Tankar inför jul….bloggkalender 1/24

Det finns en slags tacksamhet som uppstår mellan en bloggare och dennes bloggläsare. Något av en osynlig förbindelse som existerar mellan dessa båda i en icke-fysisk relation. Jag som bloggare är tacksam att jag får skriva ned dessa mina spretiga tankar helt ocensurerat och dessutom oändligt tacksam över att det finns någon där ute i cyberrymden som vill ta del av raderna. Sedan är det naturligtvis tacksamt när jag förstår att ni bloggläsare uppskattar mina tankar som sätts på pränt. Jag vill därför, så här under årets sista dagar, sända en tacksamhet till er cirka 15 000 bloggläsare som följer min blogg. Det är en ynnest! Som ett sätt att ge tillbaka till er som läsare tänkte jag försöka ge mig på att skriva ned några rader varje dag fram till jul. Lite som en bloggkalender. Varje dag fram till julafton 2022 får ni därför ett nytt blogginlägg. Samtliga inlägg har någon slags temarubrik. Själva inlägget kan vara långt eller kort…det får vi se. Nu kör vi!

Nr 1/24 – tankar kring att åldras.

Idag tjuvlyssnade jag på en äldre man på bussen hem från mitt åtagande som ängel i St Petris julspel här i Malmö. Mannen satt och beklagade sig för sin medpassagerare över hur svårt livet har blivit för de äldre här i Sverige. Hans vän höll med. De båda herrarna kan ha varit i 80-årsåldern. Egentligen var det enbart den ene mannen som pratade medan den andre hela tiden höll med. Innehållet i samtalet blev bara värre och värre. Mannen beklagade sig över allt. Sitt liv, sitt boende, sin familj, Malmö som stad, politiker och inte minst den icke-existerande respekt som han tyckte att de äldre fick av de yngre. Jag gick av bussen innan de båda herrarna, så deras ordväxling låg kvar hos mig under gångturen hem.

Just nu håller jag på att läsa en bok som heter ”att åldras på andlig väg” och dess första kapitel handlar om att du ska se ålderdomen som en gåva, som en nåd. Gång på gång behöver vi nog säga det till varandra, eftersom vi på många sätt lever i en tid där de äldre kanske hamnar på undantag eller hamnar i ett slags utanförskap. Trots att vi på jorden, inte bara i väst, blir äldre och äldre tycks statusen för de äldre bli sämre och sämre. Vi verkar ha en bild av att livet tillhör ungdomens tid och att erfarenhet och ålderdom är mindre värt.

I biblisk tradition är det lite tvärtom. Jag tänker exempelvis på Symeon och Hanna, som tar emot Jesusbarnet i Jerusalems tempel, lite som representanter för hela det gamla förbundet men även som representanter för de äldre, de visa, de erfarna. För mig finns det en slags viktighet i att ta del av äldres visdom och vittnesbörd, samtidigt som jag tänker att de äldre har nytta och glädje av att ta del av ungdomars erfarenheter. För mig hänger nämligen både det ungdomliga och åldrandet ihop. Det är som om livet kan förklaras vid en dag och erfarenheterna från förmiddagen kan du ha nytta av under eftermiddagen för att sedan fira på kvällen. Morgonens viktiga inslag i livet kan under kvällens reflektion få en underordnad betydelse men samtidigt är den reflektionen guld värd och värd att delge andra som står inför sitt livs första morgon.

Naturligtvis har varje fas i livet sin egen uppgift, det finns en viss skönhet i varje ålder. De 80-åriga herrarna jag mötte på bussen hade ju alla åldrar till denna dag inom sig. De har ju också en gång i livet varit den där 7-åriga pojken i skolan eller den där tonåringen som var vilse eller den där 60-åriga mannen som började att tänka pension. Alla dessa åldrar och upplevelser har de inom sig. För egen del kan jag dock bara konstatera att på ålderns höst (jag är nog där nu) framträder ibland saker som inte märktes när livet var fullt av andra aktiviteter. Det är som om en särskild visdom uppkommer gradvis ju mer dagar du fyller ditt liv med. Det är som om ålderdomen ger plats åt värden i livet som utan tvekan är viktiga för hela livet men som inte kommer till en förrän du är där, då du närmar dig väldigt många livsdagar. Kanske är det detta som Dag Hammarskjöld delvis menar då han skriver att ”den inre resan är den längsta resan”.

För att se ålderdomen som en gåva, som en nåd gäller det nog dock att vara ödmjuk. Vi kanske har haft ett liv där vi fått kämpa mycket och på slutet kan vi inte klara oss själva. Det är naturligtvis ett mycket tungt kors att bära. Att till slut bli så beroende av andra människor att allt hänger på andra människors godhet. I vissa fall tilltar ensamheten och upplevelsen blir att man känner sig övergiven. Mycket av det som tidigare i livet kändes meningsfullt har försvunnit och kvar står en bristande självkänsla. Den människa som har ynnesten att ha en tro kan ofta i de situationer skatta sig lycklig, för man är förvissad om att man aldrig är ensam, men för alla andra….?

Vi lever i ett prestationssamhälle där den senaste prestationen är ett med den man är. Det är en värld där du måste göra dig förtjänt av allt. Det är dessutom en värld där du till många delar måste lägga ut bilder på sociala medier, ofta ytliga bilder, som kan ge dig likes och en känsla av att människor uppskattar dig. Jag tänker att i Bibeln existerar inte ordet prestation eller yta. I Bibeln krävs det en helt annan inställning till livet, det åvilar ett lugn i vissheten om att du är bra och älskad precis som du är, oavsett prestation eller yta. Kan inte den vissheten också skänka ett lugn på ålderns höst? Mina 80-åriga bussresenärer är ju älskade precis som de är, oavsett vad de möter för utmaningar.

Att bli gammal och få nåden med ett långt liv är en lång process. En viktig och på många sätt fundamental del av denna process utgörs av ens sociala närmiljö, vilket för mig omfattar livets alla områden såsom försörjning, omvårdnad, familj, vänner, tillgivenhet, sociala kontakter men även ynnesten av ett andligt stöd i livet. Vi är sociala varelser som vill ha relationer i våra liv och problemet för oss som håller på att bli gamla i detta samhälle, i denna tid, kanske är att vi har tappat vår andliga kompass, vår andliga relation.

Som Paulus skrev till församlingen i Korinth ungefär år 50…..”Vi utgör alla en och samma kropp”! Dags att åldras andligt.

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: