Konsten att öppna en dörr

Jag stänger dörren efter mina föräldrar som har besökt oss under dagen. Har haft en dag full av värme och kärlek. Minnen, episoder, glädje och sorg har avhandlats. Känner mig rik och tacksam.

Under den efterföljande natten har jag svårt att somna. Efter vad som känns som oändliga minuter av rumlande och tumlande slumrar jag till slut in och befinner mig i ett märkligt tillstånd mellan dröm och verklighet. I det här tillståndet ser jag mig själv stå framför min dörr ännu en gång. Jag ser mig själv öppna dörren och utanför står påve Franciskus.

”Välkommen in. Det finns inget större än att känna sig väntad”, säger jag. ”Hela livet har jag väntat på dig. Välkommen in.”

Påven kommer in med sitt varma leende och ger mig en stor kram. Vi sätter oss vid köksbordet och jag berättar hela mitt livs historia för honom. Han följer min berättelse med ett bejakande men skarpt ansiktsuttryck. Som om ett visst avstånd krävs men att distanseringen enbart är fysisk och inte psykisk.  Då jag avslutar min berättelse blir det tyst. Han ler. Ett leende som är det mest genuina du kan erhålla. Jag känner den äkta kärleken som om den kom från min egen Far. Påven ger mig sin välsignelse och rör sig mot dörren. Han läser först Fader vår och precis innan han lämnar mig ensam igen vänder han sig om och ger mig ett sista råd på vägen.

”Gud finns i dörröppningen. Han väntar där.”

Jag vaknar upp från drömmen och mötet med påven. För några dagar sedan såg jag Netflix nya film ”The Two Popes”. Inser att den kan ha influerat mig en aning till att drömma om ett möte med Franciscus. Omöjligt att somna om. Stiger upp och går ned och skriver dessa rader.

Tänker på Påvens sista ord till mig om dörröppningen. Tänker på det bildligt. Det finns så många dörrar i ens liv. Vissa öppnas för dig utan minsta ansträngning, som om de vore automatiska hissdörrar, och vissa går ej att öppna alls, likt låsta orubbliga kyrkodörrar under tidiga morgontimmar. Bakom vissa dörrar står någon och välkomnar dig med en kram och bakom andra står någon och vill hindra dig från att komma in. Vore du en tjuv skulle en dörr, oavsett låst eller inte, vara en lätt passage men konsekvensen för en tjuv att ta sig in genom en låst dörr är inte barmhärtighet utan fängelse.

Jag har under hela mitt liv varit van att öppna dörrar själv. Nu står jag framför låsta dörrar som är omöjliga att öppna. Påvens ord ekar i mitt huvud. Han har ändå givit mig hopp denna natt. En hoppfull insikt om att det finns en helig port, även för mig.

Jag skulle så evinnerligt vilja att en dörr öppnades för mig. Att någon bakom dörren välkomnar mig och säger att jag är väntad. Ger mig barmhärtighet och kärlek. Det är en varm tanke och med den insikten gör jag så ännu ett försök att gå och lägga mig.

Må väl! / m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: