Amerikanernas partikonvent – kan du sova?

Jag är nördig, jag erkänner. Det är inget att hymla om, men jag är barnsligt förtjust i att följa amerikanska presidentval. Det här året är inget undantag och därför har jag de senaste två veckorna varit nattuggla och slagit på TV:n mitt i natten för att följa spektaklet. Även om det har varit annorlunda konvent i jämförelse mot de som vanligtvis brukar visas upp med arenor fyllda med partikamrater hejandes och tjoandes från arenagolvet och med konfetti och ballonger flygandes i lokalen har amerikanerna lyckats väl i att skapa slagkraftiga konvent. Amerikanerna vet hur man gör spännande TV av politik.

Demokraternas konvent

Konventet har genomsyrats av idel kända ansikten. Naturligtvis har paret Obama och Clinton framträtt men även kända republikaner som varnar för fyra ytterligare år med Trump. Demokraternas konvent genomsyras nämligen av ordet varning. USA klarar inte fyra nya år med president Trump. Budskapet är nästan övertydligt. Barrack Obama gör en jättesågning av den sittande presidenten, vilket jag aldrig sett att en före detta president har gjort någonsin över sin efterträdare. Obama spär på med kommentarer såsom, ”Trump har inget intresse för att göra jobbet. Presidentskapet är enbart en reality show. Han har inte vuxit in i jobbet – för han kan inte.” Ord som är hårda men naturligtvis har de ett syfte, att piska upp antalet röster från vänstersidan. Då tvingas Obama vara hård.

Även paret Clinton och Michelle Obama varnar för fyra nya år med Trump. De gör det med sådan övertydlighet att det blir nästan patetiskt. Ibland vill jag stänga av för det blir till slut enahanda.

De två sista huvudtalarna på konventet är naturligtvis Kamala Harris och Joe Biden. Jag har alltid varit väldigt tilltalad av Kamala Harris. Hon har visat upp en professionalitet varje gång jag sett henne tala eller i utfrågningar från kongressen som får mig att drömma om att intelligensen är på v äg tillbaka i amerikansk politik. Hennes tal gör mig inte besviken. Det är ett känslomässigt tal, inte minst när hon pratar om sin indiska mamma. Hon gör det retoriska greppet att personifiera Covid-19 och det kommande vaccinet. Hon säger bl.a. ”Viruset har inga ögon och det finns inget vaccin mot rasism.” Hon är varm, trygg och oerhört vass.

Då jag vandrar upp tidigt på morgonen då Joe Biden ska tala är jag en aning nervös. Jag förstår att han måste hålla ett tal han aldrig hållit förut. Taktiken från demokraternas konvent har visserligen varit urtydlig, alla andra klankar ned på Trump så det behöver inte Joe Biden göra. Trots allt kommer han nomineras som presidentkandidat och som sådan måste man, enligt demokraterna ska nog tilläggas, ha en presidentkandidat som visar ödmjukhet för alla amerikaners problem och utmaningar och som kan framstå som en som kan ena hela landet.

Nervositeten hos mig släpper snabbt. Joe Biden håller ett utmärkt tal. Han nämner inte Trump vid namn en enda gång. Det är ett tal som är en skarp skillnad mot tidigare talare på konventet. Biden framstår som en trovärdig och stabil kandidat. En person som lyfter fram alla grupper och som inte lämnar någon bakom sig. Han har sin ålder emot sig, det vet vi alla, och den trötthet han ibland har visat upp är nu som bortblåst. Han framstår som vital och slagkraftig.

Då jag kryper ned i min säng för någon timmes sömn efter talet summerar jag demokraternas konvent i huvudet. Det är klart att det har känts märkligt med dessa talare som framträtt från sina hem eller någon annanstans via länk men samtidigt har vi vant oss vid att så är världen just nu. Energin saknas dock från publiken och den energin är viktigare än vad jag trott. Vissa talare hade behövt den energin. Alla talare har haft ett tydligt anti-Trump tilltal, alla utom Biden. De har visat upp Trumps dåliga karaktär och lyfta fram Joe Bidens karaktär i jämförelse. Det är möjligt att den taktiken fungerar för att locka fram fler röster från vänsterhåll men samtidigt är det en farlig taktik. Man pratar ju samtidigt illa om de som trots allt röstade på Trump föregående val. Innan jag somnar kan jag inte låta bli att längta till republikanernas konvent….

Republikanernas konvent

I amerikansk politik handlar allt om känslor och jag glömmer det ibland. Jag blir överraskad av republikanernas konventgrepp. Det är varmt, jordnära och väldigt smart. Republikanerna lyfter folkets röst. De lyfter enskilda människor och låter de berätta om sin vardag och naturligtvis med en avslutning om varför de tycker president Trump är bra. Kontrastscenariot är tydligt med hot om socialism och begränsad lag och ordning om Joe Biden väljs.

Naturligtvis kan greppet till viss del förklaras av att Trump inte har några större namn som vill framträda och stödja honom på konventet men samtidigt är greppet med små filmklipp där ”vanliga” människor intervjuas ett grepp som skapar mycket mer känslor än demokraternas konvent. Det råder ingen hemlighet att jag är en stark anti-Trump röst och en varm anhängare av demokraterna men jag måste motvilligt erkänna att republikanernas konvent når magtrakten på ett mycket bättre sätt än vad demokraterna förmådde.

Allt ändras då de två sistnämnda talarna äntrar scenen. För nu är det riktiga tal från en scen med begränsad publik. Det är effektfullt med amerikanska flaggor i bakgrunden och väl valda scenarier med Pence talandes vid Fort McHenry med så mycket amerikansk historia bakom sig och Trump med Vita huset som bakgrund. Talen är patriotiska och Pence tal är högtravande med ytterst lite sakpolitik. Trump är som vanligt en talare som pratar gott om sig själv och negativt om demokraterna och Joe Biden. I detta tal vet jag inte hur många gånger Biden nämns vid namn eller öknamn.

Något som för oss i Sverige kan verka märkligt är alla de uppenbara lögner som levereras från talarstolarna. Dels att de levereras och dels att de republikaner som sitter i publiken inte verkar inte bry sig om dem utan hurrar nästan ännu mer då lögnen levereras. Fyra år med Trump syns tydligt. De som stödjer Trump tycker att alla politiker ljuger. Många ogillar säkert Trumps stil men menar att man inte får glömma att han till stora delar har genomfört den politik han utlovade vid förra valet. Visserligen är inte muren mot Mexico klar än och ingen enkel avveckling av Obamacare men i övrigt blev det skattesänkningar, en del nya jobb, börsrekord, nya konservativa domare, Ambassadflytt till Jerusalem och många brutna avtal med omvärlden.

Om man därtill lägger amerikansk medias sätt att vara som megafoner för politiska partier delas landet in i två delar. De som läser och faktagranskar, vilket tenderar att bli en allt mindre del av befolkningen, och alla andra. Trump och Pence vet allt detta och den som vinner är oftast den som får bäst genomslag för sin berättelse. Trump är duktig då det gäller att lägga örat mot rälsen och att lyssna på de missnöjda. Han är duktig att kampanja och låg långt efter Clinton vid förra valet och tog igen det. Det kan mycket väl bli så även nu.

Då jag går och lägger mig efter Trumps tal är jag långt ifrån sömnig. Jag är uppe i varv. Tänker på de demografiska realiteterna som finns i USA och den polarisering som nu framstår som än mer tydligt än vid förra valet. Värdemässiga förskjutningar med exempelvis frågor om mångfald, jämställdhet, sexualitet och ras ser jag nästan som tillväxtmedel för en reaktionär som Trump, när det borde vara tvärtom. Den polarisering och uppjagade stämning som nu råder kan mycket väl vara det som leder fram till fyra nya år för Trump. Inte konstigt att jag ligger sömnlös. Kan du sova efter dessa konvent?

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: