Ingen vet vad du går igenom

Det är min dag nr 2 700. Jag har idag sprungit 2 700 dagar i rad, eller varje dag i 7 år, 4 månader och 22 dagar. Ibland får jag frågan om hur jag orkar springa varje dag, då brukar jag tänka hur jag skulle ha orkat leva vidare om jag inte hade sprungit varje dag.

För att springa varje dag är nämligen min medicin. Det är klart att de gånger man känner sig trött, sliten och vid ett tillfälle under alla dessa år hade jag feber, skulle man nog inte egentligen sprungit, men med långsam jogg i 2 km var run-streaken intakt. Run-streaken i sig är väl egentligen ingenting utan det handlar om det psykiska måendet för mig. Med allt skit jag har gått igenom så har löpningen verkligen varit min ”life-saver”. Alla ni som har läst min bok, Jag är paria, vet vad jag pratar om.

Ingen människa vet vad en annan människa tänker och går igenom. Jag tänker på det idag. Mina löprundor är tillfällen för mig att föra en dialog mellan mig och Gud om allt jag går och bär på. Du kan ju inte ljuga eller dölja något för dig själv och Gud, utan det är bara att öppna upp och bejaka dialogen. Helt underbart.

Under dagens löprunda resonerade vi mycket om valrörelsen och dess efterspel förstås men på något underligt sätt kom vi in på engelska konungahuset och den nyligen bortgångne Queen Elisabeth. Hela England och minst 15 andra länder har sorg. För egen del reflekterar jag bland annat kring längden hon satt som Drottning. Som 21-åring gav hon sitt berömda tal med orden ”I declare before you all that my whole life, whether it be long or short, shall be devoted to your service.” För mig säger det mycket om henne men också mycket om att det är viktigt för oss alla att sätta kallelsen före egot. Sätta andra före sig själv helt enkelt. Det här kan man ju tycka lite olika om, hennes farbror valde ju att sätta sin kärlek till sin kvinna före att tjäna som kung för England.

När Queen Elisabeth upplevdes som kyligast mot sina medborgare var nog efter princess Dianas tragiska bortgång. Även jag tyckte att hon borde ha visat sig lite mer öppen gentemot en sörjande nations befolkning. Det var dock flera år senare, tror det var en dokumentär 10 år senare (dvs år 2007) som jag förstod att jag och flera med mig kan ha missförstått Queen Elisabeth. I den här dokumentären spelades nämligen Queen Elisabeths tal upp när hon är åter i Buckingham palace efter att ha lämnat Skottland precis innan Dianas begravning. Hon säger där meningen ”as your Queen and as a grandmother”. Nyckeln för mig blev det sistnämnda….”grandmother”.

Hon stannade helt enkelt kvar i hemmets vrå och tog hand om sina sörjande barnbarn. Ingen vet vad en annan människa går igenom och här är ett sådant klassiskt exempel där hon prioriterade familjen före folket, på så sätt blev hon öppen för kritik men samtidigt diskuterade hon säkert med Gud om vad som var bäst för sina nära och kära och det var att stanna nära dem. Mänskligt och ödmjukt.

När jag avslutar min 2 700:e runda är det meningen, ”Ingen vet vad du går igenom”, som stannar kvar i mitt huvud. Går in i bokhyllan och tar fram en Fröding. Det får bli dagens avslutande tanke…imorgon är det dags för dag 2 701 🙂

”Och människan vandrar på jorden om
och ingen vet, varifrån hon kom,
och ingen vet, vart leden bär,
och ingen vet, vad livet är
Men fram genom långliga strider
det dagas väl bättre tider,
då ingen är ond och ingen är god,
men bröder, som kämpa i ondskans flod,
och räcka varandra handen
att hjälpa fram till stranden.”

/m