författare/konstnär/coach/föreläsare
Tack för all feedback jag har fått för mina första inlägg om fastan. Två av er läsare undrade varför jag inte bröt fastan i söndags som den kyrkliga traditionen påbjuder. Jag måste erkänna att jag är novis på det här med fyrtio dagars fasta och jag glömde helt enkelt bort att söndagar inte ingår i fasteperioden. När frågan ändå kom upp reflekterade jag lite kring det där med att inte fasta på söndagar. Jag måste erkänna att jag gillar det här med obrutenheten i livet. Att ha något kontinuerligt som pågår. Det känns märkligt att lite då och då bryta något som man påbörjat för att sedan återuppta det. Känns lite som att bryter man något börjar man om och jag vill ha kontinuitet. Jag har därför bestämt mig för att genomföra fastan även söndagar framöver. Fasteperioden blir då längre än fyrtio dagar fram till påskafton men det gör mig inget. Att undvara godis, minimera nyttjandet av sociala medier och dagliga andliga reflektioner gör mig bara gott.
Är återigen på vägarna. Denna dag resa från Linköping till Malmö. Lyssnar på en föreläsning i bilen men tankarna vandrar vidare, bort från föreläsarens röst och in i mitt inre. Har märkt att fastans reflektioner har en tendens att uppta hela mig och under de stunderna släpper jag omgivningen för en stund.
Har nördat ned i Olaus Petris spännande liv och utifrån gårdagens reflektion om drivkrafter fortsätter jag reflektionen med Luthers begrepp Vocation som Petri tog med sig från Wittenberg till Sverige, i alla fall Luthers tolkning av begreppet. Vocation betyder kallelse och Luthers syn på kallelse utgår från att det är Gud som skapar och gör allt gott. Människan blir då ett redskap i Guds händer som utför Guds goda handlingar, oavsett vad människan har för yrke eller för uppgift. Jag uppfattar det således som att kallelsebegreppet innefattar inte enbart olika yrkesrelaterade delar utan även livet i övrigt, såsom fader, moder, dotter, son mm. Gud har genom skapelsen omslutit hela världen och således givit möjlighet till alla människor att omslutas av Guds tro och vara heliga. Kloster är således inte idealet i Luthers värld. Luther kritiserade således den rådande katolska uppfattningen och menade att de som går i kloster eller är präster står inte närmare Gud för det utan alla kan ha en kallelse från Gud.
Det här med kallelse har jag försökt mig på tidigare i mitt liv. Jag har med sinnets hjälp försökt att bli det bästa jag kunde inom olika roller, både yrkesmässigt men även privat. Jag trodde exempelvis att mitt förra jobb var mitt livs kallelse men så var det ju inte. Nu är jag villrådig. Dagens reflektion blir därför kring syfte och mål med livet och inte minst nörda ned i vocation.
Den här fyrtiodagarsresan jag är inne på hoppas jag ska leda till en tydlighet avseende ett liv med mening. Eftersom jag har skiftat fokus från sinnet till själen hoppas jag innerligt att jag finner mitt livs mening utifrån Guds vilja. Skulle inte det vara det ultimata? Jag är nämligen fullständigt övertygad om att ett liv med ett tydligt syfte gör livet meningsfullt, det gör mig mer fokuserad, det ger mig en tydlig motivation och det förenklar hela min tillvaro.
Jag ser på min omgivning och ser att många lever för att skapa sig ett bestående värde genom framgångsrik karriär, rikedom, hus, bilar, lyx och skönhetsprodukter. Ju längre jag lever och ju mer jag reflekterar kring ovanstående ser jag allt detta som ytligheter och jag vill skapa något djupare. Något som skapar evinnerligt värde. Då jag ligger där på min dödsbädd vill jag kunna känna att jag har gjort något med min talang, förmåga och min förmån att leva just nu i form av att svara att jag använde dessa resurser så som Gud hade tänkt sig, inte så som jag själv ville i form av tillfredsställelse av egoistiska behov.
Den här fyrtiodagarsresan hoppas jag således ska svara på frågan, vad är mitt Vocation?
/m
Pingback: Tålamod – fastan dag 7 – Mats Uddin