Många tjänstefel just nu…

Då jag hade ett jobb var mitt motto att förbereda mig maximalt inför ett möte. Jag läste på och försökte sätta mig in i vad den personen och den personen skulle komma att säga på det kommande mötet. Jag läste på om alla ämnen som skulle eller kunde komma upp och jag visualiserade mötet innan. Jag var påläst, förberedd och ytterst sällan blev jag överraskad, jag hade ju redan haft mötet i mitt huvud innan det existerade i verkligheten.

Under hela min chefskarriär hade jag samma strategi, vad det än månde vara. Jag var alltid förberedd för alla eventualiteter och såg diverse ärendens olika vägar innan det skedde. Framtiden blev i mitt huvud nuet. Planering var A och O. Naturligtvis var detta förhållningssätt och denna strategi tidsödande, jag förberedde varje dag minutiöst och naturligtvis arbetade jag mer än många andra. Jag såg dock detta som den enda vägen framåt. Det var chefens viktigaste verktyg, att alltid vara förberedd.

Nu när jag sedan länge har lämnat chefsbanan bakom mig slås jag av hur få som verkar anamma denna enkla strategi. Många verkar leva utifrån devisen att förberedelse är inget att ha, de klarar sig med att leva i nuet. För mig är det en gåta hur man inte planerar för det värsta eller bästa scenariot och sedan njuter av att se resultatet. Människan verkar dock ha en fantastisk förmåga att bortse från risker, vilket naturligtvis kan vara bra eftersom man då vågar sig på att pröva utmanande saker, men ska man vara en bra chef är förberedelse kring det värsta scenariot ett måste.

Inte minst i dessa tider. När smittotalen i somras gick ned gällande Covid-19 spreds en viss optimism i världen och Sverige om att det värsta är över. Alla som har läst om spanska sjukan, alla som vet något om virus, ja i princip alla som har någon slags kontakt med sjukvården och har ett historiskt intresse visste att en andra våg skulle komma. För mig är det därför en gåta varför man inte har gjort en bättre planering, en bättre förberedelse, inte minst som chef, för att möta den andra vågen vi nu är inne i.

Låt mig ta några exempel som nu är aktuella. Vaccin kommer snart att vara godkänt och regering och statliga verk gör mycket riktigt det enda uttalande som går att göra, nämligen att inom kort blir det upp till regionerna att sköta massvaccineringen. Vad får jag då läsa i diverse tidningar runtomkring landet? Jo, företrädare från olika regioner som säger att det här blir tufft, det kan bli svårt att få allt att fungera, de har alldeles för dålig information från ansvariga om vilken målgrupp de ska sikta in sig på först, de har för lite tid att förbereda sig… mm. En svada full med bortförklaringar. Allt för att de inte har gjort en planering eller förberett sig tillräckligt. Att ett eller flera vaccin skulle bli godkända kommer knappast som en överraskning för någon, eller?

Ett annat exempel är att det fanns ledig testkapacitet för Covid-19 i samtliga regioner från privata labb efter sommaren. Många regioner meddelade dessa privata labb att vi behöver inte er kapacitet, vi klarar oss själva. De la dessutom till att vi kommer att klara oss själva under en överskådlig tid framöver. När vi nu är inne i en andra våg, som alla visste skulle komma så är testkapaciteten en begränsning. För mig ett närstående län har dessutom inte haft någon provtagningskapacitet under en längre tid nu. Hur märkligt är inte det då en enkel förberedelse hade kunnat löst problemet?

Det är alltid lätt att vara en slags ”besserwisser” och stå utanför och säga hur verksamheterna skulle ha gjort annorlunda. Det här inlägget är inte menat att vara ett sådant inlägg. Jag använder ovanstående som exempel för att göra en poäng av min käpphäst inom ledarskap, nämligen förberedelse. Chefer ska helt enkelt göra sitt jobb innan jobbet händer! Punkt. Chefer har ett ansvar att alltid förberedda sig för att det värsta trots allt kan hända. Chefer har ett ansvar att säkerställa innan något ska ske att allt är förberett till det sker. Ibland kan jag köpa att man råkar göra misstag. Vi är trots allt människor och vi kan inte förutse allt men att inte förbereda sig för sådant som man kan förutse. Ja, det kallar jag tjänstefel. Just nu ser jag många tjänstefel runtomkring mig….

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: