Ett ödmjukt tack!

Att vara människa innebär att vara skör. De svårigheter vi går igenom i livet har vi mycket att lära av. Jag har gråtit många gånger över situationer, händelser, plötsliga nederlag som kommit längs min väg. Jag har dock alltid försökt att se gråten som en gudagåva. Tårarna är gåvan vi fått för att kunna luckra upp den tunga och torra jordskorpan i form av nedstämdhet som vi hamnar i ibland. Alla människor hamnar där, ingen skonas.

Tårarna i sig löser nog ingenting men de kan bidra till att nå fram till vårt innersta, till vår själs botten. Känslor vi förträngt kan tinas upp, stängda dörrar kan plötsligt få en glipa, människor som du sett som frånvarande kan plötsligt bli närvarande och din inbillade verklighet kan plötsligt te sig ännu mer verklig. Att kunna gråta när hjärtat går sönder är en gudagåva och en av mitt livs stora tillgång.

Livet lämnar alltid spår efter sig och jag har lärt mig, delvis den hårda vägen, att om jag bara vågar visa mitt sanna jag, vågar visa min sårbarhet, vågar stå för mina tillkortakommanden, våga blottlägga mina misstag så öppnar sig en ny möjlighet, ett nytt djup en ny livskraft. Även ett trasigt och skadat liv är ett vackert liv och ett liv som är värt att leva.

”I ett svagt ögonblick begår han sitt livs största misstag”

Orden är inte mina utan mitt förlags som ville ha med den meningen på baksidan av min bok Jag är paria. Jag var skeptisk till en början innan jag såg att de faktiskt är bokens kärna. Misstag är något vi människor inte kan undkomma, det gäller att se dem som lärtillfällen och som gåvor till att bli en bättre människa.

Nu har det gått några veckor sedan min bok släpptes och jag vill ödmjukt säga ett stort tack till er alla som köpt boken och många av er ger mig dessutom fin feedback. Jag lägger upp några mail som jag har fått här (Naturligtvis anonymiserat).

• 

• 

• 

• 

Idag vet jag att man kan komma vidare i livet hur tilltufsad man än blir. Hur hårt smällarna än tar. Det som krävs är att man står för sina fel och brister och står för att dessa kan användas som språngbräda till något nytt. Det blev inte som du hade tänkt dig, det blev något annat, och det är också bra.

Jag kan ärligt säga att mitt självförtroende är gott. Jag vet vad jag är bra på, vad jag kan och vad jag kan bidra med, det är självkänslan som ibland vacklar. Ni vet, den där djupt rotade känslan av att du ska inte tro att du är något, eller att inte duga till som du är oberoende av prestation. Steget till självförakt är nära då.

Numer lever jag dock efter devisen att jag är god som jag är, jag behöver inte tävla eller jämföra mig med någon annan, jag behöver inte bevisa någonting och jag har mina gåvor i livet och de räcker till för att mitt liv ska vara ett vackert liv.

Ett ödmjukt liv!

/m