Inställning om varför är ofta avgörande

Jag är på väg från ett möte med en yrkesgrupp på US. Ett bra möte, trots bitvis ett relativt högt tonläge. Jag går lite i mina egna tankar när jag smiter förbi ett av vårdavdelningarnas allrum där patienterna kan titta på TV och umgås. Rummet är tomt, så när på en lokalvårdare som jag ser noggrant rengör TV:ns fjärrkontroll. Jag stannar upp och smygtittar på lokalvårdarens noggrannhet. Till slut går jag in i allrummet och presenterar mig. Lokalvårdaren stannar upp och jag frågar lite nyfiket om hennes arbetsuppgifter. Det blir ett intressant och tankeväckande samtal. Min fråga kring varför hon rengör fjärrkontrollen så noga besvarar lokalvårdaren med följande:

”Jag läste i tidningen att vårdrelaterade infektioner ökar här på US så jag tänkte att jag måste vara ännu mer noggrann i mitt jobb och jag tänkte att en fjärrkontroll är en potentiell smittbärare.”

Jag lämnade lokalvårdaren med en värme i mitt inre. Den senaste tiden hade städningen på våra sjukhus varit uppe som en het politisk fråga. Dels för att medarbetare upplevde att städningen blivit sämre över tid och dels det faktum att vårdrelaterade infektioner (VRI) ökade. Frågan var om städningen kunde vara en del i VRI-strategin för att minska infektionerna. Rent verksamhetsmässigt hade regionen lagt ut hela städningen på entreprenad. Politiskt var frågan, visserligen komplex, men också het utifrån det sistnämnda faktumet. Det fanns politiska intressen i att ta tillbaka städningen till egen regi med regionen som arbetsgivare kontra att fortsätta med entreprenadlösning och då skruva mer på kravbilden vid upphandlingen. Att jag närmade mig lokalvårdaren i dagrummet hade nog med den aktuella politiska frågan att göra.

När jag närmade mig kulverten för att smita ned i US katakomber mötte jag en annan lokalvårdare. Jag passade på att även fråga denna lokalvårdare om arbetsuppgifter med mera. Här möttes jag snabbt av en kritisk lokalvårdare som var missnöjd med det mesta. Till slut ställde jag även här en fråga, som ungefär lät så här: Vad känner du inför dina arbetsuppgifter? Jag fick ett helt annat svar av denna lokalvårdare:

”Jag gör det jag blir tillsagd, inte mer.”

De båda mötena lämnar mig inte. De hänger med mig under kvällen och natten. Jag tänker på de bådas inställning till sina arbetsuppgifter. Av uppenbara skäl var jag väldigt förtjust i den lokalvårdare jag mötte först. Att kunna lyfta sig bortom sina arbetsuppgifter och så påtagligt försöka att medverka till att minska regionens VRI imponerade på mig. Under natten bestämde jag mig för att försöka få den första lokalvårdarens inställning att genomsyra alla lokalvårdares grundsyn kring sitt arbete. På morgonen tog jag kontakt med högste chefen för lokalvårdarens företag. Jag berättade redan i telefon att jag ville boka in ett möte med chefen och den här specifika lokalvårdaren.

Sagt och gjort. En kväll en vecka senare stod chefen och lokalvårdaren utanför mitt tjänsterum. Jag märkte att lokalvårdaren var väldigt nervös så jag var snabb att retoriskt berömma henne för hennes sätt att arbeta och hennes inställning till sitt arbete. Jag beskrev ingående för chefen om utmaningarna kring VRI och la sedan till följande mening:

”Varför man utför sina arbetsuppgifter har betydelse.”

Vi hade sedan en lång och konstruktiv diskussion hur vi skulle kunna få lokalvårdarens inställning kring sina arbetsuppgifter att bli en grundläggande inställning hos alla lokalvårdare. Vi kom dock inte fram till något tydligt svar (delvis för att jag inte var chef för städföretaget). Jag var därför snabb på att boka ett nytt möte med chefen några veckor senare då han skulle återkomma med en handlingsplan.

Två veckor senare återkom chefen. Ett av förslagen var att de nyanställda i städföretaget skulle få en introduktion av några från regionen om VRI och viktigheten av att städa ordentligt. Visst skulle vi kunna ordna det, svarade jag. Dock tyckte jag att det bästa vore om den lokalvårdare jag träffat skulle göra introduktionen. Jag tyckte att hon var en exemplarisk förebild för andra lokalvårdare.

Några veckor senare, när jag och yngsta sonen är och handlar på ICA Maxi, är det någon som klappar mig på axeln för att få min uppmärksamhet. Jag vänder mig om och ser in i lokalvårdarens ögon. Hon strålar och säger tack. Jag frågar varför och så berättar hon att hon fått i uppdrag av sin chef att medverka i de kommande medarbetarutbildningarna på städföretaget och att hon dessutom fått ett särskilt lönetillägg för det. Därför tackade hon mig.

Jag ler åt henne och säger,

”Varför man gör sina arbetsuppgifter spelar roll.”

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: