Delar finns alltid kvar inom dig

Det är tidig höst och verksamheten har rullat igång igen efter en sommar som för vissa upplevdes alldeles för kort medan andra upplevde den alltför lång. Minns inte när i tid denna episod inträffar men tror det kan vara året då Sverige tog VM brons i fotboll, ni vet det märkliga året då Japan vann finalen mot USA efter straffar, så det kan vara 2011. Jag slås av hur olika människor kan uppleva en årstid som på många sätt definierar oss människor då jag sitter bredvid två av landstingets duktiga chefer på lunchen vid konferensen. Vi kan kalla dessa chefer för chef A och chef B. Den ena chefen (chef A) vittnar om en härlig sommar tillsammans med sin familj och den andra (chef B) vittnar om hur härligt det är att komma tillbaka till jobbet igen efter en påtvingad semesterledighet. Jag hör att sommaren varit allt annat än lyckad för chef B.

För egen del har det som vanligt varit en underbar sommar med många äventyr med barnen. Jag kom tillbaka till arbetet full med optimism. Då jag hör cheferna prata med varandra och utbyta erfarenheter läser jag in optimism hos chef A och negativism hos chef B. Jag vet att båda cheferna gör ett bra jobb men blir ändå nyfiken hur deras sinnelag sprids till medarbetarna. Att vara positiv eller negativ på en lunch är något helt annat än då man är i chefsrollen mitt i verksamheten.

Vi skiljs åt efter lunchen och jag gör mitt enda inspel från scenen direkt efter lunchen. Lyckas få deltagarna intresserade trots den hemska tiden att som talare få tiden direkt efter lunch. Det är annars en lugn konferens för mig. Jag har bara ett uppträdande på scenen, ingen paneldebatt eller annat deltagande. Känner mig priviligerad att få ta det lugnt och sitta bland åhörarna sista delen av konferensen. På väg ut från Konsert & kongress efter konferensens slut hinner mina båda lunchchefer ifatt mig och stoppar mig. De berättar att de tyckte samtalet över lunch varit givande för dem och undrar om jag inte hade möjlighet att träffa dem vid annat tillfälle, ett senare tillfälle och fortsätta prata ledarskap. Jag ler och säger att det gör jag gärna. Dock är det något som får mig att lägga till ett villkor. De godkänner villkoret och vi bestämmer direkt tid att ses.

Mitt villkor ter sig kanske märkligt. Det gav mig merarbete till en redan späckad almanacka men lunchens samtal gjorde mig också nyfiken. Naturligtvis kunde jag bara ha bokat en ny lunchtid med dem och fortsätta samtalet om hur ett gott ledarskap kan utvecklas men jag tänkte att skulle jag på bästa sätt kunna ge dem bättre coachning var individuella besök innan ett nytt samtal det bästa. Så både för deras skull och också för att stilla min nyfikenhet var mitt villkor att innan vi ånyo skulle ses tillsammans skulle jag spendera en halv dag med både chef A och chef B individuellt på deras hemmaplan.

Sagt och gjort. Jag spenderade en halvdag med dem individuellt. Två underbara halvdagar med besök som verkligen gav både mig, cheferna och förhoppningsvis medarbetarna mycket. Jag hann med att coacha individuellt naturligtvis innan vi åter träffades igen alla tre. Det hade hunnit att bli senhöst då vi åter träffades, denna gång i ett sammanträdesrum på sjukhuset. Jag hade noterat en sak som jag bar med mig från de individuella besöken som jag ville att de skulle reflektera kring. Jag hade avslutat båda besöken med att ha lämnat kvar en fråga till dem. Nu vid lunchen tänkte jag att båda skulle svara. Så här var min fråga:

”Alla bär vi med oss ett bagage i form av erfarenheter från tidigare jobb in i det nya jobbet – hur ser du på ditt bagage? Är det mestadels ljusa eller mörka minnen?”

Båda cheferna var ivriga och ville svara direkt då jag ställde frågan vid de individuella besöken men jag stoppade dem. De skulle få fundera på frågan och jag ville att de skulle höra varandras svar. Jag hade nämligen noterat ett mönster hos dem båda.

Chef B började att svara då vi hade den gemensamma träffen. Chef B beskrev att hon lämnat sitt tidigare chefsjobb för att hon inte kom överens med sin chef. De minnena var allt annat än ljusa. Hon tyckte att hennes dåvarande chef varit orättvis mot henne. Inte alls lyssnat på henne och de utmaningar hon hade i chefsjobbet. Nu var det mycket bättre men erfarenheterna var inte de bästa.

Chef A tog vid efter Chef B:s berättelse och vittnade att även hon slutat efter att hon inte tyckt att hennes chef varit den bästa för henne. Det hade varit turbulent och till slut hade Chef A bestämt sig för att söka ett nytt uppdrag. De båda cheferna log mot varandra då de insåg att båda gått igenom liknande historia innan deras nuvarande uppdrag.

Jag frågade hur det här hade påverkat dem och Chef B vittnade om att det påverkat henne mycket och att hon fortfarande kunde vakna på nätterna och tycka att hennes förra chef varit orättvis mot henne. På många sätt hade hon inte lämnat det bakom sig. Det påverkade henne fortfarande. Chef A vittnade om det motsatta. Hon sa att det var hennes bästa erfarenhet. Nu visste hon ju hur hon själv inte skulle vara mot sina medarbetare och att lärdomen från förra jobbet bara stärkte henne.

Vi hade sedan ett underbart samtal om det här med vad vi bär med oss för historier som påverkar oss. Det som kan uppfattas som en stor sak för en person kan vara som en axelryckning för en annan. Människor reagerar olika på förändringar. De båda cheferna hade det gemensamt att de hade styrkan att lämna och söka sig nya utmaningar. De bar dock på helt olika bilder av ordet ”lämna”. För Chef B hade vederbörande inte lämnat historien bakom sig medan chef A inte bara lämnat det bakom sig utan använde dessutom erfarenheten till något hon hade nytta av i sitt nuvarande jobb.

Jag tänker ofta på att även om du lämnar något bakom dig, så finns alltid delarna kvar inom dig. De finns där som minnen, erfarenheter och som verktyg du kan välja att lyfta fram eller låta ligga kvar. Självklarhet är ett ord som är lättast att inse efteråt. Vissa saker borde man ha förstått på förhand, vissa saker såg man inte komma, andra hände för att du ville det skulle hända. Oavsett bagage, oavsett om det varit en tuff resa till där du nu är eller inte bär du alltid med dig erfarenheterna. Lär av dem, utvecklas, ha blicken framåt. Det är svårt ibland, jag vet av egen erfarenhet, men det går.

En lyckad förändring börjar nästan alltid med att du försonas med det historiska.

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: