Funderingar kring en flytt

Under december månad har jag städat och organiserat om i mitt hem. Jag har efter 31 år i Linköping beslutat mig för att flytta. 23 av dessa år har jag bott i ett underbart hus i det lilla samhället Slaka, utanför Linköping, och det är där jag nu finner mig själv flyttstäda för fullt. Ni som har gått igenom en flytt efter att ha bott större delen av ert liv i samma hus vet att det är en smärtsam process att gå igenom. Gamla minnen flyter upp till ytan och mer än en gång är gråten nära då jag stannar upp vid en låda full med nostalgiska ägodelar. Värdelösa saker i andras ögon, guldklimpar i mina ögon.

Under den här processen har jag målat en tavla. Den har tagit sin tid att förverkliga. Varje streck måste nämligen torka innan man kan påbörja nästa. Under varje penseldrag har jag funderat på tavlans motiv. Naturligtvis kommer man inte ifrån att den har ett religiöst tema men det kan låta märkligt men för mig har den under december månads flyttprocess blivit en symbol för ett nytt liv och inte egentligen dess religiösa perspektiv. Här är det färdiga resultatet:

Jag tänker att för mig är målningen en symbol för att välja livet, oavsett vad livet erbjuder i form av glädje, smärta eller sorg. Det är genom alla mina prövningar, svårigheter och problem som symbolen ger mig kraft. Jesus sprang inte ifrån sina prövningar och lidanden utan omfamnade dem. Han accepterade dem och teg när andra talade illa om honom.

Så många gånger jag har velat ropa ut hur orättvist det är att just jag har hamnat där jag är. Peka finger åt andra och bemöta deras lögner med sanningen. I de stunderna tänker jag på korset. Att bli föraktad, hånad och bespottad på är något jag måste acceptera. Det finns ingen annan väg. Något jag måste bejaka. Att vända andra kinden till och tänka att jag förlåter dem för de vet inte vad de gör. I lidandet och tålamodet finns en stor kärlek. Det är den jag finner i min tavla. Det är där jag är nu.

Då jag packar ihop ännu en flyttlåda och ställer längs väggen känner jag ändå en framtidstro. Det gamla packas ned och jag väljer vilket av det gamla jag ska packa upp i framtiden. Vart mitt flyttlass tar mig och vad framtiden har i sitt sköte för mig låter jag vara osagt. Jag vet faktiskt inte. Det jag vet är att jag är redo. Mer redo än vad jag någonsin varit. Starkare, visare och på många sätt en ny människa.

Jag vill tacka korset för det!

/m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: