Skavsår i själen

Jag är på väg till en chef som behöver mitt stöd. Året är kanske 2007 eller 2008, jag kommer faktiskt inte ihåg. Chefen är relativt ny och han känner sig osäker i vissa situationer, säger han. Han behöver få feedback på sitt ledarskap. Jag beundrar att vederbörande vågade ta kontakt med mig och erkänna att han behövde coachas. Det hör inte till vanligheten.

Efter en timmes samtal är vi överens om hur vi ska arbeta framåt. Jag ska vara med på ett ledningsgruppsmöte och ett personalmöte, eftersom chefen är ny kan vi säga att min medverkan är en del av introduktionen för chefen. Sagt och gjort. Jag är med som en liten tyst mus invid väggen vid båda mötena. Efter att dessutom ha småpratat lite med chefens medarbetare vid fikapauser och även tjuvlyssnat på lite småprat har jag en ganska klar uppfattning om nuläget.

Jag och chefen träffas några gånger efter det här och går igenom mycket tillsammans. Det blir en coachning som jag sedan bär med mig några år men sedan glider vi båda in i nya utmaningar och vi kommer ifrån varandra. Tyvärr föll mötena vi hade i glömska…tills igår.

Igår öppnar jag min mailkorg och överst står rubriktexten, Skavsår i själen. Jag känner igen avsändarnamnet och våra coachingsamtal kommer upp i mitt minne. Det visar sig att min chefskollega har läst min bok, Jag är paria, och skriver ett långt mail, dels om hur mycket han uppskattade min bok men också ett stort tack för att jag coachade honom i början av hans chefskarriär. Jag skriver tillbaka och tackar för hans feedback och ställer en fråga om rubriken på hans mail, Skavsår i själen, om vad han menar med det. Svaret kommer blixtsnabbt.

”Kommer du inte ihåg? Det har jag burit med mig ända sedan du sa det till mig den där dagen vi hade vårt första samtal på mitt tjänsterum”, svarade han.

Jag måste erkänna att jag tyvärr måste ha tappat bort det citatet. Min chefsvän förklarar vidare och jag inser att jag på många sätt var smartare förr.

”Mats, du såg direkt redan efter att bara ha varit med på ett personalmöte och ett ledningsgruppsmöte att jag enbart nyttjade den ena halvan av mig själv i mitt chefskap. Du sa att jag hade skavsår i själen och att jag enbart använde min hjärna och inte alltid mitt hjärta i mitt chefskap. Du boostade mig genom att säga att jag var duktig på att planera möten, ha ordning, reda och struktur men det här oförutsedda som många gånger kräver ett ledarskap där hjärtat får vara i förarsätet var inte min starkaste sida. Du gav mig massor med tips under rubriken att skavsåret i din själ måste läkas och det har jag burit med mig sedan dess. I ett chefskap måste det vara balans mellan hjärta och hjärna”.

Gud, vad smart jag var på den tiden!

/m