Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Det magiska talet fyrtio – fastan dag 3
Inget blir som man har tänkt sig. Så låter ett talesätt som jag har respekt för och för mig blev uttrycket högst påtagligt igår kväll. Den här helgen blir därför inte riktigt som jag har tänkt mig men det blir bra ändå. Jag jobbar med acceptans och det är bara att gilla läget.
I går kväll då jag väntade på att min sambo, Anette, skulle komma med tåget från Malmö för vidare destination i bil mot Sälen ringer hon och säger att hennes far har blivit akut sjuk och att de väntade på ambulansen i Lund. Anette skulle ha skjutsat mig och min bror till och från Vasaloppet och följt oss längs färden. Nu fick jag tänka om och jag tog istället på mig rollen som chaufför och fick släppa drömmen om ett genomfört Vasalopp år 2020 med förhoppning om att allt går bra för svärfar på sjukhuset i Lund.
Nu är jag inte alltför ledsen för att det blev så här. Jag har faktiskt inte tränat en enda meter med längdskidor den här säsongen. Senast jag stod på ett par skidor var faktiskt i målfållan efter förra årets Vasalopp. Däremot har jag åkt några mil rullskidor längs Ribbersborgs strand. Det skulle således ha blivit ett mycket tungt lopp för mig men nu får det bli chaufför istället och coacha min bror. Min yngsta son fick därför möjlighet att följa med oss upp till Sälen och denna dag har istället gått i utförsåkningens tecken i backarna i Stöten tillsammans med honom. Min fasta avlöper annars väl. Jag håller mig borta ifrån godis och minimerar nyttjandet av sociala medier. Det stora jag sysselsätter mig med är den andliga reflektionen som jag lovade att jag skulle genomföra varje dag. Det fanns många tillfällen till reflektion idag då jag susade ned för backarna.
Jag tänkte på den resan jag har börjat med fasta i fyrtio dagar och reflekterade kring hur ofta siffran fyrtio uppkommer i Bibeln. Det måste verkligen vara ett magiskt tal. Det är nog så att Gud ser fyrtio dagar som en lämplig tidperiod för andlig förberedelse för något som kommer efter. Jag tänker exempelvis på dessa exempel i Bibeln:
- David förvandlas efter Goliats fyrtio dagars utmaning
- Moses förvandling efter fyrtio dagar på berget Sinai
- Noas livsförändring efter fyrtio dagar av regn
- Jesus förändring efter fyrtio dagar i öknen
- Lärjungarnas förändring efter fyrtio dagar tillsammans med Jesus efter uppståndelsen
Det finns säkert fler exempel men ovanstående exempel räcker för att ni skall förstå min reflektion kring det magiska runt talet fyrtio.
Gör man en resa under fyrtio dagar inför något som ska komma efter blir själva resan ett mål i sig. En slags förberedelse men man vet inte till vad. Möjligtvis Jesus undantaget från exemplen ovan men jag tror inte David, Moses, Noa samt lärjungarna visste vad som väntade dem efter dessa fyrtio dagar. De genomförde resan utan mål. Så även jag.
När jag skriver dessa rader är det snart midnatt och jag låter tankarna vandra fritt. Fyrtio dagars andlig resa. För mig, med en inre förhoppning, nästan önskan, om att något livsomvälvande ska komma efteråt. Att mitt liv, likt Davids, Noas, Moses och Jesus förändras för alltid. Är det för mycket begärt?Kanske kommer det visa sig att dagarna inte gav någon bestående inverkan på mitt liv eller så är det precis tvärtom.
En reflektion jag bär med mig innan jag släcker lampan är om det är så att det inte handlar om mig alls och min resa? Det kanske är ett alldeles för självcentrerat perspektiv och en aning egoistiskt? Det kanske inte alls handlar om vad jag vill ska hända och vad jag vill göra med mitt liv? Kanske ska jag vända på det under de här fyrtio dagarna och bara lyssna…och leta efter vad han vill att jag ska göra med mitt liv?
/m
Mats Uddin 