Förändringsvilja

Jag befinner mig i vår sommarstuga utanför Kalmar. Det är årets varmaste dag och jag håller på att krevera. Det är dock bara att gilla läget. Det finns ingen kyla någonstans helt enkelt, varken inne eller ute. Det är olidligt varmt och jag accepterar förutsättningarna. Ingen idé att göra motstånd mot vädrets vilja till förändring.

Värmen påminner mig om förändringar och en varm sommardag för några år sedan när jag var kallad till ett personalmöte på en klinik. Jag hade uttalat mig i media om förändringsarbete och den lokala tidningen hade ett citat som jag tydligen hade sagt som var i stil med, ”arbetar man i hälso- och sjukvårdsbranschen är förändring det nya normaltillståndet”. Citatet/uttalandet hade retat upp en del på just den här kliniken som upplevde att förändring var absolut det sista de behövde utan de längtade efter arbetsro efter ett tufft år med en tuff personalsituation. Ett ytterst mänskligt och förstående sätt att se på det hela efter en tuff period.

Jag vet att jag funderade på förändringsvilja när jag gick genom sjukhusets kulvert innan jag kom fram till sammanträdesrummet. När jag kom in i sammanträdesrummet och mötte personalen fick jag först berätta bakgrunden kring mitt uttalande. Om att förändring är något eftersträvansvärt. Att det visst finns perioder av lugn även i en förändringsresa. Att förändring inte är något tillfälligt. Jag mötte en hel del motstånd i form av åsikter kring att det var arbetsro som just den här kliniken behövde. Att förändring inte alls var något eftersträvansvärt.

Medan jag lyssnade på medarbetare som vittnade om deras motstånd till förändring började jag ställa frågor till dem om det inte var något som de innerst inne ville förändra. Funkade allt egentligen perfekt på kliniken? Gradvis smög det fram mängder av idéer och så småningom hade vi en fantastisk stund tillsammans där förändring var i fokus. Några veckor senare fick jag ett mail från en av de mest kritiska läkarna som varit som mest högljudd på mötet som tackade mig för att jag hade kommit och lyckats vända på viljan till förändring. Så uttryckte han sig…viljan till förändring.

När jag gick därifrån vet jag att jag tänkte på något som en av sjuksköterskorna sagt. ”Att här i regionen är det cheferna som vet bäst och att det är de som planerar all form av förändring”. Med den åsikten förstod jag bättre den till viss mån berättigad kritik som personalen initialt kände. Det motstånd jag upplevde härstammade således ur en upplevd avsaknad av delaktighet i beslutsprocessen kring förändring.

Kruxet med mitt uttalande var egentligen, ungefär som jag befinner mig nu i tillståndet kring det olidligt varma vädret, det gäller bara att förstå och acceptera. Det kan säkert skapa ett mått av förståelse för den aktuella förändringen, men den skapar samtidigt en uppgivenhet som kommer ta sig uttryck i reducerad inre motivation. Utmaningen ligger inte i att medarbetare gör motstånd mot förändringar utan utmaningen ligger i att chefer och organisationer har skapat förutsättningar som ger upphov till förändringsmotstånd hos medarbetarna. Så länge det finns arbetsplatser med chefer som tror att de alltid vet bäst, så länge kommer det också finnas ett behov av kontraproduktiva metoder. Så länge det finns medarbetare som upplever att förändringarna kommer uppifrån utan deras delaktighet i beslutsprocessen, ja, då får man som chef räkna med ett visst motstånd.

För egen del är jag en varm anhängare av att se medarbetare som kapabla att själva bidra med ansvarstagande förändringsvilja. Då blir inte förändringsmotståndet en stor fråga. Tvärtom blir krav på förändring ett tillfälle att dra nytta av hela verksamhetens samlade kompetens och skapa utrymme för engagemang och medinflytande och samtidigt höja kvaliteten i besluten. Självklart kräver detta ett närmast totalt transparent ledarskap, långtgående delegering och hela tiden uppmuntran och feedback kring hur verksamhetsutvecklingen fortskrider.

Se där…då hade jag inte fel…. ”arbetar man i hälso- och sjukvårdsbranschen är förändring det nya normaltillståndet”. Normaltillståndet ska väl vara en chef som är duktig på kommunikation, delegerar långtgående och hela tiden ger konstruktiv feedback! Som på vilken arbetsplats som helst!

Om nu bara värmen kunde minska…puh…

/m