Teologica experimentica

Publicerat den oktober 30, 2019 av Mats Uddin

Det här inlägget börjar med ett stort tack till alla er som läser min blogg. Ni har nu passerat över 2000 besökare per månad. Säkert ingen hög siffra för en erfaren bloggare men för lilla mig är det stort. Tusen tack!

Idag tänkte jag prata lite om Vägen eller Teologica experimentica som jag skämtsamt brukar kalla det. För många år sedan då jag träffade en forskare på ett öppet hus på Mikrobiologen i Linköping frågade en av de andra besökarna om forskaren i enkla ordalag kunde berätta hur hon la upp sin forskning. Forskaren log och sa sen en mening som jag sedan dess burit med mig:

-Det viktiga är att jag går längs min forskarväg, experimenterar och söker längs vägen och lägger märke till förändringen.

I rummet stod jag och lyssnade på orden. Lät dem sjunka in. Sakta tog jag till mig dem. Vägen. Sökandet. Förändringen. Orden var mig så bekanta. Säkert allmängiltiga för de flesta men för mig nådde de djupt. Teologiskt. Där och då föddes Teologica experimentica.

Likt en forskares sökande efter nya upptäckter och nya insikter längs sin forskarväg har jag blivit en teologisk sökare längs min livsväg. Söker och experimenterar längs vägen och noterar förändringen. Ibland känns det som om jag möter en återvändsgränd, ibland en uppförsbacke och ibland rullar det på bra utför. Rondellerna i min livsväg tycker jag är svårast. Jag vet inte alltid vilken väg jag ska svänga av till och då kan jag bli fast i rondellen ett bra tag.

Jag har alltid haft en förkärlek till medeltidens mystiker. Thomas av Aquino, Johannes av Korset och min personliga favorit Thomas a Kempis är några av dem. Deras råd är enkla men ack så svåra att leva upp till. I korthet är deras råd för din livsväg så här. Ta reda på allt du kan om Jesu liv och hur Jesus såg på hur man skulle leva sitt liv. Översätt det till ditt eget liv. Tillämpa det utan att förvänta dig något tillbaka. Förvänta dig inga grandiosa uppenbarelser eller mirakler. Förvänta dig inget tack från någon. Förvänta dig ingenting. Var observant på små tecken eller sammanträffanden längs din väg. Pussla ihop alltsammans och där har du din livsväg. Längs din väg kommer du då upptäcka att vardagen inte styrs av slumpen eller tillfälligheter. Det finns en avsikt, en mening med allt som händer. De människor du möter är där för att du ska lära dig något av dem. De är där för att guida dig. Gud leder de sina rätt. Som om vägen valde dig, inte det omvända.

Allt det ovannämnda är oftast enkelt att acceptera ifall din livsväg är spikrak och allt flyter på. Men tänk om återvändsgatan plötsligt kommer upp ur tomma intet. Tänk om du tvingas ta en okänd väg. Litar du då fortfarande på mystikernas råd om att Gud leder dig rätt? Kan du då ha ett förutsättningslöst förlitande på att allt kommer att ordna sig? Det sista steget från mystikernas budskap är det absolut svåraste att acceptera. I alla fall har det varit så för mig. Tills nyligen. Först nu har jag kommit till insikt och accepterat dess lärdom. Nämligen lidandet.

För att förstå det sista steget måste vi samtidigt sätta oss in i mystikernas första uppmaning till oss. Gå tillbaka i denna bloggtext, annars kan du läsa det här:

”Ta reda på allt du kan om Jesu liv….översätt det till ditt liv…tillämpa.”

I sammanfattning hur var egentligen Jesu liv? Då menar jag verkligen i korthet. Tre viktiga områden kan identifieras. Betlehems glädjebudskap om en frälsare som är född till Getsemanes ensamhet, Golgatavandring och Korsfästelse till Uppståndelsens eufori. Tre områden – Glädje, Lidande, Eufori – i den ordningen. Där har ni mystikernas återkommande områden i deras skrifter. För dem var det självklart att gå i Kristi efterföljelse, som Thomas a Kempis kallar sin bok, och således lika självklart att lida som att glädjas.

För egen del har jag valt att leva mitt liv med mystikernas budskap som grund. Jag vet att detta innebär att min livsväg innefattar glädje och eufori men även lidande och svårigheter. Som en naturlag har jag ett restlöst förlitande på att allt ordnar sig då jag hoppar ut i det okända under min livsväg. Allt är ju trots allt en del i att bejaka forskningen inom mitt teologiska område, Teologica Experimentica.