Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Starkare – fastan dag 4
Jag önskar att jag var starkare i min tro. Allt verkar så självklart för de som har en stabil tro. Då är ditt liv ingen slump. Gud skapade dig för ett syfte. Du var redan inskriven i livets bok redan innan du föddes och eftersom Gud skapade dig för ett specifikt skäl har ditt liv en djup innebörd. Det låter ju fantastiskt. Eller hur? Då jag ser ut över det vidunderliga landskapet här i Sälenfjällen kan jag inte låta bli att känna en viss avundsjuka på de som har en så stark tro att inget verkar vara omöjligt.
Jag tvivlar och har nog alltid tvivlat. Känt mig lite som Tomas tvivlaren bland lärjungarna. Jag har läst Bibeln som en vanlig bok och försökt förnuftsmässigt ta till mig dess budskap. Som om man läser en instruktionsbok för en bil och om något till synes enkelt går sönder tar man fram instruktionsboken för att se hur man byter den trasiga delen mot en ny.
Det förnuftsmässiga fungerar inte längre nu när jag har bestämt mig för att gå själens väg. För mig är det dags att ge upp möjligheten att via tanke och erfarenhet få svar på alla mina frågor. Är det inte fascinerande att mänskligheten, trots alla århundraden av forskning och reflektioner, inte har kommit tillnärmelsevis närmare grundfrågan som alla någon gång ställer sig, varför finns jag och varifrån kommer allting?
Eftersom jag finns till och även du som läser detta tänker jag att vi finns till för att Någon vill det, eller är allt resultatet av en slump som har haft den osedvanliga förmågan att skapa hela universum? Är min hjärnas komplexitet resultatet av en tillfällighet? Är mina känslor resultatet av ingenting? Vi kommer nog aldrig komma närmare dessa svar genom förnuftsmässigt resonemang och användande av hjärnan. Jag vägrar att tvivla längre. Dags att låta själen regera.
Ovanstående har upptagit större delen av min dag idag. Det har varit en underbar dag med mycket sol och härlig skidåkning. Fastan fortsätter och jag avhåller mig från alltför mycket nyttjande av sociala medier samt håller mig ifrån godis. Det känns inte som någon uppoffring direkt. Egentligen inte heller mina andliga reflektioner. Kanske ska jag fortsätta efter fastans slut?
/m
Mats Uddin 