Fastan slut – dag 46 – den vackra resan

Då är mitt livs första fasta slut. Den inleddes på Askonsdagen den 26:e februari och avslutades nu under påsken på Påskafton den 11:e april. Det blev till slut 46 dagar med dagliga andliga reflektioner och minimerande av godis och nyttjande av sociala medier. Hur gick det då?

Det har varit 46 fantastiska dagar. Jag har verkligen gjort en inre resa. Fastan inföll samtidigt som jag flyttade från Linköping till Malmö så jag gjorde under tiden även en fysisk resa. Jag väljer medvetet att använda just ordet resa för det har det verkligen varit. Jag lämnade på många sätt en annan Mats Uddin bakom mig för att efter 46 dagar landa i en ny Mats Uddin. Så känner jag det.

Jag har under resans gång förmedlat vissa nedslag på min inre resa i olika blogginlägg som ni har kunnat ta del av. Det har varit andliga reflektioner som berikat många har jag förstått. Tack för all positiv respons. Några av er har eftersökt fler blogginlägg men jag har medvetet valt att behålla några dagars reflekterande för mig själv. Det var trots allt min resa och min fasta. Två av er som följt min resa har föreslagit att jag ska skriva en 46 dagars reseguide och ge ut det som en bok så här i efterhand. I nuläget har jag inga sådana ambitioner men vi får se vad framtiden har att utvisa.

Däremot rekommenderar jag starkt er bloggläsare att göra en egen andlig fasta. Fundera på livets väsentligheter och vad i hela friden jag gör här på denna jord vid just denna tid. Låt ditt reflekterande fylla ditt inre med tankar och känslor som du sedan medvetet låter ta en stor plats i ditt liv under 40 dagar. (Min fasta blev till slut 46 dagar men det berodde på att jag inte gjorde uppehåll under söndagarna, vilket en kristen fasta stipulerar.) Skriv ned dina tankar och begrunda budskapet. Håll det för dig själv eller diskutera med dina nära och kära. Du väljer själv. Det är dina tankar, dina känslor, dina reflektioner…din fasta.

Covid-19 gjorde dessvärre att jag inte kunde avsluta min fasta med ett kyrkligt besök på Påskafton. Jag hade gärna velat göra det men nu blev det istället ett avslut framför TV:n, tittandes på Påvens mässa i en folktom Peterskyrka.

Ödet vill inte alltid som vi vill men det är ju precis det som är meningen med livet, att söka sin väg och njuta av dess uppgångar och nedgångar och förundras över den vackra resan.

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: