Stjärnan leder hem, ej bort

Det är den 1:a december och min vana trogen njuter jag av att sätta upp ljusstakar och adventsstjärnor i fönsterna. En av stjärnorna lyser nu upp vårt sovrum och jag måste medge att det är en av de vackraste stjärnor jag sett. Den är inhandlad inför julen år 2017 under en resa till Göteborg som jag och min älskade Anette gjorde. Det var i en av affärerna i det charmiga Haga på vägen till Järntorget vi såg den. Upplyst i skyltfönstret kallade den på oss. Sedan dess har den hängt i huset i Slaka, Linköping under tre jular, nu firar den sin första jul i Limhamn, Malmö.

img_0595

Enligt traditionen visade stjärnan de tre vise männen vägen till krubban. I alla fall har jag fått lära mig det men nu när jag mer regelbundet börjat läsa Bibeln märker jag att något antal nämner ingen av evangelierna. Dessutom används ”stjärntydare” som begrepp i Matteusevangeliet (Matt 2:1) så det här med ”vise män” vet jag heller inte vart det kommer ifrån. Jag slår upp Novum Testamentum för att läsa i grundtexten och där nämns ”μαγοι”, det grekiska ord som idag används för magiker. Det står i plural, de är alltså minst två, men Matteusevangeliet anger således inte exakt hur många de var. Dock står det om tre gåvor, guld, rökelse och myrra, och det är antagligen därifrån tanken på att de var just tre kommer.

Det händer något då vi hänger upp en adventsstjärna i fönstret. Ett slags ”magi” inträffar med ett budskap om hopp, tradition och frid. En fläkt av barndomens jul fladdrar förbi och jag ler inombords. Barndom, jul och adventsstjärnor hänger intimt ihop. Nu när jag inte längre har några barn här hemma och inte heller kommer fira jul med dem blir min stjärna ännu viktigare för mig. Kanske bär den på något annat för mig än vad jag själv anar? Hoppas det.

I helgen firade vi första advent och nu går det snabbt mot jul. Ljuset visar vägen där det tidigare var mörker, nu sprids det värme där det tidigare var kallt och nu letar jag efter hopp där det tidigare var utsiktslöst. Kanske är det det min stjärna i sovrummet vill visa mig. Det finns hopp och en väg framåt. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Så heter det ju.

Jag lägger mig i sängen och sneglar mot adventsstjärnan. Vad framtiden än har att erbjuda kommer jag att acceptera det. Stjärnan visar vägen. Så gjorde den för cirka 2000 år sedan för ett antal ”magiker”, så gör den idag för mig.

/m 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: