Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Drivkrafter – fastan dag 5
Då är Vasaloppssöndagen till ända och jag är åter i Linköping. Klockan är strax läggdags och jag summerar ännu en dag i fastans tecken. Det blev en lång dag med morgonjogg klockan 04.00 i ett snöfyllt Stöten för att mellanlanda i Sälen, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg, Läde, Mora, Borlänge och slutligen åter hemma i Slaka, Linköping strax innan midnatt.
Under dagen fanns det många möjligheter till att bryta godisfastan eftersom både min son, min bror samt min far erbjöd mig vid olika tillfällen att smaka på deras inköpta godis. De är givmilda. Jag tackade vänligt nej med det efterföljande tillägget att jag fastar. Fastan avseende att minimera nyttjandet av sociala medier har fungerat utmärkt då jag har kört bil i princip hela dygnet.
Fastans andliga reflektion har naturligtvis upptagit en hel del av mina inre grubblerier idag. Jag valde ett tema kan man säga för vilket jag skulle reflektera kring. Redan under morgonens jogg bestämde jag reflektionstemat för dagen. Det fick bli frågeställningen, vad är det som driver människor att göra vissa saker eller på vems uppdrag agerar människor? För att uttrycka det en aning annorlunda, varför och för vem gör människor så som de gör?
Min fundering underlättades naturligtvis av att heja på alla tusen vasaloppsåkare som passionerat drevs framåt för att nå målet i Mora. Vissa snabbare än andra men alla som vinnare och alla drivna av en vilja att genomföra en stor prövning under en dag. Här kommer nu min högst personliga betraktelse över vad som driver människor utifrån en dag i Fäderns spår mellan Sälen och Mora. Utan inbördes rangordning och naturligtvis går områdena in i varandra:
- Rädsla – så aktuellt så här i Coronatider. Oavsett orsaker till sin egen oro och varför denna rädsla uppstår tror jag att det är många som låter sin rädsla styra sina val i livet.
- Bekräftelse – många drivs av ett behov av att känna in sin omgivnings förväntningar och låta sig styras av det man tror ger sig själv en egen bekräftelse.
- Bitterhet – något i ens livshistoria har gjort att man klamrar sig fast i oförrätter. Man låter vreden inta sin kropp och tanke och styras av viljan till upprättelse. I vissa stunder kan man ta på sig en offerroll.
- Materiella ting – oavsett hur mycket man har på bankkontot eller prylar hemma finns det många som drivs av viljan att skaffa mer. Antingen fler saker eller utöka sin rikedom. Drivkraften är densamma.
- Skuld – snarlik området kring bitterhet men jag väljer ändå en egen punkt för denna drivkraft. En människa kan känna skuld för något man gjort i det förgångna och klamra sig fast vid det och inte glömma det. Man låter nutiden styras av skuldkänslor.
Jag känner igen delar av mig själv i alla ovanstående områdena. Det är nog allmänmänskligt att känna så.
Varför säger jag allt detta. Jo, då jag genomgår min fyrtio dagars andliga reflektion med målet att komma ut på andra sidan som en annan människa måste jag ställa mig själv frågan vem jag är och vad är det som driver mig framåt i livet och framförallt hur vill jag vara som människa framöver. Jag ska ju lyssna mer på min själ än mitt sinne framöver – det har jag lovat mig själv. Då vill jag inte drivas av rädsla, ha ett egoistiskt bekräftelsebehov, låta gamla oförrätter ligga kvar, låta mig styras av ett behov av att få mer av materiella ting eller låta skulden tynga mig. Jag vill slå mig fri från allt detta och finna ett liv som ger mig mening på ett högre plan.
När jag slår igen datorn genomsyrar därför två tankar min kropp. Kanske inte så konstigt för dessa tankar har följt mig hela dagen. Speciellt vid besöket i Mora kyrka. Vem är jag och vem vill jag vara?
Har den här dagens temagenomgång lärt mig något så kanske det egentligen handlar om frågan – vem vill jag inte vara? Vilka drivkrafter vill jag inte låta mig styras av?
Jag reflekterar vidare.
God natt!
/m
Mats Uddin 