Före och efter

Jag funderar en hel del på det här med före och efter. Det kan låta lite märkligt men ibland går jag och tänker på ord, begrepp, uttryck och nördar ner mig. Just i skrivande stund är det begreppen före och efter som hemsöker mig. Ha tålamod en stund och följ med mig på min förklarande text här nedanför så kommer du förhoppningsvis förstå vad jag menar.

Har du någon gång definierat livet som något före och efter ett visst ögonblick? Kanske ett ögonblick som i stunden var en hemsk stund eller en stund som du inte reflekterade över så mycket just då men som i backspegeln visade sig vara ett ögonblick där allt ändrades. Det där ögonblicket då du fick ett besked som träffade dig som ett dråpslag. Det där ögonblicket då olyckan var framme, skilsmässan ett faktum, beskedet om ett dödsfall som var så ofattbart som bara dödsfall kan vara, brytningen med en nära vän, feldiagnosen, det nedsättande ordet som sades i vredesmod, mejlet som gick för långt. Avskedet. Övergreppet. Krocken. Otroheten. Kort sagt, den där dagen då allt förändrades.

I min bok, Jag är paria, beskriver jag två ögonblick där allt förändras för huvudpersonen. Dels ögonblicket på en tjänsteresa till Stockholm, några sekunder som förändrar huvudpersonens liv för evigt och dels ögonblicket på Backåkra där det verkligen blir ett liv före och ett liv efter. Likaså har jag ett ögonblick i min nya bok, Spår av dig, där de båda huvudpersonerna får ett fruktansvärt besked av sin enda dotter en vårdag. Där kan man sannerligen också prata om ett liv före och ett liv efter.

• 

• 

Det där tillfället som uppenbarar sig på ditt livs tidslinje enbart som ett litet streck men som blir som en gräns som inte bara delar upp ditt liv utan också drar upp hela din existens och din minnesbank i ett annorlunda mönster. De glädjefulla bilderna på din Iphone från minnen där du var glad före kan efter bli bilder som du mår dåligt över att se.

Tänk om du hamnade i det där hemska ögonblicket där du hade svårt att andas, där du inte kunde se någon framtid överhuvudtaget och där ögonblicket för evigt brännmärktes som din referenspunkt mellan före och efter. Sorgen efter ögonblicket blir din att hantera men vad händer om ögonblicket inbegriper någon annan? Någon i din närhet, en vän, en släkting, en arbetskamrat eller en främling? Kanske kommer du att tänka på det här ögonblicket hela tiden men människor runt omkring dig fortsätter att leva sitt liv som om ingenting hänt. Du inser gradvis att du är den enda som påverkats av ögonblicket. Du är den enda som ser ögonblicket som en referenspunkt, en vattendelare och som ögonblicket där det finns ett före och ett efter.

Även om jag innerligt skulle önska att du inte hade erfarenhet av ögonblick som vänt upp och ned på ditt liv tror jag att jag inte är ensam om att ha sådana här ögonblick. Om du är en av de personerna som kan relatera till det jag beskriver så vet du hur hemskt det är att definiera sitt liv utifrån ett före och ett efter en viss händelse eller ett visst ögonblick. Oavsett om det var ett enskilt ögonblick eller en smärta som byggdes upp över längre tid och som sedan exploderade vid en viss tidpunkt förtjänar du och jag och våra sargade hjärtan att läkas.

Den här knivseggen jag pratar om där vi under ett ögonblick befinner oss och som sargar oss är inget ställe att stanna kvar i. Sorgen och smärtan ögonblicket medför riskerar att äta upp oss om vi stannar kvar där. Ju längre ögonblicket stannar kvar hos oss, ju längre stannar smärtan och ju svårare är det att gå vidare och finna ett nytt, bättre efter. Om det är någon person som har skadat dig i det där ögonblicket jag pratar om finns det en stor risk att ögonblicket identifieras med just denna person och bitterheten är nära.

Tänk om det finns ett sätt att gå vidare? Tänk om man kan släppa oförrätten som någon har orsakat dig? Tänk om du faktiskt kan finna ditt efter lika bra eller till och med bättre än ditt före? Det är där jag är nu. Det är där jag tror att vi alla på vår livsresa någon gång kommer att befinna oss. Det är där man ser förlåtelseprocessen som en process där man inte glömmer vad en annan människa åsamkat en men istället för att bli bitter och hämndlysten blir tacksam för den läroprocess ögonblicket givit en. Det är där man inser att man aldrig kan förändra en annan människa, man kan bara förändra sig själv. Det är där man inser att det är bara jag som spelar huvudrollen i filmen om mitt liv, alla andra runtomkring mig har nog med att spela huvudrollen i sina livsfilmer. Det är då man inser att acceptera det som hänt är att skapa ett frid i sinnet och att det är det bästa receptet för en framtid utan hämndbegär, bitterhet och argsinthet.

Oavsett vad som är din knivsudd, ditt ögonblick med ett före och efter så har jag lärt mig följande utifrån egna erfarenheter:

• Bestäm att de som har gjort dig illa inte ska begränsa dig. Deras sätt att sprida lögner om dig, sätta hemska etiketter på dig eller trycka ned dig… får stå för dem.

• Det andra människor gör eller gjort ska inte få definiera dig utan säger mer om dem och hur de mår

• Livet är för kort. Ta vara på varje stund och lev då inte med bitterhet eller tankar kring vad som skulle kunna ha varit. Lev i nuet med vetskap om att Guds nåd också sträcker sig till både dig och andra.

• Se alla ögonblick som lärtillfällen och försök att inte definiera dem som positiva eller negativa för dig

Jag är den första att säga att allt det här är oerhört svårt, men det är också svårt att vara människa, det är det som är själva poängen med att vara vid liv. Du går igenom ditt liv med bottnar och höjdpunkter och det är det som är det fina med livet, inget kan du ta för givet. Det här ögonblicket kan komma när som helst. Det där ögonblicket som skapar ett före och ett efter.

Det är sådant jag går och tänker på. Vad tänker du på?

/m