Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Bröllopet på Louvren
Idag fyller jag år. Har slutat räknat men inser att det är ”down-hill from here”. Då jag hade ett arbete tog jag alltid semester denna dag. Samlade kraft och förflyttade fokus under en dag. Reste ofta bort, kanske gick på något museum eller gjorde något annat kulturellt. För att fira min födelsedag idag och för att hylla gåvan att vidga sina vyer bjuder jag på en berättelse från ett av mina favoritresmål i världen. I dessa Covid-19 tider är resa till olika museer och konsthallar i Europa uteslutet. Istället får jag gå tillbaka i minnet och njuta av mina resor i min minnesbank. Ett av mina absoluta favoritresmål är Paris och här kommer en berättelse inspirerat från denna underbara stad som jag gjorde med min älskade Anette år 2016.
Jag har varit i Paris ett flertal tillfällen och efter varje resa fylls jag av en längtan tillbaka. Främst till de underbara kulturella resmålen såsom slottet i Versailles, Musee de l’orangerie, Hotel des Invalides och Musée d’Orsay. Naturligtvis är Louvren, mitt i Paris, ett av mina favoritbesök. Jag och Anette besökte naturligtvis Louvren på vår resa. I samma rum som tusentals turister trängs hör jag min älskade fråga mig varför jag står åt fel håll? Jag vänder mig om åt hennes håll och ler. Naturligtvis står jag åt fel håll jämfört med alla andra men jag står åt rätt håll för att njuta av Paolo Veroneses mästerverk från år 1563. Medan alla andra beundrar Mona Lisa i andra delen av rummet låter jag mig färdas in i Veroneses underbara verk. Det är Louvrens största målning och i mitt tycke ett av historiens mest fascinerande verk, både förlagan i form av verserna 2:1-11 i Johannesevangeliet men även Veroneses verk i form av detaljrikedom och fantasi. Jag pratar naturligtvis om Bröllopet i Kana.
Texten i Johannesevangeliet har alltid fascinerat mig. På många olika plan. Inte minst eftersom denna berättelse enbart existerar i Johannesevangeliet. Man kan naturligtvis ställa sig frågan varför inte synoptikerna nämner denna händelse när de redovisar Jesu liv, likväl man kan ställa sig frågan varför inte Johannes nämner om Jesu sista måltid med sina lärjungar? Jag tror att detta hänger ihop. Hur avslöjar jag senare.
Enligt Johannes är det ”under” som Jesu kommer att göra vid det här bröllopet det första i Jesu liv (Joh 2:11). Johannes kallar det visserligen ”tecken” men det handlar mer om teologi och har för avsikt att visa vem Jesus egentligen är. Berättelsen om hur Jesus gör vin av vatten vid bröllopet i Kana är förunderligt på många sätt men ur Johannes synvinkel är syftet tydligt. Det märkliga med just det här ”undret” är att det tycks ske i det fördolda och att berättelsens karaktärer spelar en stor roll i budskapet. Berättelsen börjar med att Johannes redogör för att det på den tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen och att Jesus moder var närvarande (Joh 2:1) tillsammans med Jesus lärjungar som också var bjudna till bröllopet (Joh 2:2). Johannes nämner inte vems bröllop det var men eftersom Jesus, hans moder och Jesus lärjungar var ditbjudna tänker jag att det måste ha varit någon av dem närstående. Här har jag en egen teori som jag tar upp på slutet för dem som orkar ”nörda ned” i mystiken kring vems bröllop det var. Jag tror nämligen att det var Jesus kusin som gifte sig (systerbarn till Maria).
Jag har vidare funderat på det här med ”På tredje dagen” som inleder berättelsen (Joh 2:1) och ifall det har en symbolik kring det som komma skall i Jesu liv, med uppståndelsen ifrån de döda på den tredje dagen, men jag har landat i slutsatsen att det helt enkelt är Johannes sätt att beskriva att bröllopet skedde på en tisdag (den judiska veckan inleds på söndagar) och att det var den tredje dagen på Jesus ”första vecka” (Joh 1:43-51) med lärjungarna. Vid det här tillfället torde lärjungarna vara sex till antalet (Petrus, Andreas, Johannes, Jakob, Filippos och Natanael (Joh 1:40-49)).
Berättelsen fortsätter med att Jesus mor säger till Jesus att vinet har tagit slut (Joh 2:3). Jesus svarar då ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit ännu.” (Joh 2:4). Svaret kan i en första glimt låta bryskt och dessutom kallar han sin egen mor för ”kvinna”. Dels gör jag reflektionen att Jesus mor tyckte det vore stor synd och skam ifall hennes systerbarns bröllop (se slutet för förklaring) skulle stå utan vin. Vin var säkert en symbol för fest och glädje. Dels är det naturligt för henne att vända sig till sin son Jesus. Kanske hade hon i åtanke andens ord om Jesus sanna natur (Luk 1:35) eller så hade kanske hon och Jesus i hans uppväxt suttit i bön med honom där ”under” skett därefter. Sådant kan jag bara spekulera kring men Jesus svar vittnar ändå om att han och Maria, på ett direkt eller indirekt sätt, diskuterat när det är dags för Jesus att visa vem han egentligen är. Jag tolkar vidare Jesus svar att han vill signalera till sin mor att hädanefter har vi en annan relation än mor och son. Ungefär som att Jesus säger ”nu går jag in i mitt andliga uppdrag och hädanefter agerar jag på Gud faders uppdrag. Vinproblemet är ett världsligt/alldagligt bekymmer vilket inte berör mig”. Slutdelen av Joh 2:4 gällande ”min stund” tolkar jag som sagt som en markering till Maria att stunden då Jesus ska visa sin ”sanna natur” ännu inte har kommit men samtidigt kan Johannes naturligtvis ha haft i åtanke att just ”stund” åsyftar stunden då världen får se Jesus ”sanna natur”, dvs Jesus förhärligande på korset (Joh 12:23, 13:1 samt 17:1).
Marias svar (Joh 2:5) till Jesus återges inte (säkerligen medvetet av Johannes) utan istället vänder sig Maria till tjänarna. Det hon säger vittnar om att Maria förstår innebörden av det Jesu sagt till henne med vetskapen om att Jesus är Guds son (Luk 1:35) och därmed vet Maria att Jesus kan ge tjänarna ett gott råd för att lösa situationen; ”Gör det han säger åt er” (Joh 2:5). Naturligtvis kan detta svar för en NT:läsare ses som en uppmaning till oss alla. Kanske var det detta Johannes avsåg då han undanhöll läsaren Marias eventuella direkta svar till Jesus replik och istället koncentrerade sig på Marias uppmaning till tjänarna? En uppmaning till oss alla att följa Jesus och göra som han säger. Det som slår mig ytterligare då jag läser Marias uppmaning till tjänarna är naturligtvis vetskapen som Maria hade att Jesus kunde göra ”under”. Inte nog med att hon visste att han var Guds son (Luk 1:35), hon visste också att han kunde göra underverk.
Under de efterföljande verserna (Joh 2:6-9) sker själva miraklet. Jesus ber tjänarna att fylla sex stora kärl med vatten upp till bredden och sedan servera det till bröllopsvärden. Då värden smakar vätskan från de fyllda kärlen har vattnet blivit till vin (Joh, 2:9). Här tänker jag på tjänarna som hade tron att lita på Jesus och göra som han sade. De måste naturligtvis ha tvivlat på hans ord men ändå haft förtröstan att det löser sig. Något som Johannes naturligtvis vill sända med som budskap till läsarna. Hav förtröstan.
En annan reflektion jag gör är reaktionen från Värden (Joh 2:10) då han smakat på vinet och inser att det är gott. Så pass gott ”att det goda vinet har sparats till sist”. Liknelsen är naturligtvis att Jesus frälsning sparas till sist. Själva förvandlingen av vatten till vin bär på både symboliska likväl som GT:anspelningar. En anspelning är naturligtvis till 2 Mos 7:20 där Mose förvandlar vatten till blod. Jag har för mig att det också är Moses första ”under”. Symboliken är naturligtvis också att Jesus transformation av vatten till det bästa vinet är ett bevis över att Jesus fyller oss med det absolut bästa. Den förvandlingen kan ses som en symbolisk bild för vad Jesus gör med varje människa som väljer att tro på honom. Tron leder till glädje och mirakler. Man kan dessutom vidga symboliken och se Värden som tar emot det förvandlade vattnet som en symbol för de gamla skriftlärda fariséerna och saddukeerna. De borde naturligtvis ha insett Guds ”rätta” innehåll och förmedlat det till det judiska folket för länge sedan, likväl som Värden borde ha insett att vinet höll på att ta slut. GT:anspelningen till 2 Mos 7:20 kan även detta tolkas som att ett nytt förbund mellan människorna och Gud är i antågande med Jesus. Det gamla lagförbundet med Moses i spetsen är nu till ända och ett nytt förbund med Jesus skapar istället glädje och frälsning.
Miraklet skedde med att få såg att själva undret skedde. Lärjungarna, Maria och tjänarna var de som såg Jesus förvandla vatten till vin. Även det kan naturligtvis tolkas symboliskt och att hela undret gick festens huvudpersoner inklusive värden förbi. De som såg undret växte i tro (Joh 2:11) medan de andra fortsatte sitt gamla liv.
Symboliken kring vin och kristi kropp måste naturligtvis nämnas i sammanhanget och därmed sluts cirkeln där den började. Jag tror nämligen att det är därför Johannes saknar en berättelse kring Jesu sista måltid i sitt evangelium. Johannes har nämligen redan i berättelsen om bröllopet i Kana fått med vinet som symbolen för kristi kropp och därmed blir Jesu sista måltid överflödig.
Så nästa gång ni är i Paris och besöker Louvren. Gå till rummet där alla andra är men simma emot strömmen och vänd er om. Strunta i Mona Lisa och begrunda Veroneses målning istället. Det brukar jag göra, men det är jag väldigt ensam om.
Slutligen – här kommer det lite nördiga svaret kring vems bröllop det var utifrån en egen teori. I Matteus evangelium står det att lärjungarna Johannes och Jakob var söner till Sebedeus (Matt 4:21). I Matteus kan vi även läsa att Johannes mamma, det vill säga Sebedeus fru, var tillsammans med Maria vid korset (Matt 27:56). I noterna i min Bibel står det från Matt 27:56 en hänvisning till Mark 15:40 där det framgår att Johannes och Jakobs mamma hette Salome (Mark 15:40). Om vi då läser i Johannesevangeliet om de som var närvarande vid Jesu korsfästelse framgår det att Salome är syster till Jesu mor Maria (Joh 19:25). Således bör alltså Jesus och Johannes och Jakobs mammor vara systrar och därmed blir Jesus och lärjungarna Johannes och Jakob kusiner. Om Sebedeus och Salomes son/dotter gifte sig (Johannes, Jakob eller något annat barn) är det naturligt att Jesus (kusin till den som möjligtvis gifter sig), hans lärjungar och Jesus moder (syster till brudens/brudgummens mor) är närvarande. Det skulle dessutom förklara varför Maria engagerar sig i det praktiska gällande bröllopet, i det här fallet tillgången på vin (Joh 2:3).
/m
Mats Uddin 