Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Tankar inför jul….bloggkalender 5/24
Det finns en slags tacksamhet som uppstår mellan en bloggare och dennes bloggläsare. Något av en osynlig förbindelse som existerar mellan dessa båda i en icke-fysisk relation. Jag som bloggare är tacksam att jag får skriva ned dessa mina spretiga tankar helt ocensurerat och dessutom oändligt tacksam över att det finns någon där ute i cyberrymden som vill ta del av raderna. Sedan är det naturligtvis tacksamt när jag förstår att ni bloggläsare uppskattar mina tankar som sätts på pränt. Jag vill därför, så här under årets sista dagar, sända en tacksamhet till er cirka 15 000 bloggläsare som följer min blogg. Det är en ynnest! Som ett sätt att ge tillbaka till er som läsare tänkte jag försöka ge mig på att skriva ned några rader varje dag fram till jul. Lite som en bloggkalender. Varje dag fram till julafton 2022 får ni därför ett nytt blogginlägg. Samtliga inlägg har någon slags temarubrik. Själva inlägget kan vara långt eller kort…det får vi se. Nu kör vi!
Nr 5/24 – tankar kring vårdplatser
Det är nu över 5 år sedan jag pensionerades som Regiondirektör. Ibland när jag hör patientberättelser eller vårdanställda berätta om vardagsexempel hugger det till i mig. Det finns så mycket potential till förbättringar och jag har svårt att förlika mig med tanken att jag inte får vara med och förändra vården till det bättre. För att förändra till det bättre går det definitivt.
Ta bara det här med inställningen till vårdplatser. Hade vi oändligt med resurser och mängder med kompetenta medarbetare skulle vi naturligtvis ha fler vårdplatser. De senaste 15-20 åren har det dock både kommit prognoser från regionala och statligt håll om att tillgången på exempelvis sjuksköterskor kommer gradvis att minska. Det har också skett. Fortfarande finns det dock förslag som läggs fram i våra regioner som bygger på en ökad bemanning av sjuksköterskor. Hur dumt är inte det? Varje sådant förslag leder ju enbart till att fördröja nödvändig utveckling och insikt till att tänka nytt. Skulle dessa förslag lyckas med att realiseras genom ökad bemanning innebär det ju de facto att det fattas någon annanstans. Att sjuksköterskor flyttas runt. Vi har ju som sagt inte oändliga resurser.
På vissa håll behövs det säkert fler vårdplatser, mitt inlägg handlar egentligen inte om det utan om inställningen. Jag vet att med fler vårdplatser blir belastningen per anställd faktiskt mindre eftersom mycket tid idag läggs på in- och utskrivningar, kontroller och kontakt med samverkande aktörer såsom kommuner mm. Dock är det just inställningen kring vad varje medarbetare lägger sin tid på som behöver ses över. Det handlar om arbetets innehåll med nuvarande resurser på plats som ger den framtidsinriktade vården. Se till att skapa utrymme inom redan befintligt system. Det är det som är utmaningen. Sjukvårdens medarbetare kommer inte att bli fler, så då återstår ju enbart att titta på dess innehåll. Där ligger förändringen.
Pengar verkar inte vara problemet. Nyligen kastades ju pengar över alla regioner efter pandemin, trots att det inte direkt handlade om att ge ersättning för vård som fått vänta. Den gamla regeringen öste pengar över regionerna och kommunerna utan någon som helst effektivitetsredovisning. Flera regioner ger och kommer att utöka högre ersättning i obekväm arbetstid, tyvärr ett feltänkt eftersom det ställer yrkesgrupper mot varandra eftersom alla inte får höjd ob. Dessutom leder OB-tänket bort ifrån diskussionen om arbetets innehåll och fokuserar istället på arbetstid. All ersättning borde istället koncentreras till lön och medarbetarnas arbetsuppgifter. Där finns förändringen, där finns utvecklingen. Premiera de som levererar, premiera inte arbetstid.
Kanske är jag för gammal för att leda hälso- och sjukvårdsorganisationer. Det är ju komplexa organisationer men jag tycker nog man gör det onödigt svårt för sig med onödiga förslag som innebär utökad bemanning och införande av ytterligare OB-ersättning. Det är inte det som är utveckling, det kallas stagnering.
/m
Mats Uddin 