Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Ske din vilja – fastan dag 16
Det blåser rejält i Malmö idag. Öresundsbron är stängd och jag höll på att blåsa bort då jag gjorde min dagliga löprunda. Åker till Lund. Besöker Domkyrkan och träffar min dotter Isabelle. Efter hennes föreläsning träffas vi på ett café, nästan folktomt. Corona har gjort sitt intrång i Lundabornas medvetande och cafévärlden är off limit.
Isabelle och jag har ett underbart samtal om studier, livet och framtiden. Ett sådant där ”må-bra” samtal och jag känner mig på ett ovanligt bra humör i blåsten då jag närmar mig Domkyrkan innan jag tar bilen hem till Limhamn.
Vid entrén står en skylt att det pågår en inspelning i kyrkan med tillägget att iakttag försiktighet. Jag tänker att mitt besök får vänta till en annan dag och jag vänder mig om. Något får mig dock att höra en röst i mitt huvud som säger ”Ske din vilja” från Matteus 6:10. Jag ändrar mig och vänder om och går in i kyrkan igen. Går förbi skylten och öppnar innerdörrarna. Funderar på det märkliga citatet från Bibeln då jag står i altargången. ”Ske din vilja” är inte något jag alltför ofta hör mig själv säga…om jag inte ber Fader vår förstås.
Jag sätter mig och beskådar en ljusteknikers arbete mitt i gången. Han arbetar med att installera någon ljuskälla framför en uppställd kamera. Det är tydligt att det förbereds för någon inspelning. Jag ser henne inte först men några meter framför mig på min högra sida sitter biskop emerita Caroline Krook med något slags manus i knät. Jag antar att det är hon som är det kommande intervjuoffret.
Jag lämnar min tillfälliga sittplats och tar vänstervarvet runt i kyrkan. Går fram till urnan som innehåller bibelcitat. Får med mig två lappar. Håller de i handen och jag läser dem inte förrän jag har gått färdigt runt kyrkan och jag står längst ned i gången igen.
Trofasthet och Bön. Jag nickar. Tänker på att vi ofta vill att livet ska utfalla på ett visst sätt. Vi sätter upp planer, skapar målsättningar och försöker förverkliga dem. Om livet sedan inte blir i enlighet med uppsatta planer tänker vi att någon vill oss illa eller att Gud inte är med oss. Det är som om vi försöker kontrollera Gud och dennes vilja genom att själva styra.
Jag sätter mig ned igen och sneglar på biskop emerita och de två bibelcitaten i min hand. ”Ske din vilja” kommer upp i mitt huvud igen och jag slås av insikten om hur ofta mina planer och målsättningar kommit upp från mitt ego och inte från min själ. De gånger mina planer emanerat från mitt ego har det varit svårt att genomföra planerna. Däremot då jag så här i efterhand förstår att planerna emanerat från min själ har planerna förverkligats genom att allt har rullat på enligt plan och bitarna har fallit på plats. Tricket är att veta och förstå då det är själen som styr och inte egot.
Under hela fasteperioden har jag försökt att aktivt lyssna på min själs röst. Reserverat tid för att dagligen lyssna. De senaste årens bakslag i mitt liv har fått mig att bli mer allvarlig och på ett sätt mer försiktig. Jag måste försöka släppa försiktigheten och inse att inga svårigheter eller motgångar är oöverkomliga, bara några hinder på vägen.
Jag återgår till gårdagens reflektion och funderar vidare på hur jag ska se skillnad på själens språk och egots språk? Båda kan ju låta ädla och uppriktiga men den ena vägen kan sedan visa sig leda helt fel medan den andra är den rätta med pusselbitar som faller på plats som följd.
”Ske din vilja”, mumlar jag och inser för sent att jag har sagt orden högt. Ser biskop emerita vända sig om åt mitt håll. Jag ljudar ett ”förlåt” med munnen. Hon nickar och ler.
Jag tänker vidare att inget får en människa att växa så mycket som att få en möjlighet att få uppleva motgångar. Det finns tillfällen då ingenting går enligt plan och allt du gör misslyckas. Kanske är det meningen utifrån ”ske din vilja”. Du ska kanske lära dig ödmjukhetens väg och att inte ta saker och ting för givet? Livet låter ingen komma undan genom en resa utan motgångar. Alla möter vi motgångar någon gång i livet. Vi behöver motgångar för annars skulle vårt ego bli alltför stort och vi skulle bli självcentrerade, självgoda och högfärdiga.
Livet strävar efter att göra oss mänskliga och ödmjuka. Vi växer genom mognad och erfarenhet och vi blir allt efter tidens gång mer och mer medvetna om våra fel och brister. Det gäller att ibland stanna upp och tro på sig själv, vara medveten om sina fel och brister, men ändå utföra sina planer. För vad har vi för val? Det enda sättet att veta ifall jag går själens väg eller egots är att fortsätta framåt och lära av erfarenheten. Lyssna till mitt inre, ha mod att lita på Guds vilja och fortsätta min väg. Tids nog visar det sig om det är rätt väg, visar det sig att det är fel väg, då får jag väl ha ödmjukheten att erkänna felvalet och rätta till mitt misstag.
Jag lämnar kyrkan och går ut i blåsten utanför. Sneglar på biskop emerita som ger mig en sista vink då jag öppnar porten. Det känns trösterikt. Jag har en plan. Jag fick den precis i form av tre bibelcitat. Ett kom upp i mitt huvud och de två andra fick jag serverat från en urna. Planen består av tre delar.
1, Ske Guds vilja – allt som sker i mitt liv händer av en orsak
2, Hav förtröstan – var trofast på den inslagna vägen
3, Be – i Jesu namn
Det är nog en plan som emanerar från själen – sanna mina ord!
/m
Mats Uddin 