Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Ske din vilja, inte min
Rastlösheten tär. Tänker på det då jag springer min dagliga löprunda, denna gång längs Ribbersborgs strand. År 2021 närmar sig med stormsteg och det blir då mitt fjärde år som arbetslös. Helt otroligt egentligen. Har någon gång räknat ut hur många dagar jag har varit arbetsbefriad men slutade vid 1200 dagar. Känner mig outnyttjad och tärande, inte nyttjande och givare. Känner mig utanför, inte innanför. Känner mig nedstämd, inte upprymd. Jag springer med tunga steg idag. Känner mig klumpig och motstår frestelserna att gå under hela rundan. Slår helt enkelt bort tankarna.
I bönen ”Fader vår” som jag rabblat sedan barnsben finns frasen ”Ske din vilja”. Utanför bönen lägger jag till Jesus kända ord, ”Ske din vilja Gud, inte min”. Det är inte lätt. Jag har alltid velat styra mitt eget liv och framtiden vill jag gärna ha kontroll över. De senaste åren har jag inte haft kontroll över någonting och jag brottas med den insikten varje dag. Jag vill skapa min egen framtid. Låta mina egna planer få råda. Helt enkelt ha makten i mina egna händer. Att ha någon annan som dikterar villkoren för mitt liv är inte så tilltalande. Att andra styr över mitt liv är minst sagt frustrerande. Maktlöshet är en väldigt bra beskrivning över det jag känner.
Bibeltexterna visar dock på en hållning att låta Guds vilja ske och inte min egen. Jag frivilligt backar min egen vilja till förmån för Guds vilja. Att ha den hållningen är en helt annan livsstil. Att ha en bön om att Guds vilja över mitt liv är den bästa vägen. Allt bygger på att jag tror att Gud har en god idé för mitt liv. Jag sätter därför min tillit till att just den planen är bra för mig.
Att vända sig till en större och bättre kraft utanför mig och be om hjälp och stöd känns ändå bra. Jag erkänner mina begränsningar och erkänner att det finns något större som ser till en helhet som jag aldrig kommer att förstå. Jag kan lägga upp världens planer om hur jag skulle vilja att min framtid blir men till slut tvingas jag inse mina begränsningar. Jag har helt enkelt bara en önskan om en viss framtid medan Gud har en vetskap, däri ligger skillnaden.
Jag har ingen aning om varför jag måste gå igenom detta stålbad men Gud har en plan som jag litar på. Att våga säga orden ”ske din vilja, inte min”, är en utmaning. Det kan ju mycket väl vara så att Guds vilja går rakt emot min egen vilja, de senaste tre åren är uppenbarligen bevis för det. Jag vill inget hellre än att ha ett utmanande arbete och det är precis det som Gud inte ger mig. Jag måste därför backa, jag inser det. Jag ber om något utifrån mina själviska motiv och ur min egen inre längtan då jag istället ska ha tillit och förtröstan…Gud har en plan.
Jag tänker ofta på Jesus i Getsemane trädgård. Han ville inte själv gå mot korset och möta döden i den där stunden. Han bad att det skulle kunna ske på något annat sätt. Men sedan kapitulerade han och bad “men inte som jag vill, utan som du vill”. Det är den djupaste insikten jag kan göra. Orden är en bön som verkligen kan förvandla och förändra mig. Det är en bön som leder till svar och insikt. Inte alltid som jag själv hade tänkt det, men att det blir till det bästa för mig ändå. Gud vet. Gud har ett större perspektiv. Ibland är det sådant som ser svårt, tufft, omöjligt och jobbigt ut, som leder till det bästa resultatet.
Därför ber jag bönen ”Fader vår”, därför lägger jag till ”ske din vilja, inte min”, därför har jag tillit till ett nytt år där Guds vilja sker i mitt liv, inte min.
Det kommer att bli ett fantastiskt år!
/m
Mats Uddin 