Blå dörren och söndagarna

Publicerat den januari 4, 2021 av Mats Uddin

Det går mot kvällens middag. Jag har som ordförande för personaldirektörsföreningen haft en dag fullt med ordförandeuppdrag, både under eftermiddagens storgrupp men även små enstaka grupper under förmiddagen. Roligt men tärande. Som vanligt har vi personaldirektörer våra möten längst ned i SKL:s gigantiska skeppsbyggnad. Där trivs vi som bäst. Då mötet går mot sitt slut och alla mina kollegor drar sig mot tolvan och kvällens middag dröjer jag mig kvar en stund för att rensa undan lite papper och förbereda mig inför morgondagen. I ögonvrån ser jag en person komma in i lokalen som går fram till mig vid bordet längst fram i lokalen.

”Söker du någon?” får jag fram och möter främlingens blick.

”Ja, dig”, svarar hen.

Det finns något bekant över hen. Jag har en svag aning om att vederbörande är direktör i ett annat län och således med i ett annat direktörsnätverk här på SKL. Mycket riktigt. Hen presenterar sig som XX-direktör för XX-län. Jag måste fortfarande ha sett villrådig ut efter presentationen för direktören säger något i stil med att hen har kommit rätt.

”Ok?”, svarar jag.

”Både er grupp och vår ska ju äta strax men har du tid efteråt och ta en öl på Blå dörren?”

Det är säkert 8-10 år sedan vi träffades den där första gången längst ned i SKL:s byggnad.

Jag har hunnit att lägga min karriär på hyllan och SKL har bytt namn till SKR. Min direktörsvän jobbar dock på. Hen skickar mig en jul- och nyårshälsning varje år, så även i år. Detta år avslutas med ”tack för Blå dörren och alla söndagarna. Du är bäst”. Jag tackar och sänder en nyårshälsning tillbaka. Jag tänker tillbaka på vårt första möte och vår gemensamma resa därefter. Skickar en fråga tillbaka efter en stund om jag får skriva några rader på bloggen om oss med det självklara tillägget att inte avslöja identiteten på hen. Får tillbaka en stor tumme upp.

För er som inte kan ert Södermalm så ligger SKL/SKR:s huvudkontor på Hornsgatan. I samma hus ligger pub och restaurangen Akkurat. Att min nyfunna direktörsvän föreslog en öl efter middagsbuffén på Blå dörren, indikerade direkt för mig att vederbörande inte ville skylta så öppet med vår träff, annars hade nämligen Akkurat varit ett givet val. Nu ligger inte Blå dörren så särdeles långt därifrån. Om man fortsätter ned mot Slussen så ligger Blå dörren vid Södermalmstorg. Då jag klev in genom restaurangens dörrar satt min nyfunna direktörsvän vid en av de blå sittmöblerna under ett av valven. Det fick bli en ”Blå dörren lager” för min del.

”Jag har ett problem som jag hoppas att du kan hjälpa mig med”, säger hen efter sedvanlig introduktion.

”Och vad får dig att tro att jag kan hjälpa dig?” svarar jag.

Hen svarar att hen gjort efterforskningar och mitt namn dyker alltid upp i olika sammanhang som en som kan coacha en chef igenom kniviga situationer. Jag tackar för feedbacken och blir direkt nyfiken på vad hen menar med ”problem” och ”kniviga situationer”. Hen fortsätter berätta att de har problem i sin ledningsgrupp. Hens ansvarsfrågor lyfts inte alltid upp i gruppen, eller tas på tillräckligt stort allvar. Det finns en dysfunktionalitet i ledningsgruppen och hen berättar mycket mer som jag här väljer att hålla för mig själv. Hen avslutar med en fråga. ”Kan du hjälpa mig?”

Vi bestämmer att vi ska höras per telefon på söndag kväll. Jag behöver smälta det jag har fått höra och även få höra mer på söndag om mer detaljer. Under söndagens telefonkontakt blir det tydligt att hens ledningsgrupp sysslar mest med ”bråttom/akutfrågor” och att gruppen saknar strategiskt tänk samt ägnar sig mycket åt interna relationsfrågor istället för själva uppgifterna som de borde lägga fokus på. Jag tipsar hen om Susan Wheelans forskning kring ledningsgruppsutveckling men min nyfunna vän säger bara att hen inte hinner ta till sig av forskning utan ber mig istället om konkreta tips. Jag ger några omedelbara tips och sedan bestämmer vi att vi ska höras per telefon nästa söndag igen.

Under veckan händer mycket i mitt eget län så jag hinner inte tänka så mycket på XX-län men då söndagen närmar sig kan jag inte låta bli att se fram emot telefonsamtalet. Precis på förutbestämd tid ringer hen. Vi har ett fantastiskt utbyte av tankar och idéer. Vi skrattar till och med åt Schutz FIRO-modell då det kommer upp under samtalet. Jag coachar så gott jag kan. Inser att den här ledningsgruppen behöver mycket Susan Wheelan. Hen tackar och vi bestämmer ny träff via telefon söndagen därefter.

Jag blir tvungen att fördjupa mig i olika teorier och forskningsrapporter kring ledningsgruppsutveckling. Det blir en rolig vecka. Jag sitter uppe under vissa nätter och läser och läser och läser. Då söndagen kommer och jag får höra om hur hen haft det under veckans ledningsgruppsmöte ger jag snabbt nya tips med nya forskningshänvisningar. Det känns otroligt stimulerande.

Vi avslutar söndagens samtal med att bestämma ny träff efter nästa nätverksmöte…..på Blå dörren.

Det blev några roliga år där vi stöttade varandra. I början hördes vi varje söndag och alltid träff efter buffén på torsdag kväll på restaurang Blå dörren. I början var jag den som coachade men allt eftersom vår vänskap utvecklades coachade vi varandra. Tipsade om olika ledarlitteraturer, om olika forskningsrön, om personlig utveckling….ja, det fanns till slut inget vi inte pratade om. Jag väljer här att inte berätta mer om alla härliga tips och förbättringar vi tog oss an för att inte avslöja för mycket.

Då jag lämnade mitt jobb för snart 4 år sedan upphörde vår kontakt. Den stannade helt upp. Vi hade hjälpt varandra så mycket men att en av oss skulle lämna sitt uppdrag hade nog varken hen eller jag tänkt på. För två år sedan ringde jag upp hen och vi återknöt vår kontakt. Jag är så otroligt tacksam att hen tog kontakt med mig den där gången längst ned i SKL:s skeppsbyggnad. Att vara coach och mentor innebär också att man får minst lika mycket tillbaka av den man coachar. Tveka aldrig att coacha någon om du får chansen. Tveka aldrig att ta kontakt med någon du tror kan coacha dig. Det berikar er båda så evinnerligt!