lucia som en stark röst och en stark profet. Hon var på många sätt en unik kvinna som sålde allt hon hade för att dela ut pengar till de fattiga och hennes starka tro och förkunnelse på Kristus. Med den bakgrunden är det svårt att se den sekulariserade bilden av Lucia som ett ytligt skönhetsideal. Men alla får ju tycka vad de vill.
/m