Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Ordet
Söndag och vi i mellersta sydsverige väntar in stormen. Vi känner det annalkande ovädret. Vi känner det komma men vi vet inte när. Jag söker mig till det trygga kyrkorummet. Det är Gudstjänst och jag vet att temat är Sexagesima och förväntar mig en predikan kring Johannesevangeliets 6:e kap över Jesu ord, ”De ord jag har talat till er är Ande och liv.”
Jag är aningen försenad och får ta bilen till kyrkan. Döm om min förvåning men på parkeringsplatsen är det nästan fullt med bilar. Normalt sett brukar vi bara vara en handfull kyrkobesökare och jag förstår instinktivt att det är Gudstjänst med dop. Mycket riktigt så får jag uppleva ett dop för lilla Selma under Gudstjänsten och min förhoppning om prästens predikan kring Ordet grusas. Det gör nu inget då dop är ett av de mer underbara händelserna en människa kan få uppleva, även om det i det här fallet är dop för en familj som är mig främmande.
Medan jag sitter i bänkraden kan jag inte låta bli att tänka på Ordet. Jesus mötte ofta människor som tog anstöt kring hans ord. Han vacklade aldrig. Jag önskar att jag vore lika stark. I Johannesevangeliet säger Jesus: ”De ord jag har talat till er är Ande och liv” (Joh 6:63). Det handlar om tillit, det handlar om trygghet, det handlar om trohet till Ordet.
Jag erkänner att jag i många stycken har tvivlat till vissa delar av Ordet i Nya Testamentet. Då jag funderar på vilka passager det handlar om framträder en röd tråd. Det handlar om de delar där Gud tar aktiv del i utvecklingen. Den första är naturligtvis Bebådelsen, där Gud via en ängel förmodar jag, säkerställer att Maria blir gravid. Den andra är Jesu dop där en röst, förmodligen Guds röst, ljuder och säger att ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Den tredje är stunden på Förklaringsberget där Jesus innersta krets av lärjungar (ledningsgruppen som jag brukar kalla den, bestående av Petrus, Jakob och Johannes) beskådar hur Jesus diskuterar sitt exodus med profeterna Moses och Elia. Där vänder Gud sig direkt till lärjungarna. Det enda stället i Nya Testamentet där Gud går förbi Jesus och pratar direkt med lärjungarna. Den sistnämnda är naturligtvis Uppståndelsen.
I mångt och mycket har jag accepterat Ordet i Nya Testamentet och ovanstående delar med förklaringen att evangelierna och Ordet i Nya Testamentet är något som vi människor knappast kan tänka oss fram genom vårt vanliga förnuft. Det existerar bredvid vår vardag men ger oss en nådens och frälsningens gåva med framtidshopp och glädje.
Det kan knappast vara ovanligt att vi människor sätter oss över Ordet i Nya Testamentet och ”dömer” över de sanningar som finns där utifrån vår egen livserfarenhet. Jag kan inte vara ensam om detta och jag sitter där i min bänkrad och tänker att jag som människa är alltför begränsad i mina tankar för att ta in storheten i Ordet.
Därför är det en särskild poäng att komma ihåg Jesus ord, ”mina ord är Ande och liv”. Jag kan logiskt försöka hålla mig ifrån Ordet men Guds ord förmedlar inte enbart kunskap och logik utan är så mycket mer. Det är en skapande kraft med en ande som väcker liv. Något händer med en läsare som lyssnar till orden. Likt mig själv var det många under Jesu tid som försökte förhindra hans ord, likväl som det sker idag. Vi människor kan försöka hindra Ordet men det underbara sker först då vi släpper det vi tror är det mest logiska utifrån vår begränsade livserfarenhet och öppnar upp oss helhjärtat, utan filter.
Då Gudstjänsten är slut går jag ut ur kyrkorummet och möter den vindpinade stormen. Jag njuter. Känner mig fri. Bejakar allt. Mumlar på ett annat klassiskt Johannesevangeliecitat och går mot bilen:
”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.” (Joh 1:1)
/m
Mats Uddin 