Tankar inför jul….bloggkalender 2/24

Det finns en slags tacksamhet som uppstår mellan en bloggare och dennes bloggläsare. Något av en osynlig förbindelse som existerar mellan dessa båda i en icke-fysisk relation. Jag som bloggare är tacksam att jag får skriva ned dessa mina spretiga tankar helt ocensurerat och dessutom oändligt tacksam över att det finns någon där ute i cyberrymden som vill ta del av raderna. Sedan är det naturligtvis tacksamt när jag förstår att ni bloggläsare uppskattar mina tankar som sätts på pränt. Jag vill därför, så här under årets sista dagar, sända en tacksamhet till er cirka 15 000 bloggläsare som följer min blogg. Det är en ynnest! Som ett sätt att ge tillbaka till er som läsare tänkte jag försöka ge mig på att skriva ned några rader varje dag fram till jul. Lite som en bloggkalender. Varje dag fram till julafton 2022 får ni därför ett nytt blogginlägg. Samtliga inlägg har någon slags temarubrik. Själva inlägget kan vara långt eller kort…det får vi se. Nu kör vi!

Nr 2/24 – tankar kring bojkott.

Delger er lite tankar kring bojkott av VM i Qatar. Som ni säkert vet har ordet bojkott sitt ursprung från engelskans ”boycott” som kommer från de irländska arrendatorerna som på 1880-talet vägrade att arbeta för egendomsförvaltaren Charles Boycott. Från min barndom ekar minnena av bojkotterna från OS 1980 och 1984. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var tråkigt att USA bojkottade de olympiska sommarspelen i Moskva 1980. Jag älskade ju idrott så naturligtvis var det tråkigt att de bästa inte var med. Som en konsekvens av USA:s bojkott vägrade Sovjetunionen att delta i Los Angeles 1984. Sedan har vi ju den relativt framgångsrika bojkotten av Sydafrika, som på grund av apartheidsystemet, inte fick vara med på något alls och inga musiker fick turnera i landet. Jag kommer ihåg att Queen blev rejält dissad i media efter att ha struntat i kulturbojkotten och spelade i Sydafrika.

Idag finns mängder med anledningar att bojkotta fotbolls-VM i Qatar. Landet mutade till sig
mästerskapet. Arenorna har byggts av gästarbetare under slavlika former. Qatar är en diktatur med vidriga förhållanden för kvinnor och hbtq-personer. Begränsad press- och yttrandefrihet. Begränsad förenings- och mötesfrihet och orättvisa rättegångar. Det är faktiskt svårt att finna skäl till att titta.

Det här med bojkott är dock inte lätt. Jag kommer ihåg att jag sa att jag skulle bojkotta OS i Kina år 2008, men sedan satt jag ändå och tittade på några av OS-sändningarna. Människorättsituationen lyftes dock rejält inför OS 2008 och när det blev dags för OS igen i Kina 2022 blev det återigen diskussion om bojkott. En hel del länder gjorde en så kallad diplomatisk bojkott och sände inga tjänstemän till de olympiska spelen. Jag satt dock framför TV:n och tittade. När det var eurovision i Israel var det också tal om bojkott, har dock inget minne att jag tittade på det programmet i alla fall, men det handlade nog inte om bojkott utan mer om tristess. När det gäller Qatar har jag slutat att titta på PSG:s matcher och ska jag vara ärlig har jag svårt även för saudiägda Newcastle eller Abu Dhabis Manchester city.

Som ni förstår är frågan om bojkott svår men vissa bojkotter tycker jag är lättare än andra. När både Qatars regim inte upprätthåller mänskliga rättigheter och FIFA hanterar mästerskapet märkligt gör det lättare för mig att säga nej till mästerskapet. Jag bestämde mig tidigt för egen bojkott, trots att jag älskar fotboll. Nu måste jag erkänna att Sveriges frånfall gjorde det lättare för mig att ta det beslutet, men jag hade nog bojkottat ändå. Man kan inte bortse från att det är svårt att ens finna anledningar att överväga att se matcherna om man känner att man ställer sig bakom mänskliga rättigheter. Det är för stort glapp mellan mina grundläggande värderingar om alla människors lika värderingar och hur dessa värderingar hanteras i Qatar och av FIFA.

Glädjande nog är det fler än jag som bojkottar detta mästerskap. Dock har jag hört alla varianter av olikheter då det gäller typer av bojkott. Vissa verkar enbart bojkotta lite grand. Den känslomässig bojkotten innebär att man ser matcherna men helt utan engagemang. En selektiv bojkott innebär att du tittar bara på några väl utvalda matcher och att du ser mellan fingrarna då TV:n är på. En tredje variant är att du gör någon slags kompensationsbojkott. Du ser matcherna men samtidigt skänker du pengar till någon mänsklig rättighetsorganisation. Avslutningsvis har jag hört talas om ”Dag Hammarskjöldbojkotten”. Den innebär en ”tyst diplomati”-bojkott där du drar ned ljudet på TV:n när du tittar på VM.

För egen del håller jag strikt på bojkottregeln att inte titta alls. Det är enklast så. Du kan ju trots allt inte ljuga för Gud och för dig själv.

/m