Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Villkorslöshet – fastan dag 9
Idag har jag reflekterat kring villkorslös vänskap. Ordet villkorslöshet har jag en särskild fäbless för. Tycker det är ett underskattat ord som innehåller så mycket kärlek. Så länge någon sätter upp regler och villkor för hur jag ska vara eller bete mig kommer villkorslösheten att naggas i kanten och därmed kärleken.
Jag älskar mina barn över allt annat här i livet. Det gör nog de flesta föräldrar. Jag har alltid givit dem villkorslös kärlek. Jag älskar dem över allt annat men det kommer inte med ett motsvarande villkor eller krav att de skall älska mig tillbaka. De har inte valt mig som förälder men jag har valt dem. Jag älskar dem villkorslöst för att de är de underbara individer som de är. Villkorslös kärlek till mina barn har inte alltid varit enkel men alltid varit eftersträvansvärt.
Under eftermiddagen och kvällen umgicks jag med en av mina bästa vänner här i livet. Vi lärde känna varandra för snart tre år sedan. Att umgås med honom är verkligen villkorslös kärlek från bådas håll. Vi kan vara de underbara individer vi är och vi dömer inte varandra. Jag brukar lyfta honom då han behöver bli upplyft och han håller mig nere på jorden då jag svävar iväg i allt för mycket med skitsnack om livet. Igår bubblade han på om vad han gjort och upplevt under dagen och jag lyssnade och han lyssnade då jag bubblade på om mitt liv. Här är en bild på oss från igår.
Vi brukar ta Skånetrafikens eminenta kollektivtrafik och åka och fika på Gateaux i Lund. Så även igår. Fikastunderna har faktiskt löpt som en röd tråd genom vårt liv. Då vi träffades för första gången var min vän bara sju dagar och jag hade precis sagt upp mig från mitt förra jobb. Vi spenderade en dag ihop där min vän mestadels sov i vagnen och jag vandrade runt med honom flera mil på Malmös gångbanor och stannade för fika någonstans. På den tiden nöjde han sig med mjölkersättning/välling, nu för tiden är det mer än en bulle och saft som gäller.
Det går nog inte att ta miste på kärleken mellan oss och det är naturligtvis en fantastisk upplevelse.
Förutom vänskap med den här lilla krabaten har jag den stora förmånen att vara i en sambo/kärleksrelation med min bästa vän som älskar mig för den jag är. Det är en villkorslös kärlek där vi båda har förmågan att se den andra som en unik individ, inte som en förlängning av den egna personligheten. Vi kan se på världen på olika sätt och har olika intressen men vi omfamnar skillnaderna som en gåva till varandra och det berikar våra liv.
Som ni vet genomgår jag en andlig reflektionsresa för närvarande. En fyrtio dagars resa och naturligtvis reflekterar jag kring det här med villkorslöshet och mitt förhållande med Jesus och Gud. Min relation med Jesus/Gud är mångfacetterad, minst sagt. Ibland känns det som om de dömer mig för hårt, ibland är jag arg på dem för att de verkar som härskare, ibland försonas vi och ibland känner jag kärleken. Jag skulle önska mig en mer stabil, villkorslös relation med dem. Liknande den jag har med min sambo och min treåriga vän jag nämnde om här ovan. Jag vill ändå tro att både Jesus och Gud vill vara min bästa vän.
Naturligtvis är det svårt att föreställa sig hur en intim vänskap skulle te sig med en osynlig, fullkomlig Gud. Det är lättare då att tänka sig in i en relation mellan en herre och tjänare eller härskare och underlydande. Jag har därför tänkt ut vad som jag tycker kännetecknar vänskap med Gud. Här kommer en högst personlig lista.
- Jag får nog ingen närmare relation med Jesus och Gud om jag inte ständigt umgås med dem. Det räcker inte enbart med att gå i kyrkan lite då och då som jag hittills har gjort. Antar att det handlar om att jag ständigt måste föra ett samtal med dem. Det kontinuerliga samtalet är nog nyckeln till lång vänskap.
- Jag måste på något sätt lära mig vad mina vänner Jesus och Gud tycker och vill. Den vägen som är den mest uppenbara är naturligtvis genom bibelstudier men jag tror att är de mina vänner verkar de även i det fördolda. Jag måste bli bättre på att se och identifiera små signaler som händer i mitt liv.
- Ärlighet måste vara det mest centrala i vänskapen mellan mig och Jesus/Gud. Jag kan helt enkelt inte ljuga för mig själv och Gud. Det är en omöjlighet. Fullständig transparens är en nödvändighet. Du måste vara brutalt ärlig i form av egna brister, känslor, tankar. Jag läser i Bibeln och tolkar det som att ingen av Guds vänner var fullkomliga. Moses var en mördare, Abraham utmanade Gud om staden Sodom, David var brutal för att inte prata om Jeremia och Job. Total ärlighet, brutal ärlighet – nyckeln till sann vänskap med Jesus/Gud.
- Avslutningsvis kommer vi till det här med villkorslöshet och då känner jag att det brister en aning. Jag har i alla fall inte funnit nyckeln till villkorslös vänskap med Gud. Det är två delar som jag känner är villkor för vår vänskap som Gud satt upp. För det första måste jag tro. Naturligtvis är det inget tvång i det men jag måste tro för att få en nära vänskap med Jesus/Gud. För det andra måste jag ha samma värderingar som Jesus/Gud. Det kanske är det minst svåra för är det några som kan kallas förebilder då det gäller värderingar är det att följa värderingarna som Jesus målar upp.
Under natten vaknar jag till och har svårt att somna. Jag går upp och skriver dessa rader. Mörket utanför lägenhetens fönster har ibland haft en tendens att förmörka mitt inre. Då jag skriver dessa rader gör mörkret mig inget. Jag väljer att se ljust även på mörkret. Kanske är det nyckeln till all vänskap. Att jobba med acceptans och välja.
Vi väljer vänskap. Vi väljer villkorslösheten. Äkta vänskap med vänner, sambo eller Gud är ett val, ingen slump. Jag måste avsiktligt vilja vänskapen. Prioritera den och välja bort andra saker för det är vänskapen värd. Val, ömsesidig respekt och fullständig tillit – det är det jag vill ha och det är det jag ger.
/m
Mats Uddin 