Rörigt är bättre än ingenting

Publicerat den januari 21, 2021 av Mats Uddin

En gammal kollega ringer och vill höra hur jag har det. Vi pratar gamla minnen. Vi kommer naturligtvis in på Covid-19 och min kollega beklagar sig och säger att jag behöver komma tillbaka till ledargarnityret inom hälso- och sjukvården för så rörigt som det är nu får man leta efter. Nyfiken som jag är frågar jag om vad det är som är så rörigt? Kollegan svarar med tre ord,

”Det saknas ledarskap”

Om vi går några år tillbaka i tiden var jag en av landets regiondirektörer som träffades en gång i månaden på dåvarande SKL:s kontor i Stockholm. Våra regioner såg olika ut, vi hade helt olika förutsättningar men var det något vi försökte åstadkomma så var det att prata ihop oss så att vi höll ihop så mycket det bara gick, trots våra regioners olikheter. Nu verkar det som om samordning är det som fungerar sämst, enligt min kollega.

Jag kan dessvärre inte göra något åt det svarar jag min kollega och säger en aning ödmjukt att dagens ledargarnityr gör säkert så gott de kan. Min kollega blir då en aning provocerad och kommer med olika exempel på hur dåligt detta med testning har fungerat runtomkring landet och inom olika regioner. Olikheterna från respektive region hur man har hanterat testningen flödar ur kollegans mun. Som exempel nämner kollegan mitt gamla hemlän där man tydligen inte har kunnat testa sig alls i månader under hösten och i Stockholms län har inte testningen i områden där svenska inte är första-språket fungerat alls. Flera andra exempel räknar min kollega upp. Hemtestningen ska vi inte prata om, säger kollegan till slut.

Det ordnar säkert upp sig med vaccinationen säger jag. Det skulle jag inte ha gjort…..min kollega eldar upp sig ännu mer. Den nationella vaccinationsplanen från Folkhälsomyndigheten med de olika faserna verkar regionerna redan sjabblat bort. Här är några exempel säger min kollega. I Östergötland gick ett brev ut med information om vaccination och där kunde man tydligen via en länk gå in och göra en tidsbokning, som vem som helst kunde använda, oavsett prioriteringsordning. Många regioner vill inte ge sprutan i hemmet eftersom vaccinet är känsligt för transport (Ex Blekinge) men i andra län åker man tydligen runt till stugorna och vaccinerar för fullt (Ex Skåne och Västerbotten). Är vaccinet inte lika känsligt i de regionerna? I Sörmland vaccinerar man bara på äldreboenden men tydligen hade kungen fått spruta på Stenhammar, vilket knappast kan anses som äldreboende (även om det par som huserar där kan anses tillhöra kategorin äldre). Det här med prioritering verkar också vara godtyckligt, i vissa län prioriteras medarbetare i vården medan i andra län följer man strikt Fas-indelningen från Folkhälsomyndigheten och då står inte vårdens medarbetare först. Rörigheten kring den andra dosen är också något som jag förstår har hanterats olika från region till region. Min kollega babblar på och jag börjar förstå min kollegas frustration. Var är samordningen, var är det tydliga ledarskapet?

Min kollega stannar upp lite medan jag googlar in och läser Folkhälsomyndighetens plan. Har inte läst den förut. Jag tycker fasindelningen kunde varit tydligare då grupperna i prioritering blir stora, men textmässigt verkar planen vara habil. Problemet verkar vara det praktiska hanterandet i respektive region. Vårt samtal glider över till annat. Jag vill inte fördjupa mig så mycket kring vaccinationens oordning. Jag blir en aning nedstämd av vårt samtal. Vaccinationen är ju en positiv grej, varför sjabbla bort det?

Då jag och min kollega avslutar vårt samtal tänker jag på samordning i landet. Det finns uppenbara fördelar med att vi har en regional indelning och att vården sker utifrån lokala förutsättningar men ibland kunde en tydligare samordning minimera i alla fall ryktesspridningar. Covid-19 och hanteringen av både testning och vaccination är en prövning och en logistisk utmaning, samtidigt som jag inser att det borde inte vara så svårt. Det handlar om ledarskap, tydlighet och konsekvenstänk.

Jag går in i vardagsrummet och slår på CNN. I dessa dagar är det en av kanalerna som jag tittar mest på. Det pågår en diskussion om vad som blir president Bidens största utmaning i nuläget. Den bild som målas upp av journalisterna får mig att le. De nämner att den ”icke-existerande” vaccinationsplanen är ett stort bekymmer. Då tänker jag att vi i Sverige må ha rörigt men det finns ju ändå planer….