Teknikens under

Kommer hem tidigt på morgonen efter att ha spenderat 11 intensiva dagar i Jerusalem, försenat nattflyg från Tel Aviv till Kastrup och på det även ett försenat lokaltåg från Kastrup till Hyllie. I säng vid 05.30 tiden men har svårt att sova. Seg dag följer sedan med lite upp-packning, mailande, textskrivande och litteraturläsande i ett zombie-liknande tillstånd. Det är med andra ord inte den bästa uppladdningen jag har inför att min sambo bjuder iväg mig på konsert på anrika KB. Det är gammal hederlig gubbrock på gång med stadens stolthet, Wilmer X, 65-åriga gubbar som bjuder på underhållning.

Vi tar bussen till Möllan och njuter av att vara tillsammans igen. Vi tar varsin för-öl på en Pub vid Möllevångstorget. Tröttheten i min kropp är påtaglig men samtidigt känner jag mig både upprymd att vara i min älskades närhet igen men även tacksam över att kunna ta en öl och gå på konsert med min sambo. Jag noterar mobiltelefonens display och att min far ringer mig. Jag sneglar på klockan och min sambo tycks förstå att jag funderar på om jag hinner svara på samtalet innan vi måste gå för att hinna med konsertstart. Hon svarar lågmält, ”du hinner”, medan jag svarar. Vi pratar lite om min resa innan han lämnar över luren till min mor som har en tråkig nyhet att berätta. Jag stålsätter mig och hör först inte att hon säger att moster Ulla är död. Jag får fråga igen innan jag förstår att min gudmor har lämnat oss under förmiddagen.

Min moster Ulla var min morbrors fru och således ingift i vår släkt. Hon är min gudmor och jag älskade henne mycket. Det är nu flera år sedan jag träffade henne eftersom hon bodde i Läckeby, långt från mig, men samtidigt nära vår älskade sommarstuga, Karlsbo, utanför Kalmar. Den 10:e augusti 1969 blev hon min gudmor när jag döptes i Åby kyrka i Läckeby. Min första reaktion när jag hör min mor berätta är att jag kände inte när hon lämnade oss, som om att jag skulle ha känt hennes närvaro i förmiddags. Märkligt att tänka så men det var det jag gjorde. Sedan kommer en klump i magen. Ganska naturlig. Sorgen kommer som en klump och landar i magen. Att hon fick ett långt och innehållsrikt liv och att hon var sjuk på slutet underlättar för mig att ändå känna att klumpen i min mage inte är alltför stor.

Vi lämnar puben och rör oss mot KB, konserten ska snart börja så lokalen är redan i princip full när vi kommer in. Vi hamnar därför bredvid mixerbordet i den bortre delen av lokalen, detta gör nu inget för då fläktar det lite från dörröppningen och det är inte alls lika trångt som längre fram. Vi ser även scenen bra därifrån vi står. Jag står och tänker på moster Ulla och förströddhet. Dagens dödsbesked och allt jag har varit med om i Jerusalem fladdrar förbi i mina tankar. Egentligen lägger det nog inte beslag på mitt inre utan enbart mitt huvud där minnen, tankar och känslor är ett enda virrvarv. Stunden i att vara i nuet och ta in den här stunden är svår. Då kommer Wilmer X upp på scen och jag går in på setlist-hemsidan och ser vilka låtar de har spelat på tidigare konserter. Min blick stannar på sista låten de spelade på konserten i Nyköping innan extranumren, Teknikens under.

För visst är det så i vår värld att teknikens framsteg, maskinernas och datorernas mångfald för med sig att dagens människor lever i ett allt hetsigare tempo än vad moster Ulla och tidigare generationer gjorde. Allt sker i allt hetsigare tempo. Teknikens under gör dessutom att sinnesorganen utsätts för mycket starkare retningar och möjligheter hela tiden, tänk bara på allt som flimrar förbi på våra Iphones, datorskärmar och TV-skärmar. Dagens människa är så van vid den allt mer tillströmmande stimuli att vi inte kan undvara den. Vi vill dessutom uppleva allt mer, kanske pratar jag för egen sak men jag är i alla fall sådan att jag har svårt att nöja mig med vardagliga sysslor, utan tycker om när det händer saker och ting. Att gå på konsert är ett bra sådant exempel.

Frågan är i allt detta hur jag kan vara i nuet och samla mig för att ta in stunden och njuta av den? Kanske kan jag faktiskt använda de vardagliga sysslorna mer systematiskt? Teknikens under kanske även inbegriper tankekraftens under? Jag tänker så här. Det skulle nog vara en omöjlighet att vid varje givet tillfälle kunna helt absorbera in stunden och släppa tankens kraft som gör att du glider iväg och tänker på något annat. Däremot kanske du systematiskt kan använda exempelvis de vardagliga sysslor såsom när du borstar tänderna, duschar, dammsuger eller stryker din skjorta till att använda just den tiden till att tänka på annat än nuet. De sysslorna går ju ofta på automatik och när du exempelvis skalar potatis kan du tänka på ditt schema under kommande vecka, det som du går och funderar på eller de böner du bär inom dig men inte hunnit med. Gör du detta systematiskt skulle du kanske lättare kunna vara i stunden när du är i situationer som verkligen kräver din närvaro i nuet.

Att leva medvetet i varje stund håller på att bli en ny teknik för mig, även i att hantera min gudmors bortgång. Känslor styr jag inte över och tur är väl det men samtidigt kan jag hantera dem. Jag äger mina känslor. Den klump i magen jag känner handlar om en kärlek jag bär med mig om allt underbart jag fick uppleva tillsammans med min gudmor. När Wilmer X till slut spelar låten Teknikens under känner jag att klumpen i magen är borta. Sorgen känns fortfarande och kommer så att göra ett tag. Dock brukar man ju säga att sorgen idag är för glädjen igår. Alla minnen, alla glädjestunder och alla härliga känslor. Ibland kanske det bara är bäst att släppa allt och låta känslorna ta över…det är väl också en teknik…kanske ett under. Teknikens under.

/m