författare/konstnär/coach/föreläsare
Det finns en slags tacksamhet som uppstår mellan en bloggare och dennes bloggläsare. Något av en osynlig förbindelse som existerar mellan dessa båda i en icke-fysisk relation. Jag som bloggare är tacksam att jag får skriva ned dessa mina spretiga tankar helt ocensurerat och dessutom oändligt tacksam över att det finns någon där ute i cyberrymden som vill ta del av raderna. Sedan är det naturligtvis tacksamt när jag förstår att ni bloggläsare uppskattar mina tankar som sätts på pränt. Jag vill därför, så här under årets sista dagar, sända en tacksamhet till er cirka 15 000 bloggläsare som följer min blogg. Det är en ynnest! Som ett sätt att ge tillbaka till er som läsare tänkte jag försöka ge mig på att skriva ned några rader varje dag fram till jul. Lite som en bloggkalender. Varje dag fram till julafton 2022 får ni därför ett nytt blogginlägg. Samtliga inlägg har någon slags temarubrik. Själva inlägget kan vara långt eller kort…det får vi se. Nu kör vi!
Nr 3/24 – tankar kring HR-mallar.
En av de chefer jag coachar ringde mig häromdagen. Vederbörande hade som vanligt mycket att göra. Extra mycket just nu inför allt som måste hinnas med inför jul. Sjukhuset fungerade väl men just nu var irritationen tydligen stor kring någon HR-mall som cirkulerade bland cheferna. Mallen skulle fyllas i utifrån ett medarbetarsamtal som var tvungen att registreras innan jul. Det lät nästan som att mallen i sig var det viktigaste, inte själva samtalet mellan chef-medarbetare. Jag kom med det något opportunistiska svaret att strunta i mallen. ”Det kan jag ju inte göra”, sa chefen. Jag stod på mig och fick mer vatten på min kvarn då jag hörde hur läget var i verksamheten
Tydligen byggde mallen på att man skulle ha ett medarbetarsamtal mellan chef-medarbetare per år. Ett samtal per år. Jag var tvungen att efterhöra om jag hört rätt men tydligen var det så. Mallen byggde på just det samtalet. Inte konstigt att det fanns en mall då. Har man bara ett samtal per år mellan chef-medarbetare…ja, då måste ju det samtalet verkligen bli rätt.
Jag tänker att vi egentligen behöver kasta väldigt många mallar i soptunnan och införa lite tillitsbaserat förhållningssätt istället. Lite sunt förnuft. Det är klart att en chef ska ha väldigt många samtal med sina medarbetare under ett år, kanske flera samtal varje dag! Vi måste ha chefer som vill vara chefer och som ges förutsättningar för att kunna vara det genom att vara närvarande i verksamheten. Självklart kan inte medarbetargrupperna vara allt för stora då. Cheferna ska vara duktiga på att leda, umgås, inspirera, stötta, finnas där, vara nyfikna på sina medarbetares drivkrafter och inte minst vara den som ger medarbetarna i sin tur förutsättningar för att leverera. För det är inte cheferna som är verksamheten, det är medarbetarna.
För mig handlar ibland ledarskap om att kasta mallar i soptunnan. Medledarskap är ett bra begrepp där både medarbetare och utsedda chefer leder verksamheten tillsammans framåt. För alla är varandras arbetsmiljö – glöm inte det!
/m