Jag har gått alla vägar

En vän ringer till mig och vill höra hur det är. Vi har inte hörts på flera år och min vän lyssnar tålmodigt då jag spyr ut galla över min egen samtid. Han är tålmodig. Blir förvånad över hur öppenhjärtig jag blir under samtalet. Det känns skönt. Jag frågar hur han har det och han beklagar sig också. Jag frågar om han har det stressigt, med tanke på Covid. Hans svar får mig ändå att dra en aning på mungipan. Min vän, som är ortopedläkare, beklagar sig för att han har haft ett alltför lugnt år. I våras ställdes alla ortopediska operationer in och min vän fick någon slags ledningsfunktion i en påhittad krisledningsstab, visserligen med extra ersättning, men med arbetsuppgifter som var konstruerade och i min väns ögon helt onödiga. Nu när operationerna återigen äntligen hade börjat öka efter sommaren börjar man nu återigen dra ned igen på grund av prioritering av annan vård. Min vän har förståelse för Covid-situationen naturligtvis men beklagar sig ändå för att han har haft ett år med ytterst lite att göra. Samtidigt som min vän säger detta rullar ett inslag på TV 4 om hur stressigt det är inom vården och en intervju med Vårdförbundets ordförande som spär på ännu mer. Det känns surrealistiskt.

Min vän, ortopeden, övergår i samtalet till att återigen tacka för att jag hjälpte hans vän för många år sedan att gå vidare efter att vederbörande förlorat sitt jobb och sitt äktenskap. Det hade löst sig väl och ortopedens vän hade återfått livslusten och nu fått ett nytt, bättre jobb, samt landat i sig själv på ett mycket bättre sätt än förut. Min ortopedvän skämtar att jag borde ringa till en viss president Trump och erbjuda mina tjänster. ”Han borde få hjälp att gå vidare i livet”, säger min vän.

Då vi avslutat samtalet försöker jag rekapitulera stödet jag gav till den vän till ortopeden som jag hjälpte för några år sedan. Mina anteckningar är nedpackade i ett förråd i Landskrona men jag drar mig till minnes en vårdag i april för några år sedan. Min ortopedvän ringde mig och bad mig att ta kontakt med en vän till honom som kraschat totalt. Jag bestämmer träff med mannen i fråga och utan att avslöja för mycket blir det ett första samtal som sedan leder till två ytterligare telefonsamtal och så här några år senare får jag således reda på att det gått bra för honom. Här kommer några allmängiltiga tankegångar som jag vet fungerar, då man kraschat totalt, kanske något för Trump……? Det bästa är naturligtvis att lyssna och stötta individuellt, men här och nu, kan jag bara lyfta tre allmängiltiga punkter. Dessa tre punkter var definitivt med i samtalet jag hade för några år sedan.

1, Acceptera nuläget

Att gå vidare från något som drabbat en är aldrig lätt. Exempelvis då man förlorat ett presidentval :-). Att inse att ett kapitel i livet är avslutat är en smärtsam process och kan på många sätt vara svårt att överkomma på ett personligt plan. Att gå vidare innebär på många sätt att man ”föds på nytt”. Man måste finna nya vägar, återskapa sig själv och växa upp till en ny människa på många sätt. Det finns människor som har svårt att inse att detta är en naturlig del av ett avslut, en slags naturlig sorgbearbetning, och vägrar att avsluta ett kapitel för att påbörja ett nytt på rätt sätt. Det finns de som tror att ett uppbrott är slutet på deras liv, tro mig, jag själv har varit där. Vi måste dock göra allt som står i vår makt för att undvika att fastna i destruktiva tankemönster och fortsätta i en ny positiv riktning. Om det krävs, bryt helt med ditt gamla liv och börja om. Efter ett avslut kommer det alltid ett tomrum, som vi kan fylla med reflektion och finna nya vägar, nya önskningar, nya möjligheter och till slut en ny väg till lycka.

2, Andras tyckande och målsättningar – får stå för dem

Det händer att andras förväntningar på dig eller andra individers tyckanden, får ta alltför stor plats i ditt liv. Förlorar du fotfästet, sök inåt, inte utåt. Det är inte alla relationer eller arbeten i livet som blir som man har tänkt sig. Tvärtom, det händer ofta att något inträffar som du inte har förväntat dig eller att du får en reaktion från någon annan människa som du tar illa vid dig av. Försök att se detta som omständigheter du ej kan kontrollera, du kan enbart kontrollera dina egna tankar och dina egna reaktioner på din omvärld. Låt andra vara huvudpersonen i deras film, du är huvudpersonen i din film och låt alla andra vara birollsinnehavare. Du är producenten, regissören och huvudrollsinnehavaren i din film. Lär av motgångar, lyssna på andras tyckanden, bejaka dina erfarenheter men stanna inte där. Lyssna, lär och gå vidare utifrån vad du och ingen annan tycker.

3, Ditt hjärta vet bäst men ibland stannar vi kvar för länge i drömmen

I vårt innersta, i vårt hjärta, finns alltid bilden av det perfekta livet. Den perfekta kärleken, det perfekta jobbet, det perfekta huset eller vad det nu än må vara. Inget av det betyder något i nuet. Det är en inre bild som du gärna får ha som en drömbild men den drömbilden kan också få dig att förlora fotfästet när du känner att nuet är alltför långt ifrån din inre drömbild. Det är aldrig fel att skapa inte drömbilder eller bygga upp häftiga målbilder men utgå alltid från nuet. Ditt hjärta och ditt inre ser båda delarna, din drömbild och nuet, samtidigt. Gör istället en tankevurpa. Gå förbi drömbilden i ditt inre och lyssna på ditt innersta istället. Vad känner du längst in? Allra längst in, om du tar bort alla drömbilder och alla råd från andra? Kanske är drömbilden inte ens din drömbild? Kanske är det återigen andras förväntningar som avspeglas i en dröm? Vad känner du…..längst in? Koncentrera dig på dig själv, lyssna på din inre röst. Ingen bestämmer över ditt öde, och ingen har rätt att bli en avslutare i ditt liv, oavsett om det är en kraschad relation eller ett avslutat arbete. Att gå vidare innebär att du har ett tomrum som du kan fylla med nya och bättre saker. Lyssna till ditt inre och gradvis bestäm dig. Det viktigaste är att acceptera saker som de är och bygg upp en plan och handla därefter. Ditt inre vet bäst – lyssna.

Ge inte upp då du har bestämt dig. Din väg kanske inte blir den rakaste, den kanske fylls med gropar och hinder, men det är din väg och den är absolut den vackraste! Tro mig, jag vet…..jag har gått alla vägar.

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: