författare/konstnär/coach/föreläsare
Medan jag skriver detta går det mesta i grått utanför, med solen som ibland sticker emellan. Färgklickarna syns fortfarande i lövträden. Jag är tillbaka från ett soligt och varmt Jerusalem till ett grått men fortfarande för årstiden rätt så varmt Malmö.
Nu tänker ni kanske att det gråa är detsamma som att en mer melankolisk stämning infaller i mitt liv. Då trodde ni fel. Det är fortfarande glädje i mitt inre efter den underbara resan till Jerusalem med alla minnen, erfarenheter, mina nya vänner som jag bär med mig därifrån samt allt det jag ser fram emot att göra denna höst. Jag har precis påbörjat min sista individuella praktik innan slutåret som präst tar vid under 2023. Jag är prästpraktikant i St Petri kyrka i hjärtat av Malmö under fyra veckor. Ser fram emot det mycket.
Annars kom jag hem från Jerusalem och försöker ta ikapp allt som har hänt här i Sverige under de senaste veckorna. Jag noterar att vi har fått en ny regering i enlighet med det förväntade. Tydligen finns det dessutom något som heter Tidöavtalet som ligger till grund för den majoritetssamverkan som sker på högersidan för att minoritetsregeringen ska få igenom sin politik. Begreppet avtal förstår jag inte, kan ju knappast vara ett juridiskt avtalsliknande dokument, men å andra sidan kanske begreppsdiskussionen redan körts i media under tiden jag var borta?
Har gjort en snabbläsning genom Tidöavtalet. Det förväntade, kan man säga. Mycket Sverigedemokratisk politik. Mycket handlar om kriminalpolitik och migrationspolitik. Egentligen inte så konstigt. I teorin består den nya regeringen av tre partier, men styrs i praktiken av SD. Det är därför inte förvånande att läsa Tidöavtalets prioriteringar. Det handlar om visitationszoner, tiggeriförbud och utvisningar. Jag funderar på hur detta stämmer med vår grundlag och de internationella FN dokumenten vi som nation både värnat om och skrivit under?
Kanske har även detta diskuterats under min frånvaro men känns det inte lite som om mänskliga rättigheter sätts ur spel och att svensk grundlag åsidosätts med detta Tidöavtal? Jag tänker inte minst på den tydliga rasistiska vinkeln som finns i dokumentet. Rasism handlar om uppfattningen att människor tillhör olika raser som är olika mycket värda men även hur vi bedömer, värderar och behandlar människor olika utifrån deras etnicitet, utseende och härkomst. Ur ett rasistiskt perspektiv ses människor inte som enskilda individer, utan som bärare av kollektiva egenskaper kopplade till, etnicitet och härkomst. Inte minst anses de vara bärare av olika kulturer.
En tidstypisk infallsvinkel på rasism är således hur man hänvisar till kulturella skillnader istället för ras. Något som tydligt görs i Tidöavtalet. Enligt den ska det bli mycket svårare att invandra till Sverige, oavsett om det gäller flyktingar, anhöriga eller arbetskraftsinvandrare men det skall också bli mycket svårare att vara i Sverige. Jag läser in att de vill införa utökade inre gränskontroller, att DNA ska samlas in och sparas i sökbara register, att de vill förstärka möjligheterna att vid inre gränskontroller kroppsvisitera, undersöka människors väskor och tömma deras digitala medier. Enligt Tidöavtalet vill de också införa anmälningsplikt om någon myndighet kommer i kontakt med människor som kanske är papperslösa, att det ska bli svårare att få svenskt medborgarskap och lättare att återkalla både uppehållstillstånd och medborgarskap. Permanenta uppehållstillstånd (PUT) ska avskaffas och det ska bli mycket lättare att utvisa invandrade med hänvisning till ”bristande vandel”, vilket jag tolkar som något godtyckligt begrepp. De sociala och ekonomiska rättigheterna för invandrade ska begränsas och fler tvångsmedel ska införas för asylsökande.
Sammantaget handlar dessa och andra förslag om att det ska bli allt svårare för människor med utländsk bakgrund att komma hit men även att existera i Sverige för att slutligen drivas på flykten av diverse åtgärder för att de ska känna att de inte hör hemma här. Känns inte detta som rasism?
Jag försöker att hålla mig utanför att ta politisk ställning offentligt men det här avtalet gör det allt svårare att inte lufta sina åsikter. Jag värnar om mänskliga rättigheter och har svårt att stillatigande se på när humanistiska värden åsidosätts. I regeringsformen står det att ”det allmänna (dvs regering, riksdag och offentlig verksamhet) ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” Nu känns det som om hela utgångspunkten för den här regeringen istället för grundlagsskyddade mänskliga rättigheter ställer sig bakom populistiska verktyg som ger myndigheter mandat att lyssna till och agera utifrån fördomar istället för saklighet.
Att lämna det soliga Jerusalem till ett grått Sverige innebar tydligen att jag lämnade ett Sverige som jag var stolt över som stod upp för mänskliga rättigheter och grundlagsskyddade principer. Nu har jag kommit hem till ett Sverige som styrs av ett avtal med tydlig rasistisk prägel. I veckan hade jag förmånen att vara med på Malmö pastoratskonvent med tema mänskliga rättigheter och hur vi kan förstärka arbetet med mänskliga rättigheter. Kvällen innan hade jag läst Tidöavtalet. Kontrasten kunde inte vara större.
Det är grått.
/m