Gåvan – fastan dag 38

Jag kommer aldrig att ha ett problemfritt liv. Dagar då nyheterna enbart visar goda nyheter på TV:n eller då jag somnar efter en dag full med framgångsrika stunder. Dagar då jag upplever positiv feedback från alla jag möter eller då min dagliga löprunda känns som att sväva på moln. Det kommer aldrig att hända. Lika bra att ge upp den förhoppningen en gång för alla. Problem och utmaningar dyker upp. De drabbar rika människor såsom fattiga, de drabbar friska likväl som sjuka, de drabbar andliga människor såväl som sekulära och de drabbar dig och mig. Vi har dock fötts med ett recept eller snarare en förmåga för att hantera både med- och motgångar. Den förmågan kallas inställning eller förhållningssätt. En del människor låter sig övervinnas av problemen och en del övervinner problemen.

För egen del har jag alltid haft förhållningssättet att se problem som en gåva. Ibland har det varit lättare sagt än gjort. Mina tankar kan ibland låta egot ta över och då tycker egot att just det jag har drabbats av är djupt orättvist och jag mår skit som resultat. För det mesta orkar jag lyfta mig från egots försök att trycka ned mig och lyssna till själen. Det här problemet som jag har fått har jag fått för att jag ska växa och lära mig något. Det gör alltid ont att växa och det finns inget som heter smärtfritt problemlösande.

Dagens andliga reflektion handlar om gåvor som just jag får i mitt liv. Jag kallar problem och utmaningar en gåva. Problemen och utmaningarna vräker ned över mig som spöregnet en höstdag. Att finna min andliga vägvisare under de dagarna är inte lätt men jag låter disciplinen bli vägen framåt. Fortsätt simma, som Doris i filmen ”Hitta Nemo” skulle ha sagt. Jag fortsätter att simma hur vågigt och svårmanövrerat havet framför mig än är. Det är mödan värt. Jag ältar inte mina problem, för jag kommer inte bli en bättre människa av det. Jag blir inte en bättre människa av att räkna upp alla mina problem för mig själv. Jag förändrar min inställning och förhållningssätt istället och fortsätter simma.

Visst kan vi bli upprörda och irriterade då till synes oöverskådliga problem hopar sig över oss. Jag är dock väldigt förtjust i ett citat som Johannes skriver om i Johannesevangeliet kap 14 vers 27. Det låter så här:

”Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh 14:27)

Kan det vara så att det finns ett övergripande syfte med varje problem som kommer i min väg? Har du någonsin tänkt att det kan vara meningen att problemen kommer vid just det här tillfället i ditt liv? Jag börjar mer och mer tro att det är så. Om man fortsätter att läsa i Johannesevangeliet kommer ett ytterligare Jesus-citat där man kan tolka honom som att han förvarnar oss efterföljande människor att vi kommer att få problem i våra liv:

”I världen får ni lida, men var inte oroliga.” (Joh 16:33)

Som jag redan konstaterat är ingen immun mot ondska, problem, utmaningar eller lidande. Så fort du har löst ett problem väntar ett nytt bakom hörnet. Naturligtvis är inte alla problem lika stora eller har lika stor påverkan/inverkan på ditt liv men det jag vill säga är att problem är en naturlig del av varje människas liv och så kommer det att förbli. Låt därför problemen bli språngbrädor för dig till något nytt. Se dem som gåvor som gör att du växer till en bättre version av dig själv. Petrus sa det effektfullt i Första Petrusbrevet som han skrev till kristna i Asien.

”Bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som händer er.” (1 Pet 4:12)

Eftersom jag nu genomgår en fasta där jag har lovat mig själv att ha djupa andliga reflektioner varje dag kan jag inte låta bli att analysera vidare på den gåvan som ett problem är. Om min teori stämmer är det alltså meningen att vi ska få problem/drabbas av utmaningar och det måste innebära att vi får dessa problem som gåva direkt från Gud. Vänta nu, kanske någon av er säger, menar du att Gud medvetet ger oss människor problem? Ja, det är nog precis det jag menar. Om man fortsätter mitt resonemang så är det kanske Guds sätt att föra oss människor närmare honom. Ta exempelvis då vi har det som jobbigast och svårast i livet, vänder vi oss då inte till Gud med en bön om hjälp? Då allt rullar på i livet kanske vi kommer på oss själva att tacka Gud men jag tror ändå att det är i nöden som det andliga perspektivet blir som störst.

Om du läser Bibeln ser du många exempel då Gud kunde ha ingripit och ”räddat” personer från motgångar. Här är några exempel, Jesus från att korsfästas, Josef från fängelset, Daniel från lejongropen eller Paulus från att bli skeppsbruten. Gud lät problemen drabba dessa människor och varje gång drogs människorna närmare Gud.

Vad som än är skälet till problem och utmaningar i livet har dagens andliga reflektion i alla fall fått mig att stärkas i min uppfattning att det är meningen att mina och våra problem ska drabba mig/oss. Det finns ett syfte, det finns en mening och det finns ett gott skäl. Det är inte säkert vi förstår syftet och det kanske inte heller är meningen. Hade vi förstått syftet hade vi kanske inte vuxit lika mycket efter att vi kommit förbi vårt hinder. Varje problem/utmaning är ett tillfälle att bygga en stark karaktär och att stärka min moral. Jag är ödmjuk och tacksam då jag konstaterar att mina problem är en gåva.

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: