Uppdrag?

Landar i Stockholm med tidiga nattåget från Umeå. Tar det lugnt och ligger kvar i nederslafen medan mina tillfälliga kupékamrater stökar omkring för att snabbt gå av tåget. Ligger och funderar på vart de ska vidare efter denna färd eftersom de har så bråttom. Klockan är strax efter 05.00 på morgonen. Ligger och målar upp för mitt inre att killen som snarkade och störde hela kupéns nattsömn vill nog snabbt därifrån för att undvika ögonkontakt med oss andra. Han smyger iväg först. Den ljushåriga 30-åriga killen med Asics-skor ska säkert tävla under dagens Stockholm marathon och vill kanske snabbt till något hotell eller till någon kompis för att vila ut efter nattens rumlande i överslafen. Mannen från Luleå som låg med jacka på och struntade i att bädda ler lite åt mig då han lämnar kupén. Kanske kände han att han ångrade att han inte bäddade in sig lika mysigt som det jag förmedlar denna arla morgonstund.

Efter morgontoalett i det minimala utrymmet lämnar jag kupén efter att ha vikt ihop mina sängkläder. Inser att jag troligtvis är den enda på tåget som viker prydligt ihop mina sängkläder och lägger dem ihopvikta vid fotändan. Känns ändå bra. Jag gillar ordning. När jag lämnar kupén ligger en nattgäst kvar och sover med öppen mun i nederslafen på andra sidan om min. Han var den enda av oss nattgäster som kom med sin respackning i olika påsar. Hans skor, kläder och hörlurar ligger huller om buller både i hans slaf men även på golvet. Det här med ordning verkar inte vara hans tillgång i livet, undrar vad hans gudagåvor är? Han kanske egentligen är den mest strukturerade av oss och den tillfälliga oordning som nu omger hans nattliga sömn kanske är en skimär. Där vissa ser kaos kan en annan se ett tydligt mönster.

Tar en frukost på Espresso house efter att de har öppnat, vill inte klockan 05.45 glida hem till min bror med familj denna lördag morgon. Tänker att jag ger dem några timmar först. I sammanhanget tänker jag på en underchef jag hade när jag var regiondirektör i Östergötland som ofta kommenterade något jag sagt eller gjort med orden, ”Du, Mats, ligger alltid före oss. Ge oss några dagar eller i alla fall timmar så att vi kommer ikapp dig.” Jag tolkade det som en komplimang men nu är jag osäker.

Har lite småfix med uppsatsen kvar att göra men sedan är Teologprogrammet färdigt. Återigen är jag sysslolös och utan uppdrag. Det är svårt med konsultuppdrag. Måste finna några kunder för sysslolös vill jag inte vara. Har nu inget större att göra under sommaren och hösten. Arbetar några timmar på olika gudstjänster i Eslövs pastorat i sommar och har en kund som jag producerar olika texter till (jag är ju trots allt även författare). I övrigt är det dött. Så du som läser detta, om du vill anlita en gammal regiondirektör, hr-direktör, föreläsare, författare och nybliven teolog så hör av dig.

Jag listar på min hemsida olika områden jag kan erbjuda som konsult. Hör av dig. Om du vill anlita mig för något annat än det som uppges där så…hör av dig. Vill du bolla något annat så…hör av dig!

Här kommer i sammanfattning något av det jag kan bidra med:

  • Individuell coach
  • Kvalificerade utredningsarbeten
  • Förändringsarbete/ledningsgruppsutveckling/HR-insatser
  • Föreläsningar
  • Skrivuppdrag

För närmare presentation, följ denna länk eller till mitt företags hemsida.

Nu börjar morgontidiga resenärer komma in på Espresso house här på centralen. Jag är inte längre ensam. Det gör mig inget. Ett café ska myllra av folk men det är få som kommer i par. De som kommer in slår sig ned med de inköpta dryckerna och öppnar upp sin laptop eller scrollar på mobilen. Högtalarens musik och espressomaskinens ångande ljud är den ljudkuliss som omger mig.

När jag ser hur min tillfällige nattkamrat från kupén på nattåget rumlar in på caféet bärandes på sina påsar och med håret i ett enda yrväder misstänker jag att min första ingivelse om dennes oförmåga till att hålla ordning omkring sig inte enbart var en ingivelse. När ena påsen glöms bort vid beställningsdelen av caféet medan min tillfällige reskamrat själv lugnt slår sig ned med resterande påsar i en fåtölj kan jag inte annat än att le. När en av cafébaristorna ropar ut över lokalen och frågar vems påse det är så är mannen med påsarna insjunken i sin egen värld med sina hörlurar som tidigare under morgonen låg på kupégolvet och noterar ej baristan. Jag hjälper därför till och visar med min högerhand till påsens ägare så baristan kan lämna påsen i rätta händer. Mannen med påsarna blir tacksam och reser sig för att ta emot påsen och råkar i hastigheten stötta till bordet så att dryckesmuggen faller…ja, det är tidig morgon i Stockholm, även för oss som färdats i samma liggvagnskupé från Umeå.

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: