Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Jerusalem av en slump, eller?
Plötsligt öppnar sig landskapet och jag ser muren som omgärdar gamla staden. Det är en mäktig syn och samtidigt fylls jag av en andäktighet och vördnad som är svår att beskriva. Här ser jag målet för så mångas blickar genom historien, oavsett om det har handlat om korsfarare eller turister. Målet för religiösa likväl som kungar. Jerusalems murar är mäktiga, så är även dess historia, och nu är lilla jag här. Hur gick det egentligen till?
Om vi backar till våren, närmare bestämt till april, så är det sista dagen innan anmälan till höstens utbildningar på Universiteten. Jag vet att jag ska skriva min magisterexamen i teologi under hösten och tänker att jag nog kan hinna med någon mer kurs förutom uppsatsskrivande och mitt jobb som författare, frilansjournalist, coach och konsult. Sagt och gjort, jag läser som hastigast på nätet om en kurs som behandlar ämnet ”den tidiga Jesusrörelsen och Paulus inom dess judiska kontext”. Den ges vid Lunds Universitet och är en 7,5-poängare, vilket gör att jag borde hinna med den under hösten parallellt med alla mina övriga åtaganden. Jag anmäler mig.
Vid introduktionsdagen i augusti sitter jag så tillsammans med 11 andra kursdeltagare och förväntansfullt lyssnar på ämnets introduktion av professorn. Det låter lovande, tänker jag. Det blir nog en fantastisk kurs. Efter en stund säger professorn,
”Ja, så ska vi ju till Jerusalem i oktober också och på plats studera det vi läser om.”
Jag trodde först jag hörde fel, men det var sant. Jag hade anmält mig till en kurs som lät intressant utan att förstå att det i kursen ingick en resa till Jerusalem. Jag sneglade på alla andra kursdeltagare runt omkring i salen, det verkade bara vara jag som var ovetandes om denna information. Snabbt tittade jag på almanackan och undrade i mitt huvud hur jag skulle kunna få råd till den resan men på något sätt löste sig allt och nu är jag här. Ståendes utanför gamla stadens magnifika murar.
Oavsett om det var slumpen eller Guds dolda försyn som fört mig hit så stod jag nu här. Resans första dag och jag och en studiekamrat hade inte så mycket tid på oss innan vi skulle återsamlas på Svenska Teologiska Institutet men vi ville i alla fall smita iväg och se muren. Senare under veckan kommer vi att få en gedigen guidning inne i gamla staden så jag lät bara synen kring muren bli dagens höjdpunkt.
Om jag kan min historia rätt så omnämns Jerusalem första gången i egyptiska skrifter från 1400-talet f.Kr. Platsen där Jerusalem ligger kan inte ha varit någon självklar plats att grunda en stad på. När vi åkte hit från Tel Aviv tänkte jag på hur högt Jerusalem ligger i jämförelse. Jag läste sedan på att staden är belägen ca 800 meter över havet, med endast få naturliga vattenförekomster med öken på ena sidan och ett kargt landskap åt andra. Omkring år 1000 f.Kr erövrades staden av kung David och gjordes till israeliternas stad.
Davids son Salomo byggde ett palats med ett berömt tempel i staden. Staden förstördes 586 f.Kr av babylonierna. Herodes den store gjorde Jerusalem till sin residensstad 37 f.Kr. Han lät bygga ut templet och tempelplatsen. I samband med ett uppror år 70 e.Kr förstördes staden av romarna. Västra muren är den sista resten av de murar som omgav Herodes tempel i Jerusalem. De osmanska turkarna besatte staden från 1517 fram till 1917 då britterna kom. 1949 delades staden i en israelisk och en jordansk hälft. Den senare erövrades av israelerna i sexdagarskriget 1967 och hålls alltjämt besatt.
Muren som jag står och tittar på är en 12 meter hög mur som är byggd på 1500-talet av turkarna. Innanför denna mur finns de flesta av Jerusalems minnesmärken. Här finns Heliga gravens kyrka på den plats som utpekas som Jesus grav. Intill går Via dolorosa, Jesus lidandes väg. Tempelplatsen domineras av Klippmoskén som är en helig moské inom islam. Enligt traditionen gjorde Muhammed sin himmelsfärd från en klippa som finns inne i moskén. För judarna är naturligtvis platsen också helig, inte minst platsen där Salomos tempel låg, som passande nog är samma plats, nämligen Tempelplatsen, där Klippmoskén ligger. Tre religioner vördar således samma geografiska lilla plats. En kvadratmeter liten jordisk plätt där alla världens ögon ibland riktas kring dessa heliga platser.
Vi närmar oss muren och vi gör sedan enbart en symbolisk inmarsch genom Jaffa gate. Egentligen bara för att ha fått gå innanför murarna, egentligen bara för att vi är fria nog att kunna göra det, egentligen bara för att kunna få känna känslan av att ha varit innanför och inte stannat utanför. Det låter kanske löjligt men de få meter som det innebär att vara utanför eller innanför är som en lång resa i känsloregistret.
Vi låter det sedan stanna vid ett tiotal meter innanför muren. Jag är tyst, min studiekamrat är tyst och sedan vänder vi om och går till Svenska Teologiska Institutet. Jag låter känslan av att ha sett muren bli det stora idag, det räckte. Bara det var stort för mig. Undrar hur resten av veckan ska bli om synen av en mur höll på att golva mig?
/m
En kommentar på “Jerusalem av en slump, eller?”
Kommentera
Mats Uddin 
Var det spränglärde Bengt Anderberg, som en gång skrev en kulturartikel och nämnde följande? Jeru är ett fornsemitiskt verb med betydelsen ”bygga med sten”. Salem var namnet på kanaaneernas kärleksgudinna. Namnet blev sedan gammelhebreiskans ord för kärlek. Jerusalem betyder då ”murad åt kärleken”.
GillaGilla