författare/konstnär/coach/föreläsare
Det är lördag morgon och jag har en dag framför mig med skrivande på min magisteruppsats. Läser först Sydsvenskan som vi har i pappersform under helgerna. Saknar Per T Ohlssons krönikor något oerhört. Det är nu strax över 1 år sedan han gick bort. Jag finner mig ofta läsandes tidningen och fundera över vad Per T Ohlsson hade haft att säga om det här.
Min läsning fastnar vid en intervju med den nya migrationsministern, Maria Malmer Stenergard, som är orolig att antalet asylsökande ökar till över 15 000 i år. Återigen funderar jag på vad Ohlsson hade sagt om den intervjun.
När jag läser intervjun färdas jag tillbaka i minnet exakt sju år. Det är på dagen sju år sedan jag var på regiondirektörsmöte på dåvarande SKL i Stockholm (19/11 2015). Jag och alla mina regiondirektörskollegor träffade dåvarande GD:n för migrationsverket, Anders Danielsson, under kvällen. Det var en mycket stressad GD vi mötte. Inte så konstigt. Om jag minns rätt så kom det under fyra månader den hösten över 135 000 asylsökande till Sverige. Jag minns fortfarande hans ord, ”hela den svenska reglerade invandringen är på väg att kollapsa, hela systemet krakelerar”.
Nu klarade vi 2015 års flyktingströmmar och tänker att vi nog borde klara även bråkdelen av det som den nuvarande ministern således är orolig för. Jag tänker ofta att perspektiv är bra att ha med sig. 2015 års flyktingkris var naturligtvis oerhört tuff för hela systemet. Stor oenighet i EU kring synen på omplaceringar inom unionen för flyktingarna. Flera medlemsstater införde tillfälliga inskränkningar inom Schengenområdet och Dublinförordningen respekterades inte. När de överfulla flyktingbåtarna fyllde medelhavet under 2015, med flera förlisningar och dödsfall som följd, minns jag att jag satt där på regiondirektörsmötet och lyssnade på den stressade generaldirektören och tänkte att här måste väl ändå vi som bebor denna planet se oss alla som världsmedborgare och inte i första hand dela upp oss i flyktingar kontra fasta medborgare i ett privilegierat land?
Ack så fel jag hade. Gränsdragningarna har bara ökat sedan dess. Att se oss som världsmedborgare och sudda bort alla landsgränser och se oss i första hand som människor oavsett var vi bor är så långt ifrån dagens politik som det bara går. När jag läser intervjun med den nya migrationsministern inser jag hur naiv jag är. Jag läser hennes uttalande om ”tuffare tag väntar” följt av ” vi måste värna försörjning i första hand för de som bor här”. Hon lägger till att hon vill ha ett angiverisystem, ”om man träffar på en person som vistas här illegalt ska man ha en skyldighet att meddela polis och Migrationsverk”. I hennes huvud är det långt ifrån att tänka världsmedborgare, det är långt ifrån att tänka att vi är alla lika. I den nya ministerns huvud är det rätt att göra åtskillnad på ”vi” och ”dom”. Långt ifrån mina grundläggande värderingar.
Jag undrar vad Per T Ohlsson skulle ha skrivit i sin krönika? Han hade nog reflekterat över de stora flyktingkriserna efter de stora världskrigen och tagit in nutidens politik i speglingen av dessa flyktingkriser. Kanske hade han resonerat kring efterdyningarna av Bosnienkrigets flyktingkris, 2015 års flyktingkris och dagens gränssättande poltik. Jag hade älskat att läsa hans analys. För hur det än är, och vad man än har för politisk åsikt, känner jag att en initierad analys med historiskt perspektiv med jämförelse kring dagens politik är något jag saknar.
/m
Blotta tanken på ett angiverisystem gör mig vettförskrämd
Hur hamnade vi här?
GillaGilla