Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
12:e november 1983
Det är den 12:e november år 1983. Jag befinner mig på konfirmationsläger på Stjärnholms slott utanför Oxelösund. Långt från trygga föräldrahemmet. Spökhistorier berättades kvällen innan och jag har en natt bakom mig där jag har haft svårt att sova. Nu sitter jag och övriga konfirmationsdeltagare i en stor sal och vår konfirmationsledare ställer frågan till oss om vi har en sista fråga innan maten väntar. Jag ska precis räcka upp handen då min kamrat på ena sidan håller ned min arm, vänligt men bestämt.
”Uddin! Inte en enda fråga till från dig. Jag är hungrig.”
Jag fattar vinken och lägger ned min ambition. Strax efteråt bryter vi alla upp och vissa är redan i matsalen då jag skjuter in min stol. Prästen har på något sätt ändå noterat att jag ville ställa en fråga så hon sluter upp vid min sida då vi lämnar den stora salen och frågar.
”Vad var det du ville fråga mig om?”
Först blir jag lite paff att hon noterat min föresats att ställa en fråga men finner mig snabbt. Jag ställer frågan, eller snarare min fundering, som jag har skrivit upp på baksidan av det stencilerade materialet vi under gårdagen fått ut.
Jag håller er lite på halster innan ni får reda på min fundering. För några veckor sedan var mina föräldrar på besök hos mig. Min mor hade med sig min gamla konfirmationsbok hon sparat åt mig under alla dessa år. Jag kände igen framsidan och några av bilderna då jag bläddrade i boken.
Längst bak låg några stencilerade papper, bland annat det material vi tog del av på Stjärnholms slott. När jag sagt farväl till mina föräldrar satte jag mig tillrätta i min soffa och bläddrade i boken. Det var en otrolig tidsresa att läsa sina egna anteckningar och bokens text. Jag vände på det stencilerade pappret och såg min fundering. Så här stod det:
”Bibeln verkar skriva om två olika Jesus på korset. Vilken är rätt? Matteus och Markus som berättar om Jesus som är desperat och vänder sig uppåt till sin Gud med frågan, ”Min Gud varför har du övergivit mig” medan Lukas berättar om en lugnare Jesus som hängande på korset säger ”Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”. Vilken Jesus är den riktiga?”
Min fundering har sedan följt mig i livet. Ibland känner jag att det är en förmån att ha fått lära känna två olika varianter av Jesus på korset. Den mer desperata som ropar efter hjälp och den andra mer trygga som förlåter alla, även de som dödar honom.
Likt den desperata Jesus som Matteus och Markus beskriver honom ropar jag ibland efter hjälp även om jag inte får något svar. Jag vill så gärna att Gud ska komma till min undsättning. Hjälpa mig från orättvisor. Befria mig från bekymmer, men det händer inte. Jag fortsätter ändå att ropa.
Likt den lugna Jesus som Lukasevangeliet beskriver honom är nog ändå den Jesus som jag känner mig närmast besläktad med. Det är en otroligt svår livsresa att göra. Ständigt förlåta dem som gör dig orätt. Att alltid vara ödmjuk och att aldrig låta egoismen segra. Det är så jag vill se Jesus framför mig. Det är så jag vill leva.
Längre ned på stencilen ser jag till slut några nedkrafsade krusiduller. Har inte sett dem förut men nu lyser de starkt. Med en 14 årings spretiga handstil på väg till matsalen gåendes bredvid en präst har jag tydligen nedtecknat prästens svar.
”Båda är rätt.”
/m
Mats Uddin 